När vi anländer till Jerusalem är det palmsöndag i den protestantisk-katolska påsken. Vi ser turister med palmblad i händerna gå längs Via Dolorosa i Jerusalems Gamla stad. Staden är ny för oss, och våra blickar skiljer sig kanske inte så mycket från turisternas. Vi ser de gamla byggnaderna, de färgstarka gatorna och butikerna, tar in ljuden och dofterna. Ett par veckor senare har min blick börjat förändras.
Står man kvar tillräckligt länge på ett ställe börjar man se det som turisterna kan missa. Det jag framför allt upplevt hittills är alla vägspärrar och alla kontroller som utförs. Främst är det muren jag tänker på. En av de första gångerna vi står vid Vägspärr 300, en av de genomfarter som finns i denna mur, nära Betlehem, möts vi av en man som uttrycker sin frustration när han ser oss.
– Varför kommer ni hit? I flera år har ni kommit hit, men inget förändras? Varför gör ni inget?
Muren började byggas 2002 och har varit en del av alla palestiniers vardag sen dess. Man kan tro att det är en mur som skiljer Israel från de ockuperade palestinska territorierna, men 85 procent av muren är byggd inne på palestinskt område, och inte längs den så kallade Gröna linjen som är landsgränserna som drogs år 1949 efter att staten Israel bildats. I och med detta har Internationella Domstolen i Haag förklarat muren olaglig. Muren är 713 km lång, och på vissa ställen består den av åtta meter hög betong, på andra ställen av taggtråd, elektroniska övervakningssystem och stängsel. 1https://www.ochaopt.org/content/humanitarian-impact-20-years-barrier-december-2022 , hinderforfredweb.pdf (foljeslagarprogrammet.se
En fredag under Ramadan bevakar vi vägspärren i Qalandia, norr om Jerusalem stad. Vi ser en grupp med unga kvinnor som blir nekade att passera. De berättar för oss att anledningen de fått höra är att de är en fara för samhället. Vi ser barn som kommer tillbaka från ingången efter att de själva eller deras föräldrar blivit nekade inträde. Flera av dem kommer ut med tårar i ögonen. Många har rest långt för att komma till al-Aqsamoskén eller för att hälsa på familj och vänner. Av en kvinna från Röda Halvmånen, som stått inne i vägspärrskontrollen, får vi höra att en 11-årig pojke som var på väg igenom vägspärren med sin mamma, fått sin väska genomsökt två gånger och sedan blivit häktad. Vi vet inte vad som hände med honom.
En annan dag står vi vid Vägspärr 300 i Betlehem. Vi träffar en äldre man som hade tid på sjukhus i Jerusalem, men som inte fick komma igenom då han inte hade det intyg som krävdes för att passera. Det finns en mängd olika tillstånd. Vissa har tillstånd som till exempel bara gäller för arbete, och då tillåts du bara passera under arbetstider på vardagar. De stora vägspärrarna ser ut som säkerhetskontroller på flygplatser. När vi ska gå igenom måste vi lägga upp våra väskor på band, gå igenom en scanner och visa pass och visum. Men för oss med våra svenska pass är det aldrig några problem att komma igenom. Vi kan röra oss hur vi vill och igenom vilka vägspärrar vi vill.
Det finns även andra typer av vägspärrar. Några sådana stöter vi på när vi gör våra school runs. School runs går ut på att vi befinner oss på olika ställen på morgonen längs elevernas väg till skolan för att utgöra en skyddande närvaro. Vid en så kallad flygande vägspärr i Gamla stan, där cirka tio israeliska soldater står mer eller mindre hela dagarna, stannas ibland människor för olika typer av kontroller. Vi ser en ung palestinsk man passera. När han strax passerat soldaterna blir han tillbakaropad av dem. Han ser förvånad ut och måste ta några steg tillbaka. Han får lyfta upp sin tjocktröja, sen sin t-shirt. Han får komma innanför soldaternas galler där han tvingas hålla sina armar uppsträckta mot husväggen och bli kroppsvisiterad. Han visar sin telefon och sina ID-handlingar. Till slut får han gå vidare dit han var på väg.
En annan morgon när vi går mot bussen som ska ta oss till vägspärren är det fullt med liv på gatorna klockan sju på morgonen. Ramadan är över, Eid är här. Människorna här har levt under ockupation i nästan 60 år. Men denna morgon grillas mat och människor är på väg hem från morgonbönen. På bussen till Betlehem sjunger hälften av passagerarna en gemensam sång. När vi står vid Vägspärr 300 möts vi av leenden och blir bjudna på kakor och bröd. Kvällen innan kom vår chaufför hem till oss sent på kvällen med kakor till Eid-firandet.
- 1
