Rapport från ett sargat land

Tre månader går fort och det finns så oändligt många berättelser jag vill delge er läsare. Några har ni redan fått och i den här min sista rapport gör jag ett axplock av allt jag vill berätta. Kom gärna till någon av de föreläsningar som vi följeslagare håller när vi kommer hem till Sverige så berättar vi mer om vad vi upplevt under vår tid i Palestina och Israel.

Klippdomen på al-Aqsaområdet i Jerusalem. Foto: Ann

Al-Aqsaområdet med den vackra Klippdomen är heligt för muslimer. Det betyder hela området och inte enbart byggnaderna. Det innebär därför att platsen ska beträdas med vördnad. Även om man inte är muslim ska man visa hänsyn och respekt för de troende. När vi som följeslagare en dag fick en guidad visning av en man anställd av områdets förvaltning var det mycket noga att vi var rätt klädda.

Israeler som fått tillstånd att komma in på al-Aqsaområdet eskorterade av polis. Foto: Claudia

För att bli insläppt på området måste man passera en säkerhetskontroll där den israeliska polisen kontrollerar alla. Ibland stänger polisen av hela området för muslimer och släpper in israeliska bosättare under mycket stor bevakning. Detta uppfattas som en provokation och leder inte sällan till stora protester från muslimer.

Polis som eskorterar bosättare på al-Aqsaområdet. Foto: Claudia

Trots att hela området är heligt för muslimer så har israeliska myndigheter bestämt att området utanför själva moskén, alltså parkområdet och den öppna platsen, är allmän plats och stora turistgrupper släpps in klädda litet hur som helst och med israeliska guider. Israelisk polis finns på området och man har till och med inrättad en liten polisstation.

Krossade fönster som man ännu inte tillåtits laga. Foto: Ann

Vår guide berättade att under ramadan¹2022 slog israelisk polis till under en av fredagsbönerna. Polisen hävdade i efterhand att de sett några pojkar med stenar gå in i moskén och att de därför ville gripa dem då de fruktade stenkastning. Istället för att ta dörren in eller gripa pojkarna när de gick ut tog poliserna sig in genom att krossa de vackra fönstren i byggnaden. Guiden berättar att de sedan april försökt få tillstånd från israeliska myndigheter att reparera dessa gamla och mycket speciella fönster. De har ännu inte fått något svar och väder och vind tar sig in genom de trasiga fönsterna.

En man kontrolleras av polis i Jerusalems gamla stad. Foto: Ann

I vårt uppdrag som följeslagaren ingår även att vi får förkovra oss och detta genom att träffa olika organisationer som arbetar för en rättvis fred och ett slut på ockupationen. En av dessa organisationer är Military Court Watch², och jag fick möjlighet att lyssna på dem. Alla siffror och uppgifter i denna text är från föreläsningen som hölls av företrädare för Military Court Watch. Organisationen bildades 2013 av israeliska och palestinska jurister som vill verka för att lagen ska fungera lika för alla, både för palestinier och israeler. Organisationen koncentrerar sig på de palestinska ungdomar som grips av militären på den ockuperade Västbanken. Där gäller militära lagar för palestinier och civila lagar för de israeliska bosättarna.

Organisationen fokuserar på de första 48 timmarna efter att ett barn (mellan 12 och 18 år) gripits. Mellan 500 och 1000 barn grips varje år av militären och organisationen lyckas bevaka ungefär 100 fall. Det är svårt att få information från militären. 95 procent av de gripna bor i närheten av en bosättning. Den 7 juni 1967 hamnade Västbanken under militärstyre med anledning av den israeliska ockupationen. Fjärde Genèvekonventionen handlar om ockupationsmaktens skyldighet mot civilbefolkning på ockuperat område. Frågan man kan ställa sig är om det efter drygt 55 år fortfarande är att betrakta som en regelrätt ockupation? Och om det därför finns anledning att ha militärdomstolar för det folk som är ockuperat?
Militärdomstolarna består av tolv personer och de flesta är militärer med juristexamen.

