Rivning av palestinska hus och konfiskering av palestinsk mark tillhör vardagen här. Vi besöker regelbundet flera byar som har fått demoleringsorder. Vi har också besökt boställen i Jordandalen som har fått demoleringsorder eller där rivning redan har skett. Vi följeslagare kan inte hindra rivningarna men vi kan finnas på plats som stöd åt de drabbade och vi kan dokumentera och berätta om förstörelsen av palestinska hem. Vi kan också skriva rapporter till olika organ som Internationella Röda Korset eller FN som har kontor i Nablus.
En demoleringsorder innebär att den som äger huset eller boningen själv skall riva sitt hem. Om det inte görs kommer armén med en bulldozer på ett lastbilsflak och ett antal soldater och utför detta. De drabbade får betala kostnaderna för demoleringen. Samtidigt tas ägodelar och djur i beslag. Den drabbade kan lösa ut egendomen, om han eller hon vill och kan.
I Khirbet Tana, som vi besöker regelbundet, lever människorna under hot om demolering av sina hem. Men här finns mycket lite vatten i år. Det har regnat bra i vinter, så det borde finnas vatten. Bristen på vatten är inte normalt, säger en av byborna. Vi har skrivit en rapport om detta till Arabic Hydrological Group, som troligen kommer undersöka vilka orsakerna kan vara. Sannolikt måste vatten transporteras till byn från Beit Furik, vilket är oerhört svårt eftersom vägen till byn i det närmaste är ofarbar. Det är dessutom dyrt.
För några veckor sedan besökte vi Livjim i Jordandalen. Där hade en demolering genomförts på tre boningar. Jag säger boningar, för detta är inte hus på det sätt som vi tänker oss. Men det är dessa människors hem. ”Vi följer med gräset”, säger människorna som bor där. Eftersom de lever på fårskötsel går de med fåren där det finns gräs att äta. De lever på så sätt ett nomadiserande liv utan att vara nomader.
Demoleringen verkade ha skett utan förvarning. Vi kunde se att människorna som bodde där, 7 familjer, inte hann få med sig allt innan förstörelsen av deras hem genomfördes. Till vintern behöver de komma tillbaka med sina får till Livjim, de har ingen annanstans att ta vägen.
I förra veckan var vi i al-Jiftlik i Jordandalen. Vi åkte dit på en väg bakom berget med vattenkällan till Khirbet Tana, alltså ganska nära. Här såg vi stora bosättarodlingar som konstbevattnades med sprinklers. Några kilometer från al-Jiftlik, in i stenöknen bland kullarna, bor tre familjer med sammanlagt 27 personer. I mars 2009 fick de order att evakuera, dvs. lämna sina hem. Denna order innehöll enligt uppgift ingen tid för när evakueringen skulle vara genomförd, inte heller någon hänvisning till att ordern kunde överklagas. Exakt två månader senare, den 26 maj 2009, kom en demoleringsorder, dvs. att boningarna skulle förstöras inom tre dagar. Yanounteamet informerades om detta och vi beslutade oss för att åka dit. Vi frågade oss varför boningarna måste förstöras. Vad finns det för intresse här, mitt i öknen? Där finns dock en riklig vattenkälla i berget. Det sades oss också att israelerna skall ha militärövningar i området inom kort. Alla dessa platser ligger inom stängt militärt område och område C enligt Osloavtalen, dvs. fullt kontrollerat av Israel.
Jag blir förvånad och bestört när jag under resorna till de olika byarna ser vilken mark som är område C och militära områden och omfattar ca 60 % av Palestina. Det är den mark som de palestinska bönderna antingen brukar eller har som bete för djuren. Det är här olivträden finns och den goda, bördiga jorden. Det är den mark som de palestinska bönderna levde på före 1967 och före Osloavtalen och i generationer. Wadi Yanoun är ett bra exempel på det. Och det är också i område C som de israeliska bosättningarna och deras utposter finns på Västbanken.
Område A, som palestinierna enligt Osloavtalet skall ha full kontroll över, är städerna och de stora samhällena. I område B har Palestinska myndigheten civilt ansvar och för allmän ordning medan Israel har ”huvudsakligt säkerhetsansvar”. Hela det palestinska området har splittrats. Området kallas ofta för en schweizerost. Osloavtalen 1993-1995 har bara gjort situationen värre, säger alla palestinier jag har pratat med.
