Glada skratt hörs från köket och jag känner doften av mat. När jag kliver in i köket tittar kvinnorna först fundersamt på mig men erbjuder mig snabbt en plats. Här i köket sammanförs starka och ambitiösa kvinnor med traditionell matkonst.
Finns det hopp i ett land där ockupation är utbredd? Sedan den israeliska ockupationen [1] började år 1967 har det palestinska området minskat för varje år. Palestinier utsätts för brott mot de mänskliga rättigheterna dagligen och deras vardag begränsas allt mer. Jag ser ett hopp i alla de starka kvinnor jag hittills mött i Det heliga landet.
När jag går genom Betlehem ser jag en skylt som jag blir nyfiken på: “Arab Women’s Union Bethlehem” [2]. Jag stiger in och en ung kvinna, Sarah [3], möter mig vid dörren. Fast mitt besök är oplanerat tar hon varmt emot mig. Sarah berättar att organisationen startade 1947 för att stärka kvinnorna i det palestinska samhället.
– När vi lever under ockupation och många familjer har ont om pengar krävs det att kvinnornas position stärks. Genom arbete får de en inkomst vilket ger dem större kontroll både inom familjen och i samhället, därmed har de större möjlighet att påverka sin situation. Vi behöver fokusera mer på kvinnorna i Palestina och fler liknande organisationer behövs, så att fler kvinnor får möjlighet att delta. Vi arbetar även aktivt med att prata om mänskliga rättigheter, säger Sarah.
Sarah berättar att det endast är kvinnor som arbetar här, förutom deras trädgårdsmästare. Organisationen finansieras av olika donationer från företag och privatpersoner samt från de intäkter de får från försäljning av sina produkter. De arrangerar även olika event som bröllop och seminarier för att få in pengar till organisationen. Arab Women’s Union Bethlehem är uppdelad i tre delar: ett kök, ett museum och en syateljé, där kvinnorna broderar på traditionellt sätt. Det är köket som jag kommit att besöka. Här arbetar tio kvinnor som är mellan 30 och 60 år.
Jag får följa med in i köket och se stora frysar fyllda med traditionella palestinska läckerheter som sambosek, kobeh och farayek. Runt stora bord sitter kvinnorna och tillagar de olika rätterna. Stämningen är munter och de arbetar med flitiga fingrar och redskap. Organisationen säljer maten till butiker, grossister och privatpersoner. Det närmar sig jul, vilket är den tid på året då försäljningen är som bäst.
Sameyeh Al Adam har arbetat på Arab Women’s Union Bethlehem i 27 år. Sameyeh berättar att hennes man alltid stöttat och uppmuntrat henne att jobba. De har 13 barn i åldrarna 18 till 40 år. Genom att arbeta har de haft möjlighet att betala för barnens utbildning, något som Sameyeh finner viktigt. Jag frågar Sameyeh försiktigt om hur ockupationen påverkat henne. Hon svarar att hon inte vet hur ett liv utan ockupation skulle vara, men det enda hon vill är det ska vara fred.
När jag frågar Sameyeh vad som är bäst med att jobba här, brister hon ut i skratt och fäktar med armarna.
– Det bästa är att vi som kvinnor blir stärkta av att jobba här och så har vi ett fantastisk team-work.
De andra kvinnorna som befinner sig i samma rum skrattar med och nickar.
Under den månad som jag befunnit mig som följeslagare i Israel och Palestina har jag fått ta del av så många livsöden. Arab Women’s Union Bethlehem upplever jag som en fristad och en plats för värme och gemenskap. Här möts kvinnor kring den fantastiska palestinska matkulturen och de kan förbättra familjens ekonomi. Det bästa av allt: kvinnorna blir ännu starkare.
[1] https://www.btselem.org/settlements Hämtad 2019-11-24 klockan 20:18
[3] Sarah heter egentligen något annat men hon vill vara anonym