Som följeslagare träffar vi sällan israeler på Västbanken, och de israeler vi stöter på när vi är ute på uppdrag är antingen soldater eller bosättare. Och de vill sällan prata med oss. Detta innebär dock inte att vi inte samarbetar med israeler. Jag vill tillägna denna reserapport åt israeliska fredsorganisationer som jag har träffat som gör ett otroligt viktigt arbete för en rättvis fred i Palestina och Israel. Det är framför allt de som ger hopp!
Hanna Barag efter en intressant föreläsning om deras arbete för fred. Foto: GazangJag får ofta frågan om vår internationella närvaro på Västbanken gör någon skillnad. Ockupationen har nu pågått i 50 år, och i dagsläget finns dessvärre inte något särskilt som tyder på eventuella förbättringar. Vad vi ser är ökning av illegala bosättningar, israelisk militär som alltmer använder kollektiv bestraffning mot palestinier och ett synnerligen försvagat Palestina. Oaktat detta har det funnits stunder då jag upplevt att situationen här skulle ha varit ännu värre om internationell närvaro inte fanns på plats. Men det har också funnits stunder då jag upplevt en känsla av hopplöshet, att observationer inte kan förändra särskilt mycket när vi inte kan agerar eller vidta åtgärder när vi ser folkrättsbrott. Faktum är dock att internationell närvaro behövs.
För det första gör vi vardagen enklare för många barn och vuxna. Att vi övervakar vägspärrar och olika vägar till och från skolor eller arbete innebär för många palestinier en känsla av trygghet. Det innebär även att soldater och bosättare ”tänker innan de agerar”. För det andra anser jag att internationell närvaro på lång sikt kan ändra beteende hos många soldater, och förhoppningsvis även bosättare. Sist men inte minst är internationell närvaro i sig en klar indikation på att vi inte kan blunda för brott mot folkrätten.
Faktum är att de observatörer och andra fredsorganisationer som finns i Israel och Palestina som jag anser ha mest påverkan på situationen här, är de lokala fredsorganisationerna. Många av dessa organisationer består av israeliska judar som dagligen kämpar för palestiniers grundläggande rättigheter samt att få slut på ockupationen. Jag har träffat några av dem och jag vill därför kortfattat presentera dem för er.
Breaking the Silence bildades 2004 av en grupp soldater som tjänstgjort i Hebron. Syftet är att berätta om det som sker på de ockuperade områden och att detta ska leda till att fler människor börjar diskutera och ifrågasätta ockupationen. Fram tills idag har medlemmar av organisationen samlat ihop över 700 vittnesskildringar från soldater som tjänstgjort i olika ockuperade områden. [1]
B’Tselem är ett israeliskt informationscenter för mänskliga rättigheter i ockuperade Palestina. B’Tselem är numera mest känt för kampanjen som förser palestinier med videokameror för att dokumentera vad som händer i deras närhet. [2]
Combatants for Peace är en rörelse som bildades av före detta stridande från Israel och Palestina. De har lämnat sina vapen och arbetar idag tillsammans för att få ett slut på ockupationen. [3]
Merphie Bubis, under en tur i Hebron där hon berättar om situationen i H2. Foto: GazangMachsom Watch är en israelisk aktivistgrupp som bevakar vägspärrarna på Västbanken och som rapporterar om de övergrepp som begås mot palestinierna av israeliska soldater. [4]
Dessa är som sagt ett fåtal israeliska organisationer som tillsammans med oss kämpar för palestiniers mänskliga rättigheter, rapporterar om övergrepp begångna av israeliska soldater och bosättare och som vill få ett slut på ockupationen. Min tid som följeslagare och mina möten med dessa organisationen har stärkt min kamp för människors fri- och rättigheter. Jag hoppas att vi kan ta denna kamp tillsammans för att göra vår värld till en mer trivsam plats för våra medmänniskor.
