Klockan halv åtta torsdagsmorgon kom två bulldozers, en grupp israeliska soldater och den israeliska civila administrationen för att riva tre familjers hem och åtta skjul för djurhållning i ett mindre beduinsamhälle. De fick tre dagar på sig att evakuera området.
Oda Musa Ka’abne tillhör beduinstammen Ka’abne, han bor med sin familj längs väg 458 i på norra Västbanken. Vi får berättat för oss om det som hände i torsdagsmorse;
Bulldozern som förstörde de tillfälliga skjulen och hur några av männen som försökte stoppa rivningen möttes av våld från militären. Han berättar att han bott i området sedan 1967 men fördrivits från olika platser när israelisk militär rivit hans hem. För fyra år sedan flyttade familjen till höjden vi sitter på idag.
– Vart ska vi flytta den här gången? De kommer att följa efter oss!
Sedan början av Israels militära ockupation av Västbanken och Gaza 1967 har många palestinier blivit av med sina hem och byggnader för jordbruk och djurhållning för att de saknat bygglov. Påföljden: order om husrivning. På samma sätt har palestinska samhällen förlorat allmännyttiga byggnader som skolor och vårdcentraler. [1], [2] Mellan åren 1988 – 2014 utfärdade den israeliska civila administrationen 14 000 rivningsorder för olika typer av konstruktioner ägda av palestinier. [3]
Efter Osloavtalet 1993 och Västbankens administrativa uppdelning i område A, B och C har husrivningar på grund av uteblivet bygglov begränsats till område C där den israeliska myndigheten kontrollerar frågor om bygglov och planering. [4] Att beviljas ett bygglov som palestinier i område C är nästintill omöjligt, cirka 1,5 % av ansökningarna om bygglov för palestinier beviljas. [5]
Det är därför som Oda Musa och många med honom bygger utan att ansöka om tillstånd, men med vetskapen om risken för rivning, vräkning och tvångsförflyttning. Bara under 2015 har 294 palestinska konstruktioner rivits på det ockuperade palestinska området (Västbanken, Östra Jerusalem och Gazaremsan) och 251 personer har med detta fördrivits från sina hem. [6]
En stor mängd av utfärdade rivningsorder rör palestinska beduinsamhällen.
Människorättsorganisationer menar att beduiner är den grupp som särskilt står i centrum för Israels plan att ge plats till israeliska bosättningar. [7]. Israel har utformat en ”omlokaliseringsplan” för uppskattningsvis 7 000 beduiner på Västbanken och östra Jerusalem, enligt planen ska 46 beduinsamhällen tvångsförflyttas till tre nya platser runt staden Jeriko. Planen har mött kritik från bland annat FN. [8]
Vi bjuds på sött te och tittar ut över den israeliska bosättningen Rimmonim på andra sidan av väg 458. Oda Musa berättar att det vankas bröllop imorgon och på lördag, efter mycket om och men lät en man från den israeliska civila administrationen två tält stå kvar för bröllopsfesten. Som gengäld tvingades Oda Musa skriva under att hans familj ska evakuera området redan på söndag, varpå resterande tält ska rivas. Han skrev under men menar att han inte kommer att lämna området.
På vägen ner för att fotografera resultatet av husrivningarna stoppas jag av en grupp exalterade barn som är uppklädda för fest. Jag frågor Oda Musa senare hur man förklarar för barnen vad som hänt deras hem. Han menar att det här är normalt för dem, det onormala blir det normala.
Som ockupationsmakt har Israel en skyldighet att möta behoven av de människor som bor på ockuperat land. Trots detta leder Israels kontroll över planering och bygglov i område C till direkt bristfälliga levnadsförhållanden för palestinier, familjer förlorar sina hem men också sin möjlighet till försörjning när skjul för djur och jordbruk rivs. På samma sätt förhindras palestinska samhällen laga, bredda eller bygga nya vägar i område C, bristen på infrastruktur och service är särskilt påtaglig för isolerade beduinsamhällen här. [9]
Oda Musa skrattar när han berättar vad soldaterna svarade honom när han frågade vad han skulle göra nu.
– Ring Mahmoud Abbas!
Bilder
1. Utsikt över den israeliska bosättningen Rimmonim på andra sidan av väg 458. Foto: Karin Eklund
2. Hur ett rivet hem blir en lekplats. Foto: Karin Eklund
