Tarek al-Zoughbi har möjligheten att lämna sitt hemland Palestina för USA. En chans som många unga palestinier skulle välja. Men det finns drömmar om en framtid här trots allt, och skäl för att stanna.

Tarek Al-Zoughbi sitter i Wi´ams trädgård alldeles intill muren och pratar om sitt lands framtid. Bild: Susanne
Tarek Al-Zoughbi sitter i Wi´ams trädgård alldeles intill muren och pratar om sitt lands framtid. Bild: Susanne

Jag träffar Tarek al-Zoughbi, 22 år, på en fin stenterass omgiven av fruktträd, en liten oas precis vid muren i norra Bethlehem. Här driver hans far ett centrum för ickevåld och konfliktlösning, Wi`am. [1] Hans mor är från USA. Tarek, hans storasyster och hans två bröder är uppvuxna i Bethlehem, men har fått gå i skolan i mammas hemtrakter i South Bend, Indiana. Hur är det att ha levt i två så olika världar, undrar jag. Hur tänker man om framtiden som ung palestinier?

Tarek skrattar. Det finns många drömmar här. Han har börjat jobba på att förverkliga dem med att ta sin mastersexamen i ekonomi i Ramallah under kommande år. Den traditionella sociala sammanhållningen här måste i framtiden återspegla sig i en socialt ansvarsfull ekonomi. Vid sidan om jobbar han som volontär på olika projekt som för Bethlehem Development Foundation kring miljö och avfallshantering, samt här i pappas centrum för fred.

Vi går ner i trädgården där han har odlat upp ett litet grönsaksland med den barngrupp han möter en gång i veckan. Just nu droppar faktiskt vatten från de små bevattningsslangarna som är utlagda på marken. Det är ingen självklarhet här då Israel har hand om vattenförsörjningen, och det finns tider där man inte får vatten här.[2]

Barnen är kreativa och här har de målat en vägg och satt dit sina handavtryck i olika färger.

– Vi kan verka för fred med våra händer, berättar Tarek att barnen sagt .

– Det är så viktigt med att skapa något som är vackert och bekräftar livet när man lever så nära muren, tycker Tarek.

Vi fortsätter vår lilla promenad vidare till den muslimska kyrkogården intill. Här brukar israeliska soldater avfyra tårgas, riktad mot flyktinglägret Ayda. De har sågat ner en stor del av grenarna från de fina uppvuxna tallarna runtom för att kunna skjuta bättre. Denna fredag är det bara tre granatskott vi hör. Jag plockar upp några tomma tårgasbehållare som ligger utspridda på gravarna medan vi går tillbaka.

Skulle du hellre vilja leva ditt liv i USA?

-Jag uppskattar friheten att ha kunnat utveckla min egen personliget under tonårstiden i USA. Man är inte lika determinerad av familjen som i mellanöstern. HBTQ-personer är accepterade och kvinnors val att utforma sitt liv är definitv fler. Men jag stötte också på en otrolig islamofobi och okunnighet i USA som gjorde det svårt för mig ibland att förklara vem jag är, säger Tarek.

– Palestinier visste ingen vad det var för något. Sade jag att jag var Arab tänkte folk på terrorister. Många trodde inte på att jag är kristen. Rasismen jag mötte i USA finns inte här hemma, berättar Tarek.

Tarek är snabb och professionell i att beskriva de förändringarna som krävs för en rättvis och hållbar lösning i Palestina. Han har tänkt igenom och debatterat sedan barnsben kring detta. Och han bidrar redan nu med det han vill påverka: att värna om den ekologiska mångfalden och utveckla sophanteringen i Västbankens städer. Miljöarbetet börjar för Tarek i det lilla med barngruppens odlingarna här i trädgården, men utvecklas snart till heta politiska frågor, som t.ex. Israels hantering av kärnavfall.

Om fem eller tio år kanske vill Tarek ha egna barn. De ska kunna se skönheten i sitt land Palestina, få plantera träd och ska värna om naturen för sig själva och för sina barn. Det är här Tarek ser sin framtid trots allt.

Barnen leker, planterar och är kreativa där tårgas och ljudraketer från vakttornen hör till vardagen. Bild: Susanne
Barnen leker, planterar och är kreativa där tårgas och ljudraketer från vakttornen hör till vardagen. Bild: Susanne
1. Se mer om Wi´am på www.alaslah.org 2. Water crisis, B’Tselem, hämtad 2016-09-22

Fler rapporter