Varför är det så svårt att resa från Betlehem till Jerusalem?

Att resa från Betlehem till Jerusalem innebär trängsel, oförutsägbarhet, och att tvingas resa väldigt tidigt på morgonen. Hur har man hamnat i denna situation med en mur som separerar Västbanken från Israel och östra Jerusalem, och krav på särskilda tillstånd för att kunna resa?

Ingången till Checkpoint 300, eller ”Rachel’s tomb crossing” som den också kallas. Foto: Sven

Klockan är halv sex denna morgon i juli i Betlehem på Västbanken och kön till Checkpoint 300 växer sig längre oroväckande snabbt. Varje minut strömmar över hundra personer till och eftersom kön står helt still så tar det inte lång tid innan kön har ökat med tusen människor. Vi följeslagare som är här för att observera flyttar oss successivt längre bort för att inte själva hamna i trängseln. Först tror vi att det ska lätta efter en stund som det oftast gör när kön växer till sig snabbt. Men inte denna gången.

På väg till ingången en dag när det flyter på bra. Foto: Sven

Checkpointen stängs helt denna dag och det blir snabbt trängsel och en lång kö. Foto: Sven

Efter en halvtimme inser alltfler personer att checkpointen inte kommer öppna igen denna morgon och folk börjar vända om. Det innebär att de inte kommer kunna ta sig till arbetet. Detta är en extrem morgon, men den fångar den situation som palestinierna befinner sig i när de försöker passera genom Checkpoint 300. Det är trängsel, det är oförutsägbart, och folk tvingas resa väldigt tidigt på morgonen.

På gatan vid checkpointen är det liv och rörelse redan på småtimmarna, det säljs falafel och kaffe och kläder och verktyg, ja, allt. Bilar och bussar stannar och släpper av folk som är på väg till Checkpoint 300. Här passerar palestinier från Betlehem, men också från andra delar av södra Västbanken, som Hebron, på sin väg mot östra Jerusalem eller olika platser i Israel. De flesta som passerar här är unga män som är på väg till arbete. Det finns en ”humanitär ingång” för äldre, barn och personer med särskilda behov, men den är av någon anledning nästan aldrig öppen. Så dessa personer tvingas trängas med alla andra. De flesta morgnar är det lång kö och trängsel en del av morgonen, och vi ser ofta personer klättra över ett plank för att komma före i kön och för att undvika trängsel.

På gatan vid checkpointen bakar en man bröd med Za’tar. Vi följeslagare köper ofta av honom. Foto: Natalie

När man passerar checkpointen släpps man succesivt igenom och får passera en säkerhetskontroll och till sist visa upp sitt pass eller ID-handlingar. Palestinier måste även ha ett tillstånd för att passera. Att checkpointen över huvud taget finns, att så många köar här varje dag, och att man måste ha tillstånd för att resa in i Israel har en bakgrund. Västbanken utgör tillsammans med Gazaremsan, som också är ockuperat¹, och östra Jerusalem som är annekterat, Palestina.² Alla begränsningar som gäller för resor från Västbanken till Israel gäller även för resor till östra Jerusalem eftersom detta är annekterat av Israel.

Efter sexdagarskriget 1967 funderade Israel på vad man skulle göra med Västbanken som man just ockuperat. Dokument som släpptes 2017, efter 50 år, visar att man övervägde annektering (som med östra Jerusalem), överlämna det till Jordanien, eller etablera en palestinsk stat. Ett fjärde alternativ som övervägdes var en plan att etablera en Palestinsk stat först när det finns fredsavtal mellan Israel och de omgivande länderna.³ Israeliska ledare såsom Golda Meir sökte därför olika sätt att behålla kontrollen över det ockuperade området en lång tid utan att alltför mycket motstånd skulle uppstå. Detta förklarar att man valde att tillåta palestinier att arbeta i Israel. Förutom att det gav billig arbetskraft, så blev det ett maktmedel: hotet fanns där att Israel skulle kunna bli mindre generöst med jobbresor om palestinierna gjorde motstånd.⁴

Fram till nittiotalets början kunde palestinier från Västbanken och Gaza resa i stort sett helt fritt till Israel och utan tillstånd. Familjer kunde umgås, och man reste för studier, jobb och handel. Det var mycket vanligt att palestinier arbetade i Israel eller i östra Jerusalem. Under nittiotalet gjorde Israel det successivt svårare att resa. Med separationsbarriären (eller muren) som började byggas 2002 för att separera Västbanken från Israel och östra Jerusalem minskades rörelsefriheten ytterligare. Man införde ett system där alla palestinier måste ha ett tillstånd för alla resor in i Israel eller östra Jerusalem och för resor mellan Västbanken och Gaza. När man söker tillstånd är det ett icke-transparent godtyckligt förfarande. Ansökningar kan bli nekade, och givna tillstånd kan dras tillbaka, helt utan motivering.⁵

Vi pratar med Jamal som arbetar på Kontoret för koordinering mellan palestinska och israeliska myndigheterna och han berättar om systemet. Kvinnor över 50 år och män över 55 år har automatisk rätt att åka till Israel. Man kan också säga att män under 55 år och kvinnor under 50 år, en överväldigande majoritet av palestinierna alltså, i normalfallet inte har rätt att besöka Israel. Att resa från Västbanken in i Israel kräver ett tillstånd. Det finns många olika sorters tillstånd. För att besöka sjukhus eller till exempel ett annat lands ambassad inför en utlandsresa finns det särskilda tillstånd. För att arbeta, eller söka arbete, finns det tillstånd. För att bedriva en affärsrörelse på båda sidor muren finns det tillstånd. Eller för att resa till östra Jerusalem för att besöka al-Aqsamoskén. Och, som sagt, alla begränsningar för att resa till Israel och arbeta i Israel, drabbar även östra Jerusalem. Problemet är att man måste uppfylla ett antal krav för att få tillståndet. Och förutom att uppfylla de specificerade formella kraven så måste man klara en säkerhetskontroll från israeliska säkerhetspolisen Shin Bet.

Att dra tillbaka arbetstillstånd används även som bestraffning av israeliska myndigheter. Om en pojke misstänks för att ha kastat sten kan pappans arbetstillstånd dras tillbaka. Men fler än den närmsta familjen kan drabbas. I slutet av 2022 drogs arbetstillstånden tillbaka för så många som femhundra släktingar och vänner till en palestinsk man som begått våldsdåd mot israeler. Denna kollektiva bestraffning ingår i den israeliska lagen och kan tillämpas på kusiner, vänner och grannar, och dessa behöver inte ha samarbetat eller känt till att den skyldige planerade ett dåd.⁶

En dag när jag äter en falafel börjar en man i fyrtioårsåldern vid bordet bredvid mig berätta att han reser genom Checkpoint 300 dagligen. Han ser ut att vara frisk och stark. Men tidigare i år bröt han ett revben i trängseln. De första veckorna gjorde det väldigt ont. Nu är han orolig att det ska hända igen eller att skadan ska gå upp igen, därför tvingas han nu resa senare på förmiddagen när det är mindre risk för trängsel. Så kan en pendlingsvardag i Betlehem se ut.