För de palestinska butiksägarna i gamla staden är rädsla och skräck en del av vardagen. Vissa dagar är svårare än andra uttrycker de själva, lördagar är en sådan dag. Dagen då bosättare samlas för att marschera genom gamla staden, något som kan låta oproblematiskt men i verkligheten är raka motsatsen.
Hebron är en stad som är unik på många sätt, inte bara sett till den geografiska uppdelningen av staden eller de många bosättningarna i stadens kärna1https://www.ochaopt.org/content/dignity-denied-life-settlement-area-hebron-city. Ännu en sak som är unik med staden är det som kallas “Settler incursion”, som förenklat skulle kunna beskrivas som en guidad tur i gamla staden för bosättare. Turen sker en gång i veckan, på lördagar före solnedgången och sabbatens slut. Bosättare från olika områden samlas och marscherar genom gamla staden, soldater finns närvarande för att skydda bosättarna.
Detta låter inte speciellt problematiskt, men, den förenklade beskrivningen av turen speglar inte verkligheten.
Som följeslagare befinner vi oss i gamla staden dagligen för att bidra med skyddande närvaro, men just lördagar känns det alltid lite extra tungt. Rädslan för det som komma skall är påtaglig och känns av i mötet med varenda butiksägare och oron ligger som ett mörkt täcke över området. För butiksägarna innebär turen att de förmodligen behöver stänga sina butiker, antingen för att militären beordrar dem till det eller för att de riskerar att få sina butiker vandaliserade av förbipasserande bosättare.
Den palestinska befolkningen bär på ett mod och en styrka som är svår att beskriva med ord, men även om de är de modigaste människorna jag mött så syns rädslan i deras ögon varje lördag eftermiddag.
Det är lördag och vi följeslagare befinner oss vid bab-al-Baladiyeh, det som en gång i tiden var entrén till den livliga marknaden. Idag är det en nästan tom plats med ett fåtal butiker som håller öppet, denna plats som en gång sågs som marknadens kärna är idag ett ställe många helst vill undvika. Anledningen till det är att bosättningen Beit Romano2https://www.btselem.org/freedom_of_movement/checkpoints_and_forbidden_roadsbörjar där, vilket innebär att det dygnet runt finns beväpnad militär som bevakar området, ett vakttorn och en barriär som omringar bosättningen. Detta är en av platserna som turen på lördagar ibland startar vid. Bosättarna samlas före solnedgången och militären gör sig redo. Eftersom militären har tillgång till marknaden från flera olika ingångar är det svårt för oss och för butiksägarna att veta var turen kommer börja.
Vi pratar med Abu Saad eller “Sandman” som han också kallas, namnet har han fått från sitt yrke – han skapar konst med hjälp av sand och har sin butik i marknaden. Han berättar:
– Bosättarna gör detta medvetet, de vill inte att vi ska veta var turen börjar eller slutar. Tänk er själva, om ni är förberedda på något så skapar det inte lika mycket rädsla som om ni inte skulle veta. Allting är taktiskt och de vill överraska oss, militären finns närvarande men det är inte för oss, det är för att skydda bosättarna, inte oss palestinier.
Även om vi i grupp 87 nu fått uppleva turen några gånger så känns det lika surrealistiskt varje gång. Det vi bevittnar känns som en scen tagen ur ett krigsspel. Turen börjar med att tiotals soldater “säkrar” området, de sprider ut sig i marknaden och de syns överallt, på taken, i entrér till butiker och i gångarna. De tvingar de butiker som håller öppet att stänga, blockerar vägen för förbipasserande och ingen är tillåten att gå genom marknaden så länge som turen pågår. Här är ingen ett undantag, barn så unga som tre år får inte passera, unga pojkar som varit ute för att handla till sina föräldrar får inte gå förbi även om det bara handlar om några meter. Butiksägare som stängt sina butiker och vill ta sig hem får inte passera förrän turen är över. Kvinnor, äldre, yngre – ingen palestinier är ett undantag för militären.
Turen pågår oftast inte mer än en timme men under denna timme har hundratals människor satts i skräck. Flera butiksägare berättar för oss hur bosättarna under turen trakasserar dem genom att skrika fula ord och sparka på varor som funnits vid entrén och inuti butiken. Bader al-Tamimi som äger en souvenirbutik berättar:
– Jag har tappat räkningen på hur många gånger saker i min butik blivit förstörda på grund av turen. Ibland sparkar och slår bosättare ner saker och det finns inget jag kan göra. Även om soldaterna påstår att de är här för att skydda oss så vet jag att det inte stämmer. Bara titta här, det är fler soldater än bosättare.
Bader pekar på den stora folkmassan som samlats utanför hans butik, turen leder mot sitt slut och bosättarna ska in genom den stora porten som leder till bosättningen Beit Romano, precis utanför hans butik.
- 1
- 2
