Just nu är mellan 750-950 personer från Tulkarem Governorate fängslade, av en befolkning på ca 200 000 (Tulkarem stad har ca 60 000 invånare). Det är män, kvinnor och barn, men mest män. Jag möter ofta människor här som blir presenterade med namn och ”förresten — han har varit 10 år i fängelse.” 40 procent av Palestinas manliga vuxna befolkning har tillbringat tid i israeliskt fängelse sedan 1967, enligt Palestine Monitor. Detta — att vara, ha varit, eller känna någon som är fängslad verkar vara något som förenar palestinierna.
Jag pratar med ett par före detta fångar med längre fängelsevistelser bakom sig, båda för några decennier sedan. De skildrar en miljö med uppbygglig verksamhet, med gemenskap och styrka — skapad av fångarna själva. Man undervisade varandra och stärkte känslan av gemenskap för att inte bli förstörd under tiden i fängelse. Mellan fångarna rådde enighet snarare än splittring och fientlighet, även mellan olika politiska grupper.
I dagens Palestina finns Prisoners Day. Anhöriga till fångar manifesterar över hela Palestina. I Tulkarem ser jag många kvinnor, med porträtt av sina män, bröder och fäder. Den här dagen ska vara något som förenar men trots det råder en viss splittring vid manifestationen i Tulkarem. De anhöriga av Hamas-tillhörighet är märkbart upprörda, förklaringen sägs vara att ingenting har blivit nämnt i de många talen specifikt om Hamas-fångarna, de har inte fått någon bekräftelse. Fångar från Hamas är ju några av de mest aktuella fångarna efter allt som hänt på senaste tiden.
Prisoners Day och den uppmärksamhet som dessa manifestationer får i lokala media fungerar som ett sätt att låta fångarna veta att de inte är glömda. Förhoppningsvis når alltså nyhetssändningarna fram till de fängslade. Förmodligen fungerar Prisoners Day lika mycket som ett sätt för anhöriga att hantera sin sorg, oro och sina svårigheter — den fängslade är ofta huvudsaklig familjeförsörjare vilket ökar svårigheterna. Anhöriga på ICRC:s Prisoners Family Sit-In berättar om svårigheterna att få tillstånd för besök — de vet inte varför men många får inte besöka sina familjemedlemmar mer än en gång per halvår.
För mig är det svårt att få reda på vad som ligger bakom fängslandena, svaret är ofta att “han är fängslad för att han gjorde motstånd mot ockupationen”. Vad jag får höra från rapporter och berättelser är dock att detta kan vara något så enkelt som att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Många av de fängslade är också ”detained” — de har inte fått någon rättegång utan hålls i fängelse baserat på hemliga bevis. Sådana ”detentions” kan göras för maximalt sex månader men kan sedan förlängas ytterligare månader, som blir till år.
Några dagar efter Prisoners Day är Fadel på besök för att berätta historier, till en början sjömanshistorier som ganska snart övergår till fängelsehistorier. Fadel hamnade i fängelse när han var lite över tjugo efter en snabb karriär från sjöman och världsresenär till officer i flottan och smugglare för Fatahs “gerillatrupper” i slutet av sextiotalet. Fängelsevistelsen varade i sexton år. Han är en fantastisk berättare och mycket trevlig och artig; han frågar gång på gång “Am I bothering you? Do you want to talk about something else?” Vi försäkrar honom att det inte är tråkigt på något sätt. Berättelserna innehåller kreativa och osannolika exempel på hur kärleksbrev och hela romaner kan smugglas ut ur fängelset för att dyka upp hos fästmö eller publicist.
Fadel skrev fem romaner under tiden i fängelse, med liten, liten text på tunna, tunna papper. Han är nu författare, pensionerad Brigade General och föreläsare. Han informerar skolungdomar om säkerhetsfrågor. Vid närmare förfrågan betyder det information om hur de kan hantera sina möten med militären, när de blir intagna eller ”detained” — vilket inte verkar ovanligt för pojkar och unga män — vad de ska säga och inte säga, hur de ska agera. Han säger också att hans tid var en tid för motstånd, han uppmanar ungdomar att hålla tillbaka nu för detta är inte rätt tid att vara rebellisk och stå upp för Palestina. I slutet av två timmars berättelser kommer det ur Fadel att han hatar israelerna för att de gjort och gör det så svårt för palestinierna. Jag inser att det förvånar mig att någon med hans erfarenhet och ålder fortfarande kan hata.
