Jag träffar Fatima i en tom lägenhet i Nablus på norra Västbanken. Fönstren är borta och där låset på ytterdörren suttit gapar det tomt. Det är hål i flera av väggarna och i badrummet är vattenledningar av. Så här ser lägenheten ut sedan israeliska soldater kom för att gripa Fatima i april 2015. Hon berättar för mig om den dagen, och om hur hennes man, Mohammed, håller på att dö i ett israeliskt fängelse.
– En natt hörde jag en smäll. När jag vaknade stod det soldater runt min säng. Några av dem hade vapen riktade mot mig och Mohammed. De tog mig till ett annat rum i lägenheten för att vi inte skulle kunna prata med varandra. Sedan började de förhöra oss. Jag vet fortfarande inte varför de grep mig.
Fatima är i 30-årsåldern och har varit gift med Mohammed i sju år. Lägenheten vi står i ser ut att ha varit fin, genom de tomma fönstren ser man ut över Nablus kullar.
Enligt den palestinska människorättsorganisationen Addameer så agerar israeliska myndigheter konsekvent i strid med internationell rätt i och med behandlingen av palestinska fångar. [1] Varje vecka observerar jag och mina kollegor en fredlig demonstration till stöd för palestinska fångar i israeliska fängelser som hålls utanför Internationella Rödakorskommittén i Tulkarem. Det är här jag först kommer i kontakt med Fatima.
I april 2015 blev Fatima gripen av israelisk militär. Hon menar att hon inte fick veta skälet till gripandet. Fatimas berättelse om att gripas och hållas häktad utan att delges anklagelse är inte unik i Palestina. Enligt den israeliska människorättsorganisation B’Tselem hölls i slutet av februari i år 627 palestinska fångar i så kallat administrativt förvar, alltså utan att delges skäl till att de gripits, och utan rättegång. [2] [3]
Det dröjde till oktober, efter ett halvår i häkte i Israel, innan Fatima fick stå inför en domstol. Enligt Fatima var syftet med denna domstolsförhandling att klargöra huruvida det administrativa förvaret skulle förlängas eller inte. Hon menar att hon inte heller denna gång blev delgiven någon anklagelse.
Detta strider mot artikel 9 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna som slår fast att ingen skall gripas eller hållas häktad på godtyckliga grunder. [4] Att Fatima hölls i häkte i Israel strider även mot den fjärde Genèvekonventionens 76:e artikel som säger att en person som anklagas för brott inom det ockuperade området ska hållas häktad inom det, och avtjäna straff där om sådant utdöms. [5]
I slutet av februari 2016 satt 6 204 palestinier i fängelse i Israel. [6]
Fatimas make var svårt sjuk när soldaterna kom och greps därför inte. Vid tiden för Fatimas domstolsförhandling i oktober trotsade Mohammed sin sjukdom för att närvara i domstolen. När han kom dit blev han själv gripen.
Enligt Fatima blev inte heller Mohammed delgiven någon anklagelse när han greps. Mohammed har suttit fängslad sedan oktober 2015 och hans hälsotillstånd försämras.
Fatima berättar at Mohammed endast har fått träffa allmänläkare sedan han fängslades. Israeliska myndigheter har ännu inte gett sin tillåtelse för Mohammed att få träffa en specialistläkare som kan ge honom den vård han akut behöver. Enligt Council for European Palestinian Relations, en internationell rättighetsorganisation, är många israeliska fängelsesjukhus kända för att endast erbjuda allmän och minimal vård, oavsett vilka sjukdomstillstånd fångarna lider av. [7]
Detta strider mot artikel 22 i FN:s överenskommelse om behandling av fångar som slår fast att sjuka fångar i behov av specialistvård ska flyttas till en avdelning med rätt specialitet, eller till ett civilt sjukhus för att kunna få den vård som krävs. [8]
Efter att Mohammed greps släpptes Fatima. Soldaterna har besökt henne igen, denna gång för att ta måtten på lägenheten inför den bestraffande demolering som israeliska myndigheter planerar genomföra. Detta strider mot den fjärde Genèvekonventionen som förbjuder kollektiv bestraffning. [9] Under 2015 utfördes tolv bestraffande husrivningar på Västbanken; dessa lämnade 91 människor utan hem. [10]
Fatima berättar att hon bara kunnat träffa sin man en gång sedan han greps eftersom han hålls i fängelse i Israel.
– Han var så sjuk att han inte orkade sitta upp. Vi försökte prata med varandra genom glasrutan, men han var för svag för att orka hålla upp telefonluren. Då försökte han skriva på lappar istället, men hans händer skakade för mycket. Innan jag gick fick jag krama honom en gång. En kram! Han kommer att dö där inne.
De israeliska myndigheternas konsekventa brott mot internationell rätt i fallet med Fatima och Mohammed är ett av många exempel på hur palestinska fångar, dömda eller icke-dömda för brott, behandlas i israeliska fängelser. För just Fatima och Mohammed betyder de israeliska myndigheternas handlande skillnaden mellan liv och död.
Fotnot: Fatima och Mohammed heter egentligen något annat.
