Väl hemma i Sverige i min trygga tillvaro efter mina tre månader som följeslagare i Jordandalen i ockuperade Västbanken så finns det tid för reflektion. På plats på Västbanken så fanns det inte mycket tid för det. Israeliska bosättares trakasserier och attacker mot palestinska samhällen är så pass omfattande så det är svårt för mig själv att ta in, även om jag har varit på plats och rapporterat om det dagligen. Vad som känns svårare är att jag vet att det kommer vara ännu svårare för folk hemma i Sverige att förstå.
Mina tankar går hela tiden tillbaka till Aisha som bor med sin man i Ein Shibli i Jordandalen. De kan inte lämna sitt hem på grund av den israeliska bosättaren Moshe, inte heller sova i lugn och ro om nätterna på grund av hot från Moshe att han ska tända eld på deras hus. Jag tänker också på Aishas grannar, som har levt i Ein Shibli i generationer och brukat marken som de äger men, som de nu är avskurna ifrån på grund utav Moshes utpost som strider, inte enbart mot internationell humanitär rätt, utan också mot israelisk lag. Jag tänker också på Aishas granne som inte längre bor kvar i Ein Shibli. Personen stod inte ut av Moshes dagliga trakasserier och hot och valde därför att flytta.
Moshe är en väldokumenterad israelisk bosättare i Jordandalen. I flera år har israeliska människorättsaktivister och följeslagare rapporterat om Moshes brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. I början av 2021 började bosättaren Moshe Sharvit bygga sin utpost ”Moshe´s Farm” i Jordandalen. Utposten är känd av den israeliska militären och är avsiktligt belägen i hjärtat av palestinska betes- och jordbruksområden för palestinska herdar och bondesamhällen i Ein Shibli. Några kilometer ovanför Moshes utpost bor hans släkting som kallas Jakob, men även omtalas som ”Moshe 2”. Även han är en aggressiv bosättare som attackerar och trakasserar de palestinska hedarna och bönder i området. Varken Moshe Sharvit eller hans släkting har någon rätt att bosätta sig i området.
Innan Moshe byggde sin utpost 2021, bodde han i den närliggande bosättningen som heter Hamra. Redan där började han attackera och trakassera palestinska samhällen tillsammans med sina medhjälpare. Under mina besök hos Aisha i Ein Shibli, fick jag lära mig att Moshe blev utkastad från bosättningen Hamra för att han tycktes vara för extrem. Moshe startade sedan en insamling för att kunna etablera sin utpost intill Hamra. Motiveringen var att han skulle hjälpa ungdomar som hamnat snett, hjälpa dem genom att låta dom arbeta på hans gård. Han fick snabbt in pengar från människor runtom världen som ville bistå Moshe med att bygga sin utpost. De ungdomar som Moshe påstås hjälpa, hjälper idag Moshe med att begå brott emot mänskliga rättigheter dagligen när de attackerar och trakasserar Aisha och övriga invånare i det palestinska samhället Ein Shibli.
Några av Moshes metoder inkluderar att kasta sten på herdar och deras djurflockar, köra fordon eller rida med häst på odlingsmark för att förstöra grödor, attackera palestinska barn med hundar, bränna ner eller hota att bränna ner betesmark, hot om att han ska knivhugga palestinierna och ta sig in i deras hem.
Många grundläggande rättigheter påverkas för palestinier som bor i Ein Shibli på grund utav Moshe och hans medhjälpare från sin utpost. Några utav de grundläggande rättigheter som påverkas är rörelsefrihet, förmåga att arbeta, rätten att äga land och egendom, rätten till liv, rätten till frihet och säkerhet, rätten till en adekvat levnadsstandard och rätten att vara fri från godtyckliga ingrepp i ens privatliv, familj och hem1 https://afcfp.org/wp-content/uploads/2022/12/Eitay-Mack-December.pdf.
Moshe tillsammans med sina medhälpare bryter även emot ett flertal internationella konventioner, internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Detta är några saker som den israeliska advokaten Eitay Mack syftade på, när han tillsammans med israeliska människorättsaktivister skrev ett brev till Europeiska unionen (EU). I brevet vädjade de om att EU ska utföra sanktioner emot Moshe och hans utpost. EU antog nämligen i december 2020 ett beslut och en förordning som upprättar en global sanktionsregim för mänskliga rättigheter, som gör det möjligt för EU att rikta sanktioner mot individer, som är involverade i eller associerade med allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och kränkningar över hela världen, oavsett var de inträffar2 https://afcfp.org/wp-content/uploads/2022/12/Eitay-Mack-December.pdf.
Mina tankar går återigen tillbaka till Aisha och hennes grannar i Ein Shibli. Något som jag kunde tycka var svårt att prata om under min tid som följeslagare var just hopp. Att jag ifrån mitt privilegium som svensk medborgare, och inte behöver utstå trakasserier dagligen ska prata om hopp. Men något jag fick lära mig under min tid som följeslagare under alla mina möten är att hopp är något man måste jobba för. Nu när jag tänker på hopp, då tänker jag på Aisha som varje dag påverkas av ockupationens konsekvenser. Trots Moshes dagliga trakasserier visar Aisha enorm styrka och mod som försöker leva sitt liv på ett fredligt sätt med hopp om att mänskliga att rättigheter ska respekteras och att hon med sina grannar i Ein Shibli en dag ska få leva i fred.
Jag kanske inte är rätt person att tala om hopp, men det jag kan göra är använda mitt privilegium för att sprida Aishas styrka genom att berätta hennes berättelse. Hur hennes liv påverkas dagligen Israels militära ockupation av Palestina och dess bosättningar för att främja kunskapen vilka orättvisor palestinska samhällen tvingas leva med.
- 1
- 2
