"Vi ville ha varmvatten!" - Följeslagarprogrammet

I Jubbet adh-Dhib bor det 167 människor. För fem år sedan fanns det varken elektricitet, varmvatten eller plats för alla barn att gå i byns skola. Många familjer valde därför att flytta därifrån för att kunna leva ett bekvämare liv. Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash var två av de kvinnor som till slut tröttnade på den hopplösa situationen och bestämde sig för att organisera sig.

Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash. Foto: Sanna Sjöblom

Jag och mina följeslagarkollegor träffar Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash en tidig morgon över en kopp kaffe. Byn Jubbet adh-Dhib ligger strax söder om Bethlehem i område C på Västbanken [1] . Det gör att det är i stort sett omöjligt att få tillstånd att bygga hus, renovera eller förbättra infrastrukturen [2]. Det var dock inte något som avskräckte kvinnorna som skulle komma att grunda Kvinnokommittén. Fadia är vald ledare och Atiadal är kassör, tillsammans berättar de för oss:

– Vi började med ett mindre projekt. Vi ville ha varmvatten! Vi tog reda på att det skulle gå att göra genom att installera vattentankar med solpaneler. Vi organiserade oss, tog kontakt med flera organisationer och till slut fick vi hjälp.

I dag har alla familjer i Jubbet adh-Dhib varmvatten dygnet runt. Fadia och Atiadals initiativ togs i början emot med ett skratt från byns ledare. De trodde inte att kvinnor skulle kunna genomföra ett sådant projekt. I början av året lyckades de med sitt största projekt hittills då närmare 100 solpaneler installerades för att ge elektricitet till alla byns invånare. Med stöd från ett flertal organisationer och finansiering genom holländskt bistånd kunde de genomföra projektet [3]. Solpanelerna fick dock inte vara kvar i mer än åtta månader. Den 28 juni kom den israeliska militären med flera byggarbetare och monterade ned panelerna tillsammans med de laddningsbara batterierna [4].

– Det tog oss två år att driva igenom det. Den israeliska militären förstörde det på två timmar, förklarar Atiadal al-Wash.

– Elektricitet är så grundläggande för våra liv i dag. Se på den yngre generationen med sina telefoner och sociala media, de kan inte leva utan el! fortsätter Fadia al-Wash. Några familjer hade till och med flyttat tillbaka till byn efter att panelerna installerades. Nu vet vi inte om fler kommer att välja att lämna igen.

Några dagar efter vårt första möte träffar vi Fadia och Atiadal igen. Det har kommit ännu ett bakslag för Jubbet adh-Dhib och för Kommitténs arbete. De hade med ekonomiskt stöd från belgiskt bistånd och organisationer på plats lyckats bygga en ny skola för de yngsta barnen. Skolan blev klar bara dagarna innan höstterminen skulle börja den 23 augusti. Kvällen innan skolstarten kom den israeliska militären med byggarbetare för att på några timmar montera ned det som Kommittén hade arbetat för i månader [5]. Kvar lämnades betongfundamenten och en hög med stolar. Med tårar i ögonen berättar Fadia och Atiadal att de yngsta barnen just nu inte går i skolan.

– Det blev för varmt i det provisoriska tältet som sattes upp. Hur ska det gå att lära ut något under sådana förhållanden? Vi måste hitta en ny skola, säger Fadia med bestämd röst.

Israel har ratificerat FNs konvention för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, där rätten till utbildning fastslås [6]. Trots det uppfyller de inte sina åtaganden och de senaste två veckorna har ytterligare två skolor utöver den i Jubbet adh-Dhib rivits på Västbanken [7]. I skrivande stund riskerar ytterligare 55 skolor på Västbanken att demoleras [8].

Vi tar ännu en gång adjö av Fadia och Atiadal och jag hoppas innerligt att nästa gång vi ses kommer vara under bättre omständigheter, när de inviger ännu en ny skola i Jubbet adh-Dhib.