Jag träffar ungdomar som är engagerade i ett ickevåldsprojekt där motstånd och samexistens sker genom dokumentation av människors liv och historia. – Vi måste vara stolta över vår historia, säger Mahasen Rabus och vi måste skydda vårt kulturarv (1),(2).

 /></a><figcaption id=Läraren Mahasen instruerar eleverna inför dagens övningar. Foto: Y. Dahlin.

En kväll blir jag kontaktad av Fadme, en ung kvinna som bor i byn Susiya (3) och som är involverad i ett studieprojekt som handlar om att skydda sitt kulturarv. Jag blir hembjuden till hennes familj och efter ett antal koppar té och middag tar hon fram kläder, handarbeten, oljelampor, etc. som hon samlat från äldre personer i byn. Allt detta är en del av hennes projekt. Hon frågar om jag kan följa med till en äldre kvinna som hon skall intervjua. Jag förstår inte så mycket av intervjun men lyssnar till Fadmes skarpa frågor som engagerar kvinnan, som berättar om hur det var att växa upp när hon var ung, vilka kläder man använde, hur boendet såg ut, men den viktigaste frågan är hur livet har förändrats i och med ockupationen. Kvinnan blir rörd och behöver tid att samla sig.

Fadme är en av tio studenter, fem kvinnor och fem män, mellan 20-25 år. Kursen är ett ickevåldsprojekt vid det lokala universitetet i samarbete med Coventry Universitets avdelning för statsvetenskap. (4) Under tio heldagar träffas studenterna och under veckorna arbetar studenterna själva med sina projekt. Jag blir medbjuden till en av träningsdagarna och får då träffa de övriga eleverna och deras lärare Mahasen Rabus. En palestinsk kvinna som brinner för kursen.

– Vi måste skydda vårt kulturarv. För att göra det måste vi tycka om vår kultur och vårt arv. Vi måste även vara stolta över vår historia, säger Mahasen.

Under de tio träningsdagarna blir det studier i historia, hur man bäst samlar in information, intervjuar, etc. Studenterna har olika fokus; sång och musik, berättelser, handarbeten, alternativ medicin, dokument, foton, ugnar, etc. Just denna dag skall gruppen besöka en kvinna som bakar bröd på traditionellt sätt. Efter noggranna förberedelser tas foton, det filmas och intervjuas. Kvinnan berättar inte bara om ugnen utan även sin historia. På slutet får vi njuta av det nybakade brödet. Jag är stolt över Fadme och hennes kvinnliga studiekamrater som är engagerade och ställer många frågor.

Studierna skall leda till produktion av broschyrer, informationshäften, filmer, foton och annat material. Men det viktigaste är användningen i lobby och förespråksarbetet.

– Kanske blir det ett litet museum i området med fyra stationer där varje avdelning berättar historier om motstånd och liv säger Mahasen. Men så ändrar hon sig och säger att det visst kommer att bli ett museum.

Projektet är även en del av ”Levande Arkiv” (5) som finns i södra Hebron området där syftet är att motverka krafter som osynliggör det palestinska livet i området och i stället skydda, främja och dela människornas liv och framtida strävanden. Det handlar om motstånd men även om samexistens genom dokumentation av människors liv och historia.

Jag frågar studenterna om hur de ser på projektet och en av kvinnorna svarar
– Detta är mycket viktigt och jag är verkligen motiverad!

 /></a><figcaption id=Eleverna intervjuar, filmar och fotograferar kvinnan som bakar bröd på traditionellt sätt men som samtidigt berättar om hur livet har förändrats. Foto: Y. Dahlin.
1. ICESCR (International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights), Article 15, page 22 in A Handbook, Human Rights for all, Published August 2015 by PWESCR-Programme on Women’s Economic, Social and Cultural Rights, India. Hämtad 2018-03-03. 2. UNESCO (United Nations Educational Scientific and Cultural Organisation) Country Programming, United Nations Document for Palestine, 2014-2017, Pages 15-18, 29-32, 37-40, 46-50. Hämtad 2018-03-03. 3. Khirbet Susiya Wikipedia Hämtad 2018-03-05 4. Coventry University, Centre for Trust, Peace, and Social Relations. Hämtad 2018-03-05 5. Living Archives hemsida Hämtad 2018-03-05

Fler rapporter