I inget annat land jag har besökt har den militära närvaron varit så uppenbar. På gator, i gamla stan i Jerusalem, på bussar och på caféer. Även bosättare med maskingevären hängande över axeln hör till gatubilden. Ruth Hiller, israelisk mor till sex barn har gjort det till sin livsuppgift att bidra till demilitariseringen av det israeliska samhället.

Ruth växte upp i ett hem med socialarbetare, i Kalifornien i USA. Föräldrarna var mycket intresserade av rättvisefrågor. Hennes mamma var lärare och pappan socialist och båda var engagerade i arbetet för den stora gruppen invandrare från Filippinerna. Som 16-åring gick Ruth med i Vietnamrörelsen och deltog i protestmarscher. Genom sin mamma som gick till en konservativ synagoga fick hon vetskap om sionismen,(1) avstod från college och åkte till Israel för att bo på kibbutz, som många andra judar världen över. ”För ett folk utan land, ett land utan folk ” hette det förr i tiden.(2) Kibbutzen Ruth flyttade till hade köpts av en rik palestinier i Beirut. När 17-åriga Ruth såg palestinier besöka den gamla kyrkogården i kibbutzens centrum förstod hon att det bott folk där tidigare- palestinier.
Åren gick och Ruth blev mor till fyra flickor och två pojkar.
-Indoktrineringen börjar tidigt, säger Ruth. Från dagis finns soldater och vapen med i bilden. I reklamen, i gatubilden, i media, i skolorna, överallt. Lägerskolor med vapenhantering även för mindre barn anordnas.
-Vi lät det hända, I vanliga länder ska föräldrar skydda sina barn, men i Israel gör vi tvärtom, menar Ruth. Min ena dotter gjorde tre år i armén. Jag skickade henne till männens värld.
För 20 år sedan startade Ruth och en grupp kvinnor och män organisationen ”New profile” (3) med övertygelsen att man inte var tvungen att leva i en militärstat. Där jobbade hon till för två år sen med att hjälpa ungdomar som inte vill bli soldat eller tjänstgöra på ockuperad mark.
En av Ruths söner ville inte göra sin militärtjänstgöring. Det innebär en stor risk i det israeliska samhället och kan innebära allt från att man kan gå miste om vissa karriärmöjligheter till att man kan bli kallad landsförrädare, säger Ruth.
-Min son såg på jordansk TV hur israeliska soldater slog palestinier och höll sig sedan konsekvent utanför alla diskussioner om armén, berättar Ruth.
Familjen Hiller kom i kontakt med en familj i Kalifornien där sonen vägrat åka till Vietnam och genom dem en grupp som hjälpte ungdomar vägra göra militärtjänst i Israel. Mannen som ledde gruppen hade suttit i fängelse många år. De möttes i Haifa, pacifister och samvetsömma vapenvägrare. Tillsammans tränade dom på att försvara sig inför domstol.
-Min son fick beskedet i domstolen att han inte var tillräckligt pacifistisk, berättar Ruth. När han överklagade fick han erbjudandet av armén att jobba på ett sjukhus. När han vägrade blev de rasande. Skulle han få fängelse?
-Det var väldigt svårt för honom att få en advokat som skulle våga sätta sin karriär på spel för att hjälpa honom.
Inför det tredje förhöret i militärdomstolen släpptes han med motiveringen att han inte var lämplig. Idag är det 25 procent av alla israeliska ungdomar som inte gör militärtjänst, och av dem som börjar sin militärtjänst faller 25 procent bort innan det gått ett år. Var sjätte vecka tar en israelisk soldat sitt liv (4) och posttraumatisk stress är vanlig bland dem som varit i armén (5).
-Många som vägrar göra tjänst i det militära sitter i fängelse och de skriver vi i New Profile brev till, berättar Ruth.
Ett annat problem är det man kallar ”the brain drain”(6)- kompetensflykten i samhället, en orsak Ruth nämner är att många unga människor är låsta till att vara soldater under 2-3 år. Lönerna är låga, en soldat tjänar knappt 2000 kr i månaden och bor i många fall hemma hos sina föräldrar vilket också förstärker den militära närvaron i vardagen, ända in i den privata sfären. En annan del av kompetensflykten är att många personer som tagit doktorsexamen åker utomlands, framförallt till USA men även till Europa där löner och karriärmöjligheter är bättre. Även studenter med lägre utbildning lämnar Israel (7) för att man finner det svårt att längre leva där samtidigt som staten satsar oerhörda resurser på bosättningarna på ockuperad mark, som alltid har tillgång till militärt skydd, och där boendekostnaderna är starkt subventionerade.
-Bosättarna får en mycket större del av kakan, om vi inte hade den enorma utgiften skulle löner och arbetsvillkor kunna vara mycket bättre i Israel, menar Ruth.
Hur ska man då bryta den negativa trenden med militäriseringen av samhället?
-Vägra vapentjänst, säger Ruth. Sen måste vi utbilda människor, företag och medier. Och även ni från andra länder, ni kan ta hem föreläsare från oss som kommer till er och berättar, säger Ruth Hiller.
-Vi vill inte ge våra barn till ockupationsstyrkorna utan kräver socialt ansvarstagande och ett slut på ockupationen av Palestina.
