Gigantiska gränsposter, vägspärrar, snurrgrindar, grindar, metalldetektorbågar och bås intill vägen är några av de olika slags checkpoints den israeliska militären och gränspolisen använder sig av för att hindra palestiniers rörelsefrihet. Inte bara mellan Israel och Palestina utan även inom staden Hebron finns på en liten yta 28 olika slags checkpoints. Utöver det finns ytterligare 93 olika slags hinder som försämrar eller i vissa fall totalt stoppar rörelsefriheten i Hebron.1 I denna rapport kan du läsa mer om olika typer av checkpoints i Hebron.
Den 10 december 1948 antogs FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.2 Här kan du läsa FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna Den är en ledstjärna för mig som följeslagare. Brotten mot de mänskliga rättigheterna som palestinierna utsätts för av israeliska soldater och bosättare visar på vikten av att ockupationen måste få ett slut.
Enligt artikel 17 i FN-deklarationen har alla rätt att utöva sin religion och delta i gudstjänster. Därför står vi vid olika bönetillfällen vid den checkpoint som leder från souken – den gamla marknaden – i gamla staden till Ibrahimimoskén. Många gånger har vi observerat hur de israeliska soldaterna bidrar till att det tar längre tid att ta sig igenom de checkpoints som består av först en snurrgrind och tio meter längre fram en gallerdörr. Ibland låser de israeliska soldaterna snurrgrinden och då är det bara för palestinierna som vill passera att vänta eller gå till en annan checkpoint. Väl framme vid gallerdörren måste unga män och tonårspojkar lyfta på sina tröjor och snurra runt ett varv och därefter dra upp byxbenen. Soldaterna hävdar att de måste se om tonårspojkarna och de unga männen gömmer vapen. Vissa måste visa sina id-handlingar och internationella, såsom vi i Följeslagarprogrammet, får ofta frågan om vilken religion vi tillhör. Jag provade första gången att säga att jag inte tillhör någon religion men soldaterna förstod inte att det kunde vara möjligt och frågade då högt och förvånat om jag var muslim. Så för att slippa krångel svarade jag därefter att jag var kristen.
Enligt artikel 26 i FN-deklarationen har var och en rätt till utbildning. Checkpoint 55 är placerad på barnens väg till skolan. Att behöva gå förbi en soldat i en checkpoint och ibland bli trakasserad av både soldater och bosättare – som får tillåtelse att stå tillsammans med soldaterna – är stressande för barnen. Ibland hindras lärare att gå igenom och de måste då gå en omväg som är brant och snårig. Det har under min tid som följeslagare även hänt att barn fått vänta länge på att få gå igenom men det sker mer om vi av någon anledning inte kan vara på plats.
Israeliska företag, hotell och restauranger tjänar mycket pengar på billig arbetskraft från Palestina. Vissa pendlar dagligen från Västbanken till Israel, andra jobbar längre bort och stannar därför från söndag till torsdag i Israel. På en söndagsmorgon mellan 4:00 och 5:30 passerar cirka 2 000 personer Tarqumia checkpoint. Framför den finns en yta stor som en fotbollsplan som är fylld med små stånd där det säljs bröd, dryck, falafel, godis och cigaretter. Köerna genom Tarqumia checkpoint är långa och det tar tid att ta sig igenom då det bara finns fyra genomgångar. Enligt artikel 23 i FN-deklarationen har alla rätt till arbete och ska ha lika lön för lika arbete utan diskriminering. Ändå måste palestinierna ta sig genom en checkpoint, med allt vad det innebär av köande, trängsel och kränkande behandling, för jobb som de tjänar mindre på jämfört med om en israel hade utfört jobbet.
Vi har vid flera familjebesök hört hur deras söner mellan 11 och 17 år arresterats anklagade för stenkastning. 3Här kan du läsa om hur barn som dömts till fängelse av Israelisk militärdomstol behandlas När sedan föräldrarna kommer till polisstationen får de se en film på en stenkastande pojke som oftast inte är lik eller som bevisligen inte varit på platsen vid den tidpunkt poliserna hävdar. Vid ett tillfälle bevittnade vi följeslagare ett sådant gripande vid denna checkpoint vid Prayers Road i Hebron (se bilden ovan) när en pojke i yngre tonåren passerade på vägen hem från skolan. Först höll soldaterna honom kvar på platsen i närmare två timmar därefter förde de honom till arresten. Det finns många vittnesmål om hur barn under hot erkänt och därefter fängslats och när vi träffade pojken berättade han hur polisen riktat vapen mot honom och sagt att de kommer skjuta om han inte erkänner. Han gjorde dock inte det och när mamman kom till polisstationen och fick se det så kallade filmbeviset var det uppenbart att det inte var hennes son. Enligt artikel 9 i FN-deklarationen får ingen anhållas eller fängslas godtyckligt.
- 1
- 2
- 3
