Vi träffas på en demonstration i Sheikh Jarrah i ockuperade östra Jerusalem. Någon har berättat att jag är från Sverige och här står hon, Yaffa Schuster, och hejar glatt på svenska. Demonstrationen blir stökig och vi behöver flytta på oss, men innan vi skiljs åt har hon berättat att hon är regissör på en teater, eftersom jag själv är verksam i kultursektorn blir jag genast intresserad. Någon dryg vecka senare möts vi och hon delar med sig av sina tankar om konst, aktivism och Knessets radikalisering.
Yaffa har bestämt att vi ska ses i västra Jerusalem, kontrasten mot östra Jerusalem är slående. Träffpunkten är bredvid en hästskulptur i en park där Israels parlament Knesset låg tidigare. Bronsskulpturen ser malplacerad ut, med sina tydligt fallosliknande drag står den ensam på ett torg i parken, utan flock tycks den livlös och utan sammanhang. Vi lämnar raskt skulpturen bakom oss och går vidare till ett café.
Konst och aktivism
Yaffa är judinna och familjen hade det knapert när hon växte upp, hon berättar om de tre böcker familjen ägde. En av dem innehöll samlade berättelser, där lärde hon känna Pippi Långstrump. Med sitt röda hår, fräknar och outsinliga upptäckarlust fann Yaffa i Pippi en karaktär hon kunde identifiera sig med och spegla sig i.
Yaffa är aktiv i flera olika fredsrörelser så det var ingen slump att jag träffade henne på demonstrationen i Sheikh Jarrah där palestinier protesterar för ett fritt Palestina (och möts av motdemonstranter i form av israeliska bosättare). Tillsammans med några vänner har Yaffa även bildat föreningen. ”State of Palestine”, hon beskriver loggan; den palestinska flaggan med ordet ”Nu” skrivet på arabiska, hebreiska och engelska.
Nu är Yaffa konstnärlig ledare och grundare av The African- Israeli stage, en israelisk teaterensemble med fokus på litteratur och drama från Afrika. Föreningen är medlem i Anna Lindh-stiftelsen för interkulturell dialog.1 https://www.annalindhfoundation.org/members/african-israeli-stage https://www.varldskulturmuseerna.se/projekt/anna-lindh-foundation/#
Repertoaren består av afrikanska pjäser, både samtida och klassiska verk av afrikanska dramatiker och författare, men även pjäser som skildrar invandrares, migranters och flyktingars erfarenheter.
De har spelat på flera internationella scener, bland annat på Södra teatern i Stockholm. När de spelade på Nigerias nationalscen i Lagos bjöds den nu 89-åriga nobelpristagaren pjäsförfattaren Wole Soyinka in, en författare vars verk de sätter upp regelbundet.
– Det ska vara en mening med allt man sätter på scenen. Wole Soyinka skrev om det mellanmänskliga och jag känner att han verkligen förstår sambandet mellan det som förbinder nuet med den oändliga historien.
Yaffas intresse för den afrikanska konstscenen började med att hon såg hur de etiopiska judarna utsattes för rasism i Israel, att gestalta deras berättelser passade henne politiskt.
– För att befolka bosättningarna tar Israel emot stora grupper invandrare, bland annat från Etiopien och Sudan, vilka bär med sig en historia av att själva ha blivit förtryckta av araber i sina hemländer. Av den anledningen bryr de sig inte så mycket om palestiniernas situation.
Knessets radikalisering
Vi börjar prata om framtiden för Palestina och Israel. Israels parlament Knesset har radikaliserats och våldet eskalerar tydligt. De senaste sju månaderna har tusentals israeler protesterat mot Knessets försök att reformera rättsväsendet. Förändringen innebär att Knesset får mer makt på bekostnad av landets domstolar. Situationen har kommit att bli en svår politisk kris och oroar såväl israeler som allierade länder.
Jag frågar hur det är att hitta likasinnade, Yaffa säger att det blivit lättare med nuvarande parlament.
– Knesset består av extrema fascister och eftersom de är så extrema så döljer de ingenting. Israeler vet vad som händer på Västbanken men de har inte brytt sig. Nu ser de att allt kan förändras och att det som händer på Västbanken även kan hända dem själva och utövas mot till exempel aktivister, oliktänkande och oppositionella.
Hon fortsätter:
– De (Knesset) är väldigt farliga. Det som händer nu liknar det som hände i Tyskland på 30-talet. Plötsligt förstår israelerna som varit ”mätta” och bekväma att de är mindre trygga. De har varit med om fascism tidigare.
Ett möte åt gången, ett samtal i sänder
Jag frågar om de finns något hopp, om hon ser någon väg ut ur ockupationen:
– Mänskliga rättigheter är plåster på såren, det krävs en politisk lösning, säger Yaffa och fortsätter, hela världen är definierad i form av stater.
Fram till 2022 hade 138 av FN:s 193 medlemsländer erkänt Palestina, bland dem Sverige (2014). 2https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/palestina/utrikespolitik-och-forsvar/
– Det måste bli en palestinsk stat enligt -67 års överenskommelse som innefattar Gaza, östra Jerusalem och Västbanken. Samtidigt måste Israel också fortsätta existera. Om bosättarna som bor på Västbanken vill bo kvar måste de bli palestinska medborgare på samma sätt som det finns israeliska palestinier.
Innan vi skiljs åt återvänder vi till det som händer i teaterrummet. Människor som aldrig skulle ha träffats i andra sammanhang möts och diskuterar det som gestaltas på scenen utifrån sina respektive identiteter, bakgrunder och erfarenheter. Det blir ibland svåra samtal när fördomar och perspektiv bryts, men dessa mellanmänskliga möten är ett steg i rätt riktning. Ett möte åt gången, ett samtal i sänder.
- 1
- 2
