Jag har nu kommit halvvägs på min resa som följeslagare. Jag har delat bröd och hummus under träden men också den spända stämning som uppstår när bosättare kommer till byn Yanoun och närliggande byar och städer. Jag har träffat internationella organisationer och lokala palestinska gräsrötter som jobbar för att ockupationen ska upphöra. Men hur ser den israeliska fredsrörelsen ut?

När vi följeslagare i grupp 58 samlades för en utbildningsvecka i Jerusalem, Haifa och Betlehem förra veckan så var den israeliska fredsrörelsen i fokus. De människor vi mötte engagerar sig på olika sätt och utifrån olika upplevelser, men när jag tänker tillbaka på dem så länkas de samman av hur de alla delade sina personliga berättelser.

Det visar hur ockupationen i högsta grad även påverkar israeler och det israeliska samhället negativt.

Veckan inleds med att vi träffar Ruth Hiller från organisationen New Profile [1] som jobbar för en av-militärisering av det israeliska samhället och stöttar unga som vägrar militärtjänstgöring.

Ruth berättar personligt om sin uppväxt i en Kibbutz [2] och om när hennes egen son vägrade militärtjänstgöring. Hon berättar om hur kampen för att han skulle slippa fängelse för detta ledde till att hon började ifrågasätta föräldrars roll i ett militariserat samhälle. Hon beskriver också sin frustration över att så många i Israel pratar om militär säkerhet men inte om exempelvis socio-ekonomisk trygghet. Ruth visar oss bilder på militär som demonstrerar vapen i skolan, stridsplan som fått dekorera en rondell och reklam för goda kakor att baka till sonens permission.

Shay Davidovich från Breaking the Silence visar en video där vi får se hur militären uppmuntras agera med våld mot Palestinier vid vägspärrar. På filmduken står det ”Vägspärr i Huwara nära Nablus. Följande videomaterial spelades in av israeliska militärens (IDF) utbildningsavdelning som en del i en film om israeliska militärens (IDF) vägspärrar. I augusti 2004 läcktes detta videomaterial till Israelisk media och publicerades.” Foto: Johanna Persdotter
Shay Davidovich från Breaking the Silence visar en video där vi får se hur militären uppmuntras agera med våld mot Palestinier vid vägspärrar.
På filmduken står det ”Vägspärr i Huwara nära Nablus. Följande videomaterial spelades in av israeliska militärens (IDF) utbildningsavdelning som en del i en film om israeliska militärens (IDF) vägspärrar. I augusti 2004 läcktes detta videomaterial till Israelisk media och publicerades.” Foto: Johanna Persdotter

Vi fortsätter till Jerusalem och möter Shay Davidovich från Breaking the Silence [3], organisationen som söker skapa debatt om de moraliska konsekvenserna av ockupationen genom vittnesmål från israeliska soldater. Shay berättar hur han växte upp i bosättningen Ariel på det ockuperade Västbanken och inte träffade några palestinier före sin militärtjänstgöring.

Hans första placering blev i bosättningen intill byn Susiya [4], enligt Shay en vacker och lugn plats.

Redan första dagen blir han tillsagd av den säkerhetsansvarige bosättaren att jaga en palestinier som setts till nära bosättningen. Efter en stund inser han dock att de jagar en femårig pojke. Pojken försvinner, de stannar för att hämta andan och Shay försöker förstå vad som hänt. När han sedan ringer hem och återberättar till sin mamma så ifrågasätter hon hans upplevelse.

– Det blev tydligt för mig att hon inte vet om vad jag pratar om. Och om hon, som en politisk aktiv person, inte vet vad som händer, så är det något som gått väldigt snett.

– Det är ett privilegium att bo i Israel, och som israelisk medborgare har jag en skyldighet att engagera mig för att ockupationen ska upphöra, avslutar Shay.

Under veckan åker vi även till Sderot intill Gaza och träffar Nomika Zion från organisationen Other Voice [5]. Nomika kämpar för dialog mellan israeler och palestinier i Gaza. Hon beskriver livet i Sderot för oss åhörare.

Hon beskriver rädslan under krigen men framförallt rädslan och frustrationen för det hat som växt i hennes stad och land mot den andre.

– Att bo i Israel är att bo i ett land som har gjort krig till en vardag. Vi har tappat vår förmåga att se den andra sidan, att se palestinier som mänskliga. Vi har tappat vår empati. När en nation tappar sin empati så är det också en reduktion av vår egen mänsklighet, säger Nomika.

Hon berättar också att det är svårt att sätta sig emot vänner och det lokala samhället.

Ruth, Shay och Nomika får alla ta emot hot och hat men trots det så fortsätter de engagera sig för att förändra sitt civilsamhälle. När jag skrev på denna reserapport mejlade jag Ruth för att fråga om citat och hon tackade för att israeliska fredsrörelsens röster lyfts.

– Det är viktigt för oss som kämpar att synas och att världen får veta att det finns många israeler som inte håller med och dagens policy, skriver Ruth.

Nomika Zion från Other Voice föreläser i Sderot. Foto: Erik Svanberg
Nomika Zion från Other Voice föreläser i Sderot. Foto: Erik Svanberg
1. Hemsida för New Profile. 2. Vad är en Kibbutz? Israel tours. Hämtad 18.11.15. 3. Hemsida för Breaking the Silence. 4. A Chronicle of Dispossession: Facts about Susiya. B’Tselem 29th July 2015. Hämtad: 18.11.15. 5. Hemsida för Other Voice.

Fler rapporter