Den 1 december 1967 började de första bosättarna flytta in på ockuperad mark och redan då bröt Israel mot den fjärde Genèvekonventionen som man undertecknat 1951. Nu bor omkring 700 000 israeler på ockuperad mark, varav 250 000 i östra Jerusalem.

Militära befälhavare och soldater utser underrättelsepersonal för alla palestinska områden på Västbanken.

50 procent av alla gripanden sker nattetid, omkring klockan 2. Militären vet att den misstänkte troligen är hemma mitt i natten, det är mindre risk för protester och dessa natträder nöter ner folk. Ingen information lämnas till familjen när ett barn grips. Familjen får ett telefonnummer som de kan ringa och fråga vad som hänt deras barn men det är aldrig någon som svarar där. 90 procent av barnen får ögonbindel och handfängsel och det är enligt Military Court Watch för att för att” mjuka upp” personen inför förhöret³.

Den gripne förs till en israelisk bosättnings underrättelsekontor och hålls där ofta i 8–10 timmar utan att något händer. Den förste förhörsledaren är civil, beväpnad och från Shin Bet⁴. Bara 25 procent av barnen får höra vilka rättigheter de har. Militären hotar med att dra in faderns arbetstillstånd om de motsätter sig förhörsledaren. Det är i så fall en katastrof för familjen. 15–16 åringar sätts ofta i små fönsterlösa isoleringsceller med lampor som lyser dygnet runt. I genomsnitt sitter de där i 11 dagar. 2019 sattes 8 procent i isoleringscell, 2021 var siffran 17 procent och 2022 är siffran 42 procent.

Military Court Watch samlar in information från omkring 1000 personer per år och ger ut en årlig rapport. De förhör militären håller med de gripna barnen hålls på arabiska och skrivs ut på hebreiska och sen ska barnet skriva under utskriften utan att kunna läsa vad som står där. 90 procent av barnen får ingen borgen. Om de erkänner får de 4 månaders fängelse och om de överklagar så döms de i alla fall i mellan 95 och 99,7 procent av fallen. Om de överklagar så får de sitta och vänta länge tills målet kommer upp och resultatet blir alltså detsamma i nästan alla fall. 80 procent av de dömda förs till fängelse i Israel vilket är ett brott mot folkrätten⁵. När barnen släpps är de traumatiserade och ofta knäckta.

Administrativa förvar beslutas av ett militärt befäl. Barnen kan få sex månader i administrativt förvar som sen kan förlängas. Den som suttit längst i ett administrativt förvar än så länge har suttit i åtta år. Den förvarstagne behöver inte ha gjort något och förvaret ska omprövas av militärdomstolen men besluten ändras i regel aldrig.
För drygt fem år sedan fick inte barnen någon juridisk hjälp. Det har ändrats nu efter internationella påtryckningar. När barnen får hjälp av en närvarande advokat blir det oftast inget åtal. Advokatkostnaden betalas av den palestinska myndigheten och olika organisationer.

Det genomförs cirka 2 800 nattliga militära räder per år alltså cirka åtta per natt.
I en by genomfördes nattliga räder 16 gånger på en månad. Detta utan annat egentligt syfte än att skrämma upp befolkningen.
Ibland gör militären räder enbart som övning och helt utan skäl. Soldaterna brukar även ha sönder saker utan anledning. När barnen släpps från fängelset har de ofta svårt att komma tillbaka till ett normalt liv. Ofta slutar de skolan. Hela familjen drabbas både känslomässigt och hälsomässigt.
Den svåra och långa konflikten har hamnat i skuggan av kriget i Ukraina och andra stora nyheter. Både palestinier och israeler vill ha fred och att få leva sina liv utan ständig oro. Vi och hela världen måste hjälpa och inte glömma alla de som kämpar för fred.

Nu är jag åter i Sverige och kommer att hålla föredrag på olika platser. Kom gärna och lyssna på någon av oss följeslagare på de föreläsningar vi kommer att hålla runt om i landet. Jag kommer att berätta vad jag sett och upplevt under mina tre månader i Palestina och Israel.