Betlehem

Att stanna kvar

En stor del av det palestinska motståndet mot ockupationen är “sumud”, vilket helt enkelt betyder att stanna kvar. Att vara kvar i landet, stanna kvar på sin mark och inte ge sig. Men på det till stor del Israelkontrollerade Västbanken innebär det ofta stora utmaningar. Vi träffade Abu Ahmed och hörde om hans kamp för att kunna stanna kvar på sin mark trots långdragna domstolsprocesser för att bevisa äganderätt, strikta regler för att få bygga och olagliga israeliska utposter.

Barn som grips av militär

Flera gånger i veckan står vi på skolvägar där den militära närvaron är hög. I Tuqu’, en by söder om Betlehem, ligger fyra skolor nära varandra. Därför går alla elever från lågstadiet till gymnasiet på den här vägen. När vi står där är det alltid trevlig stämning och alla elever säger god morgon. De minsta vinkar glatt, vill veta våra namn och skaka hand. Men lite längre bort står soldaterna.

Idag förstår vi inte hur det kunde vara så

Att Avner Wishnitzer och Ahmed Helou sitter bredvid varandra och berättar sin livshistoria är egentligen helt otroligt. Avner tjänstgjorde på Västbanken i en prestigefylld elitstyrka inom den israeliska militären. Ahmed gick med i Hamas efter ett liv fyllt av hat. Idag arbetar de tillsammans för fred. Vi fick höra deras livshistoria och vad som ledde upp till att de idag inte kan förstå hur de kunde vara så intensiva fiender.

Med dans som vapen

– Dans finns i vår kultur och i vårt motstånd. Det är vårt sätt att slåss. Vissa är ute och kastar sten, men vi såg ett annat sätt. Vi vill slåss och kämpa emot med vår kultur i stället. Vi vill visa att vår kultur är ett sätt att visa motstånd. Så säger 20-åriga Haytham. Han dansar i dansgruppen på Alrowwad kulturcenter i flyktinglägret Aida.

Kompetensflykten

Palestina har länge påverkats av brain drain, eller kompetensflykt, som det kallas. Hur påverkar det ett samhälle som försöker utvecklas i ett allt svårare politiskt och ekonomiskt läge? Usama Nicola arbetar för organisationen Wi’am, i Betlehem. Han pratar om fenomenet kompetensflykt, och hur det drabbar Palestina.

Att se på när ens hus förstörs

Vi får ett samtal på morgonen den 3 september om att ett flertal husrivningar har skett och fortfarande sker i den lilla byn al-Walaja, belägen strax utanför Bethlehem på gränsen till Jerusalems kommungräns. När vi kommer dit håller det fjärde huset på att rivas.

De israeliska initiativen

Tänk er att stå i en rondell, bli spottad på och utsatt för trakasserier. Personerna som jag mötte i organisationen Women in black utsätts för det varje fredag då de fredligt demonstrerar för ett slut på ockupationen. De håller upp svarta skyltar med texten ”ett slut på ockupationen” på hebreiska så att passerande bilar och fotgängare kan läsa samtidigt som de spelar på trummor. Föreställ er även en kvinna iklädd den israeliska flaggan på andra sidan gatan, hon sjunger och dansar för att uppmana fler att stå med henne mot Women in black.

Hjälp när könsrollerna påverkas av ockupationen

2018 signerade Mahmoud Abbas en ny lag som upphävde den artikel i strafflagen som tidigare verkställdes på Västbanken, en artikel som möjliggjorde för våldtäktsmän att undgå straff om personen gifte sig med våldtäktsoffret [1]. Enligt Ameena Hasa Musleh Al Hilo, föreståndare på Mehwar centret och skyddsboende, finns sedvänjan kvar i samhället vilket de arbetar med att förändra.

En dag med ett mobilt sjukvårdsteam på Västbanken

Vi är i den lilla byn Jubbet ahd-Dibb, som vi tidigare har besökt, då med en FN-anställd. Nu är det sjukvård som gäller. Ett rum i markplan har ställts i ordning. Några plastbackar med mediciner står staplade på golvet, bakom ett bord sitter sjuksköterskan som registrerar, på ett par plaststolar sitter väntande patienter, och bakom ett skynke håller läkaren till.

De kämpar för sitt hem och sin mark

De kämpar med hjälp av lagen i domstol för att få återvända hem till sin by, sin mark och sina hem. Nu blockerar militären vägen, men familjen kämpar vidare och tänker inte ge upp.