Elstolpen av trä reser sig över en hög av stöttande stenar. Jag, mina två kollegor och Ghassan, vår chaufför tillika tolk, tittar alla mot den plats bland stenarna som Abdul Odim pekar på. ”Där låg pappret med rivningsordern, det hade placerats där”, säger Abdul. ”Det var bara en slump att någon upptäckte ordern.”
Det är inte helt ovanligt att israeliska myndigheter anslår en rivningsorder framför platsen ordern gäller utan att meddela ägaren på något annat sätt.
Abdul är strax över 40 och borgmästare i Qusra, en by med ungefär 600 hushåll. Byn ligger någon mil söder om Yanoun och det tar inte mer än 15 minuter med bil dit. Under de senaste fem åren har byn upplevt trakasserier från de israeliska bosättarutposterna Esh Kodesh och Qida. Stor del av byns mark ligger i område C, det vill säga inom full israelisk kontroll. Sedan 2010 har israeliska militären rivit ett flertal hus, vattencisterner och elnät runt byn.
Det är fredag. En fredag i Palestina kan jämföras med en svensk söndag, det finns inga åtaganden utan tid spenderas med nära och kära i hemmet. Trots att det är fredag har Abdul tagit sig tid att möta oss för att visa området där rivningsordern delades ut.
Tydligt klädd för att vara hemma står han nu ovanpå vad som en gång var ett rum av betong där bönder förvarade redskap och material i anslutning till en åker. Från högen av betong skjuter förvridna armeringsjärn upp.
– Rummet här bekostades av biståndspengar från Frankrike, berättar Abdul, stående mitt bland betong och armeringsjärn.
– Rummet revs i februari av militären, fortsätter han.
Rivningsordern gäller även ett bostadshus, ytterligare en vattencistern och tio elstolpar. Om de rivs skulle det påverka ytterligare åtta bostadshus, sju byggnader för jordbruk och två stall. Abdul fortsätter förklara situationen:
– Vi har överklagat rivningsbesluten och de tidigare besluten om rivning, men vi kan inte stoppa dem, vi köper bara tid åt invånarna här. Förra gången de var här rev de elstolpar längre ut på elnätet vilket låg inom område C, berättar Abdul.
– Men nu vill de riva ytterligare tio elstolpar, som ligger inom det område vi får bygga på, fortsätter han.
Område C utgör cirka 60 procent av Västbanken och kontrolleras helt av den israeliska administrationen för de ockuperade områdena. I område C är det i stort sett omöjligt för palestinier att få bygglov, istället tvingas de bygga utan tillstånd, även när det bara gäller en reparation på en byggnad som redan finns. Det i sin tur innebär att de ständigt riskerar att få en rivningsorder.
Därefter kan den israeliska armén dyka upp vid vilken tidpunkt som helst och riva fastigheten eller, som i detta fall, elnätet. Det kan även ske nattetid. Detta trots att internationell lag förbjuder att den ockuperande makten förstör privat eller allmän egendom, den är även skyldig att administrera marken till den civila befolkningens fördel. [2]
Qusra har vid flera tillfällen fått hjälp av internationella biståndspengar bland annat från Frankrike och Kanada men även Sverige och då Sida-medel. Abdul berättar,
– Den israeliska armén och bosättarna samarbetar för att driva oss ut från vårt land. Han tittar på mig och frågar: Vad har vattencisterner och elstolpar med deras säkerhet att göra?
Han vänder sig mot mig och frågar lite retoriskt:
– Vi är ett modigt folk och vi står eniga i vår kamp för vår bys land, men vet du vad som gör oss starka? Det som stärker oss är de organisationer som hjälper oss och alla de människor som stödjer oss i vår kamp, de gör oss starka.
Vi börjar sakta ta oss tillbaka mot bilen för att skjutsa Abdul Odim tillbaka.
– Innan ni åker måste jag få bjuda er på en kopp te, jag insisterar.
Bilder
1. Abdul Odim står på vad som är rester av ett betongrum för förvaring av redskap och material för skötsel av åkrar. I bakgrunden kan man se israeliska armens övervakningstorn vilket ligger mellan Qusra och Esh Kodesh samt Qida. Foto: Sebastian Rennerskog
2. Sida-finansierad markberedning för bruk av åker. Muren skylten sitter på är stenar från den rensade åkern. Foto: Sebastian Rennerskog
