”Är det någon skillnad?” Innan jag åkte ut som följeslagare med placering i östra Jerusalem. var en av frågorna jag fick. ”Är det någon skillnad mellan östra och västra Jerusalem?”
Ja, det är skillnad! Det finns ingen gränslinje på marken! Men östra Jerusalem är ockuperat land, ockuperat av Israel 1967 liksom resten av Västbanken [1].
Israel beslutade också ensidigt att annektera [2] östra Jerusalem och utvidga gränserna med 70 km². I östra Jerusalem ryms nu både Gamla stan (med Gravkyrkan, Tempelplatsen och Al Aqsa-moskén), många bostadsområden med huvudsakligen palestinsk befolkning, ett flyktingläger (Shu´fat), beduin-byar och israeliska bosättningar.[3]
Jerusalem förklarades samtidigt som Israels odelade huvudstad. Annekteringen strider mot internationell lag – FNs säkerhetsråd har sagt att alla åtgärder som vidtas av Israel för att ändra Jerusalems karaktär och status är ogiltiga. [4]
Ockupationens ansikten är många — ett är Raisa Karrakis: Raisa bor i muslimska kvarteret i Gamla stan. För fyra år sedan kom bosättare och intog större delen av huset och åberopade köp från en palestinier i Nablus. Hennes grannar i huset är nu beväpnade bosättare ”men jag kommer aldrig att lämna huset, det är mitt hus”, säger Raisa. Hennes familj består av 10 personer som bor i den mindre delen. En son är nygift och paret sover på ett loft som byggts i ett litet rum där ett antal andra också sover. Sex större rum har bosättarna tagit över.
Strax kommer vi till ett hus där Mazen Kerresh och hans familj bott i över 150 år. Huset togs över 28 juli 2007 då familjen var på bröllops-fest. Bosättarna tog över 10 rum — med falska dokument, enligt Mazen. Fallet behandlas i domstol, men nu bor bosättarna precis innanför dörren och hans familj på en del av övre våningen.
Flyktinglägret Shu´fat ligger också i Jerusalem men utanför muren. Det startade 1965 med att UNRWA byggde enplanshus för 4 000 flyktingar. Nu finns här ca 22 000 flyktingar och ca 50 000 i bostäder utanför lägret, enligt Simon Agerberg från UNRWA. Många hus har byggts på med våning efter våning — utan tillstånd och med stora säkerhetsrisker. I Silwan eller Sheikh Jarrah leder en liten tillbyggnad utan tillstånd i regel till en snabb rivningsorder, men i Shu´fat gäller inga regler.
Simon ger flera exempel: ingen sophämtning fungerar — UNRWA har av hälsoskäl tagit ansvar för den och transporterar bort 14 ton sopor per dag. Kriminaliteten är hög — den israeliska polisen visar sig sällan och palestinsk polis får inte komma in, så Shu´fat har blivit ett slags straffrihetszon.
En fråga återkommer i nästan alla samtal: Israels och Jerusalems demografiska politik. Regeringens mål är 70 % judar och 30 % araber (”icke-judar”) i Jerusalem. [5] Detta är en viktig bakgrund till många av palestiniernas problem: planer avslås för palestinska bostadsområden och bygglov beviljas inte.
De israeliska bosättningarna i östra Jerusalem ökar andelen judar.Exproprieringar och intrång i palestinska bostäder, indragna boendetillstånd och begränsningar i rörligheten bidrar. Planeringen för de palestinska bostadsområdena inriktas ofta på att göra det omöjligt för palestinier att bo kvar. Jmf UNOCHAs Rapport ”East Jerusalem — Key Humanitarian Concerns” i mars 2011 [6] Meir Margalit, ger oss aktuell statistik: 31/12 2011 hade Jerusalem 933 113 invånare, varav 61.3% judar och 38,7 % araber (eg. ”icke-judar”). Åldersfördelningen pekar mot en fortsatt ökning av andelen palestinier, trots den politik som förts. Meir Margalit är också en av grundarna av ICAHD (Israeli Committee Against House Demolitions) som säger att palestinierna idag är begränsade till 7 % av marken i Jerusalem. [7]
