Härom morgonen när vi var på Qalandia checkpoint, som ligger mellan Ramallah och Jerusalem, kom en grupp män tillbaka genom entréns vändkors. De fick inte passera över till Jerusalemsidan. Det är både unga och lite äldre män som går och sätter sig på bänkarna i terminalen. Vi undrar varför de kommer tillbaka och de säger att de inte får passera då de saknar tillstånd att åka från Västbanken in i Jerusalem. De kommer från Nablus, en stad på norra Västbanken och har rest sedan klockan tre i natt.
Nu är klockan mellan sju och halv åtta. De vill söka arbete. Kanske har de gjort samma resa tidigare, med eller utan framgång, det vet inte jag. Vi frågar var de ska arbeta och de berättar att de söker arbete i Maale Adumim. Det är den stora israeliska bosättning som ligger öster om Jerusalem, på Västbanken, men som av Israel räknas som en förort med direktförbindelser till Jerusalem.
Bosättningen håller på att expandera med hjälp av palestinsk arbetskraft. Några morgnar i veckan åker vi tidigt till Qalandia checkpoint för att observera hur det går för palestinierna att passera över till Jerusalem. Muren går förbi här och stänger av Västbanken från Jerusalem. För att komma till arbeten, skolor och sjukhus mm måste man passera genom checkpointen med ID och/eller gällande tillstånd.
I morse när vi var vid Qalandia var det ganska lång kö vid de första vändkorsen, kanske hundrafemtio människor, främst män. Den kvinnliga soldaten i kontrollkuren sitter tillbakalutad medan hon röker och pratar i telefonen. Alla ID- och säkerhetskontroller på andra sidan är öppna men det är långa köer även där och det tar lång tid för alla att passera. När lamporna över vändkorsen lyser gröna rusar människorna igenom så snabbt de kan men snart lyser de röda igen och snopna ansikten stoppas brutalt då snurrorna stängs. Några personer fastnar mitt i vändkorset och får vänta några minuter tills de öppnas igen. Efter de första vändkorsen väntar nya köer till nya vändkors. Sen följer metalldetektorer och ID-kontroll innan människorna kan gå till bussarna och taxibilarna som ska ta dem till Jerusalem eller andra platser i Israel.
Liksom vid de flesta checkpoints så har människorna som går igenom de rätta tillstånden att passera. Det är sällan jag sett de som får gå tillbaka igenom terminalen för att återvända hem. Jag undrar vad männen från Nablus gjorde då de inte fick passera för att åka och söka arbete. När vi sätter oss på bussen och åker till Jerusalem stoppas vi igen, av ännu en kontroll. Den här kontrollen är för mig ett mysterium. Alla har ju redan blivit kontrollerade, väskorna redan röntgade, tillstånden godkända, men vi får visa upp våra pass igen. Den här morgonen var soldaten lite bekväm och stod kvar framme i bussen och bad alla att hålla upp sina ID. Andra gånger kommer soldaten in i bussen med automatvapnet hängande på ryggen och lusläser tillstånden. Vid entrén till Qalandia checkpoint eller Atarot som den heter på hebreiska finns det förhållningsregler för hur man ska gå till väga när man passerar genom terminalen. Det står att man ska läsa igenom reglerna och sedan lyda dem. Slutligen tillönskas man att gå i fred och återvända i fred.