Är det möjligt att vara vapenvägrare i ett land som Israel? I så fall, vilka konsekvenser får det? Den bild som jag haft är att alla gör militärtjänst, män tre år, kvinnor två år. De senaste månaderna har bilden förändrats.
Utbildningen inför följeslagaruppdraget lärde mig att de ultra-ortodoxa judarna som utgör 8,8 % av befolkningen [ref]Statistik hämtad från www.cbs.gov.il Statistical abstract of Israel 2012. No 63, Subject 7, Table unit no 6. 8,8% av befolkningen 20 år och äldre betraktade sig själva som ultra-ortodoxa vid den senaste undersökningen som genomfördes 2010. De är en växande grupp med fler barn per familj än genomsnittet.[/ref] är befriade från militärtjänst. De ultra-ortodoxa männen ska i stället ägna sig åt teologiska studier, kvinnorna ska kunna visa att de lever ett ”religiöst liv” för att bli befriade.
Efter ett möte med Ruth Hiller som representerar organisationen New Profile, har jag fått veta att det är betydligt fler som inte gör militärtjänst. Enligt deras uppgifter är det ca 25 % av den totala befolkningen. [ref]Denna uppgift från New Profiles hemsida, www.newprofile.org/english , About New Profile, Charter.[/ref]
New Profile är en israelisk organisation som presenterar sig själva under devisen ”Rörelse för civil-isering av det israeliska samhället”.
De menar att en huvudorsak till att det inte råder en varaktig fred mellan Israel och Palestina är att deras eget samhälle är genommilitariserat. De ger exempel från utbildningsväsende, politik, ekonomi, lagstiftning, kultur, massmedia och könsroller. En paroll som jag hört även andra använda är: ”Israel är inte ett land med militärer, det är militärer med ett land.” Ruth är övertygad om att saker måste ändras i Israel, annars kommer aldrig ockupationen att upphöra.
Organisationen startade 1998, i samband med att Ruths äldsta son som 15-åring bestämt sig för att vägra militärtjänst. Som en stöttande förälder försökte Ruth ta reda på hur man skulle gå tillväga för att ansöka om befrielse. Hon kunde inte hitta uppgifter om detta hos någon myndighet. Eftersom hon var säker på att det fanns många som funderade på samma sak sökte hon kontakt med likasinnade. Det ledde fram till bildandet av New Profile.
Idag finns ett väl upparbetat kontaktnät. Några som tidigare genomgått ”vägrarprocessen” har dokumenterat vilka frågor man förväntas ha svar på och även vilka svar som betraktas som goda skäl. Det ska övertyga om att vägraren är tillräckligt pacifistisk.
Ruths egen son misslyckades i dessa förhör två gånger, men den tredje gången var argumenten tillräckligt slipade och han beviljades befrielse med förklaringen ”olämplig för vapentjänst”, precis det som han själv hävdat från början. Den kampen tog sex år. Normalt sett finns inget civilt alternativ men advokaten lyckades utverka en treårig civil tjänst. För en del andra blir inte utfället lika bra. Några hamnar i fängelse.
Enligt Ruth är det de som pratar vitt och brett om sin vägran och försöker påverka andra att vägra militärtjänst som fängslas. Oftast handlar det om fängelse i två till fyra veckor, men om individen inte ångrar sig blir det ett nytt fängelsebesök. På New Profiles hemsida [ref]www.newprofile.org/english[/ref] finns exempel på vägrare som suttit inne sju gånger.
Organisationen arbetar även med andra infallsvinklar för att det egna folket ska upptäcka hur deras samhälle ser ut. 2001 färdigställdes en utställning som heter ”Militarism and Education”.[ref]Fotoutställningen finns på hemsidan www.newprofile.org/english[/ref] För mig som inte är van vid hur det fungerar i Israel ger den många frågor. Det allra starkaste intrycket är citatet från Philip Azachi när han ska börja skolan som sexåring:
– En israel är en sån som jag, som börjar i första klass, och väntar på att få göra militärtjänst för att skydda landet Israel.
Under 2008 blev organisationen ställd inför rätta efter uppmaning från dåvarande justitieministern Menachem Mazuz. [ref]Intressant läsning om detta och en utveckling i ämnet finns på
www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/apr/30/israel-military[/ref] Åtalet gällde uppvigling. I och med att de tillhandahållit dokument som underlättat för den som ville vägra militärtjänst. Ruth berättar att det blev en kostsam juridisk tvist, både ekonomiskt och tidsmässigt. Det slutade med att de blev friade från anklagelserna.
Flera gånger påpekar Ruth det feministiska perspektivet. Hon menar att det är omöjligt vara ett militaristiskt och feministiskt samhälle. I den israeliska modellen är kvinnorna i armén så gott som alltid bara en stödfunktion. De är inte delaktiga i besluten. Samma sak gäller de minoriteter som finns representerade.
New Profile vägrar att se krig som en lösning på konflikten. De vill förändra Israel från ett militariserat till ett civilt samhälle. Från ett diskriminerande och förtryckande samhälle till ett jämställt. Från en ockupationsmakt till en respektfull granne.
Detta är ord från en liten organisation med stora visioner. Något medlemsantal har jag inte kunnat hitta, men en fingervisning är antalet som tar emot deras nyhetsbrev, mer än 1000 spridda över världen enligt deras informationsbroschyr ”We want peace, don´t we?”. Antalet som ställde upp och skrev brev till olika beslutsfattare i samband med arresteringar av organisationens medlemmar var betydligt fler, över 5000.
De är en ideell organisation, men har idag ett antal heltidsanställda advokater som ger gratis rådgivning. Trots att de är en liten organisation verkar det som om kraften i deras arbete är tillräcklig för att oroa den israeliska militären. Varför skulle de annars fortsätta att trakasseras i samband med att deras utställning visas? Vad händer om det en dag visar sig att den allmänna uppfattningen svänger? Att en större del av befolkningen inte anser det självklart med två till tre års militärtjänst plus en månads repövning per år i ytterligare tjugo till trettio år?
New Profile hävdar bestämt: Vi vägrar vara fiender!
Jayyous, januari 2012
Per-Åke Skagersten
