Betlehem

Muren runt Betlehem i morgonsol K HellqvistMånga Betlehembor arbetar i Jerusalem och för att ta sig dit måste de passera genom den terminal som skiljer Betlehem från Jerusalem. Följeslagarna arbetar bland annat med observation i terminalen för att se till att det går så smidigt som möjligt och i enlighet med de regler som finns, samt för att dämpa risken för våld. Följeslagarna arbetar även vid andra israeliska militära vägspärrar, samt besöker omkringliggande byar som har blivit isolerade på grund av muren.

Reserapporter från Betlehem

Kontrasternas vandring

Det är början på min tid som följeslagare och vi möter gräsrotsorganisationen Wi´am, ett möte med många intryck. En vandring längs gatorna med målningar om fred och ockupationens historia. Hur olika platser visar på hur samhället finner lösningar för att skydda barnen, arbeta för fred och ett slut på ockupationen.

Att hitta tillbaka till livet- YMCA och traumatiserade unga.

Du är en tonåring som sover i din säng. Plötsligt bankar det på ytterdörren, och ditt hem fylls av soldater, som binder dina händer sätter på dig en ögonbindel och för ut dig ur ditt hem. Dina föräldrar protesterar, men de är hjälplösa.

Du hamnar på golvet i en militärbil och förs i väg utan att ha en aning om vart, du slängs in i ett rum och tvingas att skriva under på ett papper med text på ett språk du inte förstår. Därefter sätts du i administrativt förvar. Hamnar du i häkte ligger det i ett område som dina föräldrar har svårt att ta sig till.[1]

Kvinnokraft i Jubbet adh Dhib

Kvinnorna dukar fram varmt, hembakat bröd direkt från ugnen, hummus, oliver och andra godsaker som vi äter tillsammans med hett, sött te. Det är inte första gången vi stöter på den palestinska gästfriheten och den här gången har vi med oss choklad.

Bönen vid muren

Varje fredag kväll klockan halv sex samlas några människor vid muren, hälsar och växlar några vardagliga ord innan de sakta börjar gå längs den. Någon tar upp rosenkransbönen och andra stämmer in. Språken växlar beroende på deltagarnas hemspråk. De vandrar samma sträcka fram och tillbaka några gånger och stannar vid en ikon av jungfru Maria, målad på murens vägg. Där sjunger man gemensamt en psalm innan man tackar varandra och går åt olika håll.

En berättelse om uthållighet och fredsarbete

Det finns fridfulla platser i Palestina. Vi besökte en häromdagen, gården Tent of Nations på en bergstopp.
– Vi vägrar att vara fiender, säger familjen Nassar, och bjuder in till grottorna på gården.

När rädslan får styra

Under vår tid här besöker vi även Israel för att lära oss mer om det israeliska samhället. När vi reste till Haifa träffade vi Ruth Hiller som är israelisk medborgare och bor i en kibbutz. Hennes äldsta son Yinnon sa vid 15 års ålder att han var pacifist och inte ville göra militärtjänsten. Det innebar början på Ruths aktivism mot den militaristiska normen [1] i det israeliska samhället.

”Vi stannar här tills vi dör”

För palestinierna är jordbruket och jorden av stor symbolisk vikt för deras identitet och den fortsatta kampen mot Israels ockupation [1]. Muhannad Salah bor i byn Chochalh sedan 1992, som idag är helt omringad av israeliska bosättningar. Han försöker leva i fred och bruka sin jord men stöter på många olika problem, likt de flesta palestinier som bor i det av Israel kontrollerade område C på Västbanken.

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

”Lyssna!”

I byn Husan utanför Betlehem träffar vi Nasri, 18 år, som har suttit fängslad i nästan tre år i israeliskt fängelse utan någon dom. Han har utsatts för tortyr och många andra grova kränkningar av sina rättigheter. Enligt Khader Alarj från den lokala organisationen Palestinian Society Prisoners Club är just nu 600 barn från Västbanken fängslade av Israel. Här följer en berättelse om deras situation.

En bra morgon?

Det är fortfarande bara början av vår tid här i Betlehem och ännu ger varje enskild händelse stora avtryck i oss. Denna dag besökte vi vägspärr 300 för första gången på en söndag, som är veckans första arbetsdag för de flesta palestinier. På ett sätt var det en bra morgon eftersom det inte var några större fördröjningar. På ett annat sätt kan det aldrig vara bra, så länge muren och vägspärren står kvar och inskränker på folkrätten.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page