Vilken osammanhängande rubrik, hur ska hon få ihop detta tänker ni kanske. 

Något som slagit mig under tiden med följeslagarprogrammet i Israel och Palestina är hur smart ockupationen är. Inget verkar ske av slumpen, allt är väl genomtänkt och planerat. När vi hör om vad som pågår i Palestina i sociala medier eller på nyheterna handlar det främst om de stora händelserna, sällan om det lågintensiva och konstant pågående. Det är just detta som är svårt att beskriva när en inte ser det med egna ögon. Jag ska göra ett försök.

Israeliska företag säljer jord till palestinska bönder som är utspädd med sopor. De marginaliserade palestinska samhällena har endast råd att köpa den kontaminerade jorden. När vi besöker samhällen i Jordandalen kan vi ofta se hur det växer zucchini bland gammalt plastskräp. Att odla med jord som till hälften innehåller skräp gynnar givetvis inte grödorna som växer. Ett mer välkänt problem på Västbanken är vattenfrågan. Jag lärde mig snabbt känna igen bosättningarna i Jordandalen eftersom deras hus omges av frodande träd och växtlighet. Israel drar kilometerlånga vattenledningar mellan bosättningar och utposter, medan det är nästintill omöjligt för de palestinska grannarna att få tillstånd att gräva en brunn. Ofta går dessa vattenledningar precis förbi palestiniernas hem men det är förbjudet för dem att använda vattnet. I norra Jordandalen besöker vi en familj som numer bor granne med en bosättning, om man tittar ut från deras tält ser man öppningen till ett brett rör, där kommer bosättningens avloppsvatten rinna ut. Rätt ner mellan tälten. Samma bosättare sätter upp höga säkerhetsstängsel kring sina bostäder, men åker och handlar mat i palestinska butiker som erbjuder billigare priser. Nu kommer jag dra en konstig parallell, men ha tålamod, vi får backa bandet lite. 

Bild: Blommor i bergen, åsna i bakgrunden. Foto: Rebecca.

Sexuell hälsa är inte det lättaste samtalsämnet att prata om, speciellt inte här i Palestina. Av en slump träffade jag en kvinna som arbetar just med sexuell och reproduktiv hälsa. Jag såg då min chans att få en insyn bakom kulisserna. Sabrina arbetar för Palestinian Medical Relief Society och läser samtidigt sin master i folkhälsa med inriktning på kvinnohälsa. Hon berättar för mig om en app som hon varit med och skapat. Mostashari heter den och där kan ungdomar anonymt ställa frågor om reproduktiv och sexuell hälsa som besvaras av utbildad vårdpersonal för att undvika felaktig rådgivning. Sabrina belyser ett problem jag inte riktigt varit medveten om, ungdomar i Palestina lär sig inte om källkritik på samma sätt som i Sverige. Vi är alla medvetna om mängden felaktig information som dr Google erbjuder, tänk er då att klicka runt utan ett källkritiskt öga för att försöka ta reda på om det är normalt att mensen är oregelbunden eller att du har illaluktande flytningar. 

Bild: Första siden på appen Mostashari. Foto: Printscreen.

Jag har stämt träff med Enas, en kvinna som gör smycken för att belysa kvinnors sexuella hälsa. Hon beskriver historien bakom varje smycke, tanken är att smyckena ska vara en konversationsstartare, en port in till att börja samtala om tabubelagda ämnen. Hon håller upp ett av halsbanden och frågar om jag kan se vad det föreställer. Det är ett bröst och pärlan representerar bröstmjölk. I Palestina finns ett stort stigma kring bröstcancer, många kvinnor drar sig för att söka vård när de upptäcker knölar i brösten. Dessutom är det otydligt var kvinnor ska vända sig när de behöver söka vård. 

Bild: Halsband som förställer ett bröst. Skapat gav SLETATE. Foto: Rebecca.

Jag börjar berätta för henne om appen som jag nyss lärt mig om eftersom jag tänker att hon skulle tycka det var intressant. 

–  Jag har varit med och skapat appen tillsammans med Sabrina, säger Enas. 

–  Hur har ni marknadsfört den? Frågar jag. Det måste varit svårt med tanke på hur tabubelagt ämnet är. 

Enas beskriver hur de bedrev välbalanserad marknadsföring, det gäller att inte få för mycket uppmärksamhet men ändå nå ut. Risken finns att appen inte skulle bli accepterad av samhällets konservativa population om de skulle sprida för mycket reklam för den.

Bild: Enas Dajani.

Jag går från mötet och tänker att deras marknadsföring fungerar av samma anledning som ockupationen av Palestina kan fortgå. Det gäller att hitta en balans, inte gå för fort fram och väcka för mycket uppmärksamhet. Israel som ockupationsmakt vill inte att omvärlden ska reagera men samtidigt behålla ett stadigt grepp som ockupationsmakt och fortsätta annekteringen av Palestina. Utifrån Sabrina och Enas perspektiv vill de inte hamna i samhällets konservativa blickfång för att kunna fortsätta sitt arbeta för att stärka kvinnors rättigheter och kunskap om sexuell hälsa. En liknande metod används för att uppnå två helt olika saker, utöka ockupationen av Palestina och stärka kvinnors rättigheter och kunskap om sexuell hälsa. Som följeslagare har jag bevittnat människors förtryck och kamp under ockupation men även hur det patriarkala samhället tar rätten från kvinnor att lära sig om sin egen kropp och hälsa. Jag tror inte att Enas eller Sabrina själva ser det som att de använder ockupationens knep för att slå tillbaka mot patriarkatet men oavsett känner jag mig hedrad över att fått samtala med de starka och inspirerande kvinnor som driver kampen vidare. 

Bild: Utsikt över Jordandalen, en kuffiyeh som blåser i vinden.

Fler rapporter