Murar, vägspärrar, soldater och bosättare. Jag har landat i en av världens mest uppmärksammade konflikter. Det har varit en omtumlande tid för mig hittills med många intryck som har varit svåra att bearbeta. I den här reserapporten kommer jag att berätta vad mina arbetsuppgifter handlar om och hur det passar in i konflikten mellan Israel och Palestina.
Minibussen mot Tulkarem, även kallad service, stormar fram mot norra delen av Västbanken över de asfalterade, men stundtals eftersatta vägarna. Förarens fot är mycket tung på gaspedalen. Jag känner mig förväntansfull och bläddrar igenom alla papper som har delats ut under en veckas introduktion i Jerusalem till det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Mitt uppdrag är att vara följeslagare. Det innebär att jag under tre månader kommer att övervaka en terminal som i mångt och mycket liknar en flygplatskontroll mellan Palestina och Israel samt övervaka två mindre jordbruksgrindar där jordbrukare som blivit avskurna från sin mark av den mur som här går inne på palestinskt territorium försöker passera.[1]
Dessa uppgifter känns viktiga och konkreta och kan innebära förbättringar för många på lång sikt då informationen kan användas av FN för att påverka Israels regering. En svårare uppgift kommer vara att göra en direkt skillnad. Som följeslagare kommer jag att stå upp för mänskliga rättigheter vem som än bryter mot dem. Jag är inte en mänsklig sköld, men kommer att agera om någon blir skadad eller orättvist behandlad.
Tulkarem ligger cirka två timmar norr om Jerusalem, precis vid den Gröna linjen på den palestinska sidan om muren och har en befolkning på cirka 50 000 människor. I och runtomkring staden finns i princip alla de stora problemen som den israeliska ockupationen medför. Några exempel är: Att röra sig med bil genom militära vägspärrar eller medveten förstörelse av vägar av militären är vardag för palestinier runtomkring Tulkarem. I området finns ett flertal bosättningar och det är inte ovanligt att bosättare trakasserar palestinier som bor i närheten av bosättningen. I direkt anslutning till Tulkarem finns Västbankens näst största flyktingläger och här har israelisk militär gått in vid ett flertal tillfällen för att arrestera personer som de misstänker för terrorism.
I Tulkarem finns en relativt liten internationell närvaro. Vi är fyra personer från EAPPI i Tulkarem och vi har fyra olika nationaliteter. Vi bor tillsammans i en lägenhet som också är kontoret och man kan tydligt andas in atmosfären av de tidigare EAPPI-grupper som byts av var tredje månad sedan 2004. På gatorna i Tulkarem är ordet ”welcome” det jag hör mest när jag strosar omkring för att handla på marknaden eller äta på något av snabbmatsköken. Många vill sälja saker, en del vill att man sätter sig ner och tar en kopp arabiskt kaffe eller mintte och en del vill prata om vad som händer eller inte händer. Det har slagit mig hur gästfria och positiva de flesta palestinier är över en internationell närvaro här. Förhoppningen att utlänningar kan vidarebefordra kunskap om palestiniers situation är genomgående för alla jag träffat på Västbanken och alla har en historia om ockupation och våld att berätta.
Jag ska berätta några palestinska historier för er under de kommande månaderna, men även israeliska historier som belyser konflikten utifrån ett helt annat perspektiv och hur det påverkar det israeliska samhället.