Vatten behövs, vatten finns men vi får inte använda det. Detta är en mening som jag hört, i flera varianter, från palestinska jordbrukare flera gånger, under den tid jag varit i Jordandalen. Vatten är grunden för människor, djur och växters överlevnad. Det är grunden för människors möjlighet att överleva, en möjlighet som tusentals människor saknar under ockupationen och en rätt som måste försvaras.
Bardala, ett samhälle i norra Jordandalen, med uppskattningsvis 2500 invånare, är hårt drabbade av bristen på vatten. Bristen på vatten kommer från avsaknaden av möjligheten till att nyttja det vatten som finns i området. Första gången jag besöker Bardala bevittnade jag hur det Israeliskt statligt ägda företaget Mekorot water company gräver upp marken runt och i samhället. Varför gjorde de detta? För att leta efter vattenledningar som i deras ögon är olagliga. Den här gången hittade de inga vattenledningar. Två veckor senare är jag tillbaka i Bardala och bevittnade samma sak en igen. Liksom förra gången hittar de inga oregistrerade vattenledningar, istället lämnar maskinerna efter sig en väg som nu blivit två meter bredare och kantad av förstörda olivträd.
![/><br />
Demolering av mark i jakt efter oregistrerade vattenledningar. Fotograf: Tomas</p>
<p>Enlig byrådet i Bardala fanns det innan ockupationen flera brunnar som var fria för byns invånare att använda, nu har det sinat på grund av att Israel har grävt djupare brunnar i närheten. Det fanns även bättre tillgång på vatten innan Osloavtalet som skrevs under 1995, då huvuddelen av västbankens vattentillgångar hamnade under israelisk kontroll som skulle vara tillfällig [1]. Efter 1995 slöts ett avtal gällande nyttjande av vatten mellan det Israeliskt ägda företaget Mekorot och byn. Enligt detta avtal skulle byn få tillgång 240 kubikmeter vatten per timma till deras jordbruk och 40 kubikmeter vatten per timma till hushållsbehov. Idag tillåtes invånarna i Bardala att enbart använda den sistnämna mängden per timme till både jordbruket och hushållen. En mängd som för det här samhället blir än mindre under vintern.</p>
<p>– Ni kan ge oss vattenrör, ni kan ge oss vattenfilter, men det vi behöver är tillgång till vatten säger Mahomod Abu Tahaher representant från byrådet i Bardala</p>
<p>Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar att ett hushåll ska ha tillgång till minimum 100 liter per person och dag. År 2013 konsumerade Israeler i genomsnitt 300 liter vatten per dag, bland israeliska bosättare 369 liter per dagar, medan Palestinier på Västbanken konsumerade 73 liter per dag. Det är en enorm obalans i fördelningen vatten. 2011 fick 21 israeliska bosättningar i jordandalen totalt 21 475 liter per person och dag att använda till hushållsbehov och jordbruk, samtidigt som omkringliggande palestinska byar måste köpa vatten från vattenbehållare och där deras genomsnittliga dagliga konsumtion är 20 liter per person och dag. [2] Detta är alltså inget nytt för de palestinska invånarna i Jordandalen.</p>
<p>Inte långt från Bardala finns det ett samhälle som heter Al Farisiya-Ihmayyer. I detta område finns många småskaliga palestinska jordbruk som är helt beroende av de vattenbehållare som finns i området. När vi därför besöker området dagen efter en demolering av deras vattenbehållare, som stod i område C, är hopplösheten påtaglig. Nu måste de färdas fem kilometer för att hämta vatten till deras jordbruk, och fler riskerar att förlora sin möjlighet att försörja sig. Att vattentanken stod i område C har betydelse då Israel har fullständig kontroll över detta område, gällande både säkerhet- och civila frågor. Detta enligt andra Osloavtalet som undertecknades 1995. I område A ansvarar Palestinska myndigheten för både säkerheten och den civila administrationen, medan i område B ska Palestinska myndigheten ha full myndighet för civila frågor medan Israel har säkerhetsmandat. [3]</p>
<p>Konsekvenserna av avsaknaden av vatten är tydliga. Fälten med grödor som tidigare var gröna är nu uttorkade, familjer måste lämna sina hem för att finna försörjning i städerna och den interna marknaden urholkas då de tvingas till att odla samma saltvattentåliga grödor. Att vägras vatten riskerar människors liv, och alla människor har rätt att få möjlighet att leva, leva utan hunger och i god hälsa enligt Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Barnkonventionen artikel 24 och konventionen om avskaffande av diskriminering mot kvinnor artikel 14 [4, 5 och 6].</p>
<p>Tredje gången jag återvänder till Bardala (dagen efter andra tillfället) bevittnar jag den israeliska militären som förstör oanvända rör som skulle användas till byns jordburk. Jag följer spåren efter bulldozerna som var här igår. De fällda olivträden ligger kvar längs den uppkörda vägen. Mellan träden ser jag något som glittrar i solen. När jag går längre in ser jag att det som glittrar är vatten som flödar ut från en öppen vattenledning. En vattenledning som planeras gå till de israeliska bosättarnas jordbruk, men som kördes sönder av de Isrealiska bulldozrarna under gårdagen. Vatten som så många Palestinska grödor törstar efter, men som nu rinner ut i den torra jorden.</p>
<figure id=](https://foljeslagarprogrammet.se/wp-content/uploads/sites/3/2021/10/20180625-115419-scaled.jpg)
Demolerad vattentank som har fungerat som en viktig vattenkälla för jordbrukare och familjer i området. Fotograf: Tomas
