Sommaren har lidit mot sitt slut och barn världen över är åter tillbaka i skolbänkarna. På Västbanken återvänder 1,3 miljoner elever till skolan. 1 https://www.ochaopt.org/content/13-million-palestinian-children-face-risks-they-go-back-school (2022-09-10) För många är skolstarten början på ett nytt kapitel – någon kanske har köpt en ny skolväska, en annan ser fram emot att träffa sina vänner och lärare igen. I en by utanför Betlehem bemöts eleverna av beväpnade soldater vid skolentrén.


Utbildning är en viktig förutsättning för att få en grund inför vuxenlivet. I Palestina är cirka 95 procent av alla barn inskrivna i grundskolan.2 https://www.unicef.org/sop/what-we-do/education-and-adolescents (2022-09-10)Dock är tillgången till utbildning på flera platser i Palestina svår i och med militär närvaro och psykosocial oro bland elever och lärare.3 https://reliefweb.int/report/occupied-palestinian-territory/occupied-palestinian-territory-humanitarian-needs-overview-2 (2022-09-10)

En av de platser som drabbas dagligen av detta är byn al-Minya som ligger ungefär 30 minuter utanför Betlehem. Vi följeslagare åker dit några gånger i veckan och övervakar elevernas möjlighet att säkert kunna korsa en högt trafikerad väg som ligger precis framför skolingången. Två pojkar står vanligtvis på varsin sida av vägen med neongula västar och röda stoppskyltar som de sträcker framför bilarna när de har stannat. En vuxen ställer sig mitt på vägen och agerar ett fysiskt övergångsställe. Eleverna går över vägen i klungor. När pojkarna sänker ned stoppskyltarna rasslar det till igen i bilarna och trafiken går igång igen. Strax efter kommer en ny klunga med elever uppifrån byn och ännu en gång gäller det att finna en lucka i trafiken som tillåter tillräckligt mycket tid och tålamod bland förarna för att låta barnen springa över vägen. 

Två elever står på varsin sida av vägen med stoppskyltar som de håller framför bilarna. Foto: Sandra.

Byn al-Minya ligger i närheten av tre bosättningar. Under våra arbetspass har vi observerat israeliska bosättare som verkar köra förbi skolan i högre fart jämfört med andra trafikanter. Lärarna har länge efterfrågat ett övergångsställe och ett staket på andra sidan vägen men skolan har inte tillåtelse att ordna detta, då skolan ligger inom område C.4 Område C är cirka 60 procent av landområdet på Västbanken och, i enlighet med Osloavtalet från 1995, styrs administrativt av Israel, vilket innebär israelisk kontroll över mark och säkerhet. En av lärarna som uttrycker det här behovet är Mirvat som tror att dessa säkerhetsåtgärder skulle göra det tryggare för eleverna att ta sig till skolan och, i ett längre perspektiv, göra utbildningen bättre. 


Men vägen är inte den enda källan till otrygghet för skolbarnen. Sedan jag anlände till Betlehem för tre veckor sedan har minst tre israeliska soldater dagligen stått utanför skolingången. De är alla klädda i grön uniform, hjälmar och i händerna håller de varsitt vapen. En dag när vi var på plats upptäckte några elever ytterligare tre soldater på andra sidan skolan. Detta skapade oro då det tillhör ovanligheterna att skolan omringas av soldater. 

     – Barnen gråter av rädsla, säger Mirvat. 

Hon har jobbat på skolan sedan sju år tillbaka och har stött på soldaterna varje skoldag. Varför soldaterna kommer är det ingen som vet säkert. Soldaterna påstår att barnen har kastat sten på dem och att de därför behöver stå utanför skolan. Rapporter om stenkastning har visat att barn grips på godtyckliga grunder och barn så unga som 11 år kan få fängelsestraff upp till 20 år.5 https://www.hrw.org/news/2015/07/19/israel-security-forces-abuse-palestinian-children (2022-09-17)

     – Vi har många, många utmaningar. För det första är vi inte säkra på skolan. Vi jobbar hela tiden under hot. Vi försöker skydda oss själva och våra elever. Vi behandlar eleverna som våra barn. Hela tiden försöker vi skydda dem från soldater och bosättare. På morgonen när vi kommer till skolan ser vi till att barnen kan ta sig över vägen när soldaterna kommer, berättar Mirvat.

Al-Minya-skolan är en könsblandad skola och har funnits sedan 1969. Idag är över 200 elever i åldrarna 10 till 18 inskrivna på skolan. Mirvat berättar att när eleverna börjar sitt första år på skolan är de rädda och ställer många frågor om soldaterna, men det blir snabbt en normaliserad tillvaro. Enligt henne säger barnen efter ett tag att de inte bryr sig längre. Trots svårigheterna som Mirvat och de andra lärarna upplever så kan hon inte tänka sig något annat jobb.

     – Jag älskar det här jobbet. Det är det heligaste jobbet i världen.


När jag har sagt hejdå till Mirvat signalerar skolklockan att dagens sista lektion är avslutad. En folkmassa av elever springer mot skolentrén. På andra sidan vägen står de tre soldaterna kvar och de har fått sällskap av ytterligare tre kollegor. Lastbilar och personbilar kör förbi i hög fart och barnen väntar tålmodigt på att det ska bli en lucka i trafiken som ger dem möjlighet att springa över. När eleverna korsat vägen börjar soldaterna följa efter elevskaran uppför backen som leder till byn. Jag, min följeslagarkollega och vår chaufför springer till vår bil för att se vad som håller på att hända. När vi svänger in på vägen som leder in till byn hör vi ett oroväckande ljud. En av soldaterna skjuter ett skott med en ljudpistol som ett sätt att markera för barnen att de inte hade gått uppför backen tillräckligt snabbt. Senare samma dag får vi höra att soldater i grannbyn hade kastat tårgas mot skolbarn under deras hemgång från skolan och en rektor från en tredje skola hör av sig till oss och ber oss bevaka även deras elever när de går till skolan på grund av risken för trakasserier från bosättare. 

Rätten till utbildning är en mänsklig rättighet, men på Västbanken har det blivit allt svårare att åtnjuta denna rättighet när hotet från israeliska soldater och bosättare väntar utanför. 

Soldater följer efter skolbarnen. Strax efteråt skjuter de med en ljudpistol. Foto: Sandra.

Fler rapporter