Tulkarem – en okänd pärla

Kuperade landskap, en mysig stadskärna med en stämningsfull marknad. Vädret är påtagligt varmare här än i Jerusalem, Tulkarem ligger endast 15 kilometer från den israeliska kuststaden Netanya och inte en turist så långt ögat kan nå.

Tillräckligt litet för att man ska kunna strosa runt och lära känna de olika områdena på några dagar, tillräckligt stort för att ha en stads alla bekvämligheter såsom shopping, glassbarer, restauranger, ett turkiskt badhus och ett gym. Staden omringas av mindre byar med stora tomat-, mynta-, blomkåls- och olivträdsodlingar. Jordgubbssäsongen börjar här i december. Bönderna visar gärna runt på sina ägor. Barn, stora som små, kan klappa, krama och mata killingarna.  Man får gärna delta i olivskörden, men förbered dig inte på något hårt arbete. Redan efter tio minuter är det kaffepaus, tillagat över öppen eld under olivträden. Palestinierna har en fikakultur som slår vår svenska med hästlängder. Det bjuds på och dricks kardemummakaffe och te överallt. Ett stenkast från Tulkarems stadskärna ligger nöjesparken Megaland. Karusellerna är kanske inte de nyaste, men de bjuder å andra sidan på en ordentlig nostalgitripp. Efteråt kan man titta på förbipasserande samtidigt som man avnjuter en glass eller ett glas färskpressad granatäpplejuice eller varför inte några bloss vattenpipa.

Tulkarem skulle kunna vara ett semesterparadis, en tillflyktsort när de nordiska vintervindarna kommer smygande över Sverige. Skulle kunna vara, om inte Palestina var under ockupation. För trots närheten till havet kan många Tulkarembor endast se det från någon av de högt belägna kullarna vid klart väder. Mellan havet och Tulkarem står nämligen den åtta meter höga muren [1] som delar Palestina från Israel. Det finns förvisso en militär vägspärr vid Taybe där tusentals palestinier passer ar varje morgon. Jag skriver morgon, men egentligen öppnar den klockan 4:00 och stänger klockan 6:30. Sist vi räknade passerade 3 582 personer igenom vägspärren under denna tid för att komma till arbeten i Israel. För att passera krävs ett arbetstillstånd. Blir man nekad inträde finns ingen tillbakaväg, utan man får klämma sig motströms genom den massiva kön. Det finns en särskild ingång för kvinnor tillika nödutgång för sjuka, men den är endast öppen vissa tider. När en man fick en hjärtattack i kön och behövde snabbt föras ut kunde vakterna inte hitta nyckeln och även han fick tas motströms bort från folkmassan. På kvällen gäller samma väg tillbaka, in till Palestina igen.

Det finns även jordbruksgrindar på flera ställen, där bönder köar varje morgon på bestämda tider. Här går muren inte längs den Gröna linjen [2], det vill säga den internationellt vedertagna gränsen mellan Israel och Palestina. Nej, det taggtrådsbeklädda sex meter höga stängslet är draget på palestinsk mark. [3] Med andra ord köar palestinier till grindarna, vaktade av beväpnade israeliska soldater, så att de kan komma in på sin egen mark för att så och skörda. [4] Grindarna öppnas tre gånger per dag, men öppettiderna kan ändras utan förvarning och ibland öppnar soldaterna inte alls. Marken mellan den gröna linjen och muren kallas för sömzonen. För att komma in där krävs ett tillstånd och tillstånd ges endast till de personer som kan visa att de har en direkt koppling till marken. Enligt Internationella domstolen i Haag riskerar muren att skapa nya permanenta gränser, och en sådan annektering bryter mot internationell humanitär rätt.[5] Personer som bor eller har mark där drabbas hårt av muren; deras rörelsefrihet begränsas, de får inte ta med in något annat till sin mark än den maten de äter under dagen. Jag har sett personer nekas inträde på grund av att de har med sig ombyteskläder eller gödningsmedel. De israeliska soldaterna har som uppgift att kontrollera vad som förs över gränsen. Nioårige Tarek, som bor i sömzonen, berättar att han hatar muren för att ingen av hans kompisar kan någonsin komma hem till honom och fira hans födelsedag. Kontrollen motiveras av säkerhetsskäl och det påpekas ideligen att sedan muren uppfördes har antalet attacker av självmordsbombare minskat i Israel. Logiken brister dock när det gäller sömzonen. Kommer man in i sömzonen finns det oftast inga fysiska hinder som skiljer Palestina från Israel. Det är bara att gå så kommer man snart in i landet.

Även bönderna påverkas av den politiska situationen. I närheten av Tulkarem finns ett flertal israeliska bosättningar. [6] Soldater skyddar bosättarna. Två bröder jag mötte berättade om att de blivit misshandlade när de skördade sina olivträd av soldaterna från bosättningarna. De lever i ständig oro för att bli attackerade igen. De känner sig lugnare när det finns internationella med dem.

Men även om Tulkarem inte är ett typiskt resmål är det mycket givande att besöka platser som denna. För de samhällsintresserade finns här Palestinas största flyktingläger och den största demonstrationen i landet i den närliggande byn i Kafr Qaddum. Staden är också full av människor som tror på freden, att ockupationen tar slut men att en fredsprocess tar tid. Min roll är att vara en del av den processen. Under de närmaste tre månaderna kommer jag att övervaka militära vägspärrar, skriva incidentrapporter, föra statistik, och förhoppnings förhindra våld genom min närvaro. Välkommen med på min resa.

Julia Eriksson Pogorzelska
Tulkarem December 2013