Det finns barn som tvingas gå över militärområden för att ta sig till skolan, riskerar att stöta på aggressiva bosättare efter skolan och under natten, samt har en osäker framtid om hur länge deras skola kommer att få stå kvar. I beduinsamhället Khan Al Ahmar är barnen med och kämpar för rätten till utbildning .
Trygg väg till skolan. Bilden visar varningstexten ”Varning, skjutområde, tillträde förbjudet” på vägen in till Khan al-Ahmar. Barnen som kommer från kringliggande byar måste passera militärt område för att ta sig till skolan, och Abu Khamis berättar om fosfor-mekanismer som kan börja brinna i handen och tidigare landminor i just detta område. Foto: LinaBarn och unga är vår framtid, men de är också vår nutid. Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning, lek och fritid, samt att barnens bästa tas i beaktning vid beslut (1). 2018 när förbundskanslern Angela Merkel var på besök i Jerusalem åkte cirka 40 av Khan al-Ahmars elever till Jerusalem. De ställde sig på båda sidor av gatan utanför hennes hotell och bad med sina plakat; ”Hjälp oss att stanna i Khan al-Ahmar”(2).
Det är Abu Khamis som bjuder oss på sött beduin-te och berättar om Khan al-Ahmar i Jerusalems kommun, en av flera beduinbyar i Jerusalems distrikt som lever under en konstant osäkerhet kring dess framtid. Khan al-Ahmar har figurerat i politikernas dragkamp om vem som ska demolera den först, då den ligger mellan Jerusalem och Jeriko och ”i vägen” när Israel vill expandera bosättningen Ma’ale Adumim (3). Vid Khan al-Ahmar ligger flertalet bosättningar och alla byggnader i Khan al-Ahmar har rivningsorder. Det slutgiltiga beslutet om att riva beduinsamhället kom 2018. Med hjälp av internationell närvaro har de försök som gjorts att demolera byn stoppats (4). Att demolera byn är ett brott mot internationell humanitär rätt och skulle försättaöver tvåhundra palestinier utan hem (5). Som följeslagare besöker vi regelbundet detta samhälle för att visa solidaritet och agera preventiv närvaro, och vi kan tydligt se tecken på att byn kan rivas. Vägen som leder dit har byggts endast för att bulldozers ska kunna komma fram.
I veckan började skolan igen. En av de utmaningar som barnen möter är att deras väg till skolan går genom militär zon och mark som förr var platser för betesdjur, men nu är de israeliska bosättarnas landområden.
Skolan byggdes upp med hjälp av bildäck för att undvika att klassas som en ”byggnad”, men har även den fått demoleringsorder. Den har i dagsläget 180 elever mellan 6 och 15 år, samt förskoleverksamhet i byggnaden.
– Skolan är byggd av skräp, säger Abu Khamis, och utöver oron för när den kan komma att rivas, berättar han att skolan saknar el, är för kall på vintern, för varm på sommaren och i behov av renovering efter vinterns regn och vind (6).
Skolans elever kommer från Khan al-Ahmar och närliggande beduinsamhällen, och om den rivs ligger närmsta skola cirka två timmar bort. Rivning av konstruktioner har dock redan skett, vi ser lekplatsens rutschkana ligga bland annat bråte efter att militärens drönare över byn upptäckte den och gav en demoleringsorder. De boende tvingades att själva rasera lekplatsen för att minska risken att även skolan skulle rivas.
75 procent av eleverna studerar inte vidare efter 15 års ålder, då det är både långt och svårt att komma till närmsta högstadieskola. I synnerhet är det flickor som drabbas av denna avsaknad på tillgång till utbildning (6). Jag möter Lana* som är 12 år och går i skolan i Khan al-Ahmar, hon pratar engelska och visar mig familjens djur. Det är getter, höns, en hund och katter. Efter skolan och på lördagar går barnen ut med getterna. Hon berättar stolt att det är hon som tar hand om djuren (7).
Jag ser barn som går med getter över det som nu är bosättarnas land och militärt område. Jag ser en skola byggd av bildäck för att tillgodose barns rätt till utbildning. Jag dricker det söta téet som Abu Khamis hällt upp till mig, och hans vädjan till omvärlden ekar:
– Kom och se, vi bor här. Du kan inte se oss från Jerusalem, men vi är här, kom och se, vi lever här.
*Lana heter egentligen något annat
Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till lek, vila och fritid. På bilden ser vi en demolerad rutschkana, delar av en lekplats och annat bråte. Detta var den enda lekplats som fanns i byn. Foto: Lina
