Jeriko

Att arbeta för någon annan på ens egen mark

Idag är mer än en fjärdedel av den arbetsförmögna befolkningen i Palestina arbetslösa. Bland unga palestinier är arbetslösheten över 40 procent [1]. Den ekonomiska tillväxten är svag i landet. I takt med att gamla försörjningsmöjligheter, formella som informella, försvinner, växer få nya fram. I Jordandalen är det främst den krympande tillgången till mark och vatten som gör att människor förlorar sin försörjning. Denna reserapport handlar om just detta.

Att vara med och bidra

Vi sitter i bilen och väntar med spänning. Det är dags för ett nytt möte som vi inte fullt ut vet vad det kommer att leda till. Efter tio minuters väntan dyker Nawal Kanori upp med ett stort leende över hela hennes ansikte. Hon hoppar raskt in i bilen och direkt frågar om vi inte kan stanna till vid affären på vägen till al Jiftlik, hennes hem och by. Detta blir början på ett inspirerande och energifyllt möte som jag nu ska dela med dig. Ett möte om kvinnors möjligheter, rollen som representant för ett samhälle och ockupationens förtryck.

Vatten, en rättighet

Vatten behövs, vatten finns men vi får inte använda det. Detta är en mening som jag hört, i flera varianter, från palestinska jordbrukare flera gånger, under den tid jag varit i Jordandalen. Vatten är grunden för människor, djur och växters överlevnad. Det är grunden för människors möjlighet att överleva, en möjlighet som tusentals människor saknar under ockupationen och en rätt som måste försvaras.

Arbeta, be och hoppas

Dr. Maria Khoury kan inte beskrivas med några få ord. Hon är så mångsidig att man skulle kunna ägna en hel bok åt hennes åstadkommanden och initiativ. Entreprenör, innovatör, flitig debattör, författare, föreläsare, mecenat, filantrop, mor. Men framförallt – kristen [1].

Ickevåld är starkare än bomber

Israel och Palestina präglas av mångfald med en stor språklig och kulturell variation. Det finns många underrepresenterade grupper som lika ivrigt som andra söker en förklaring och en väg framåt till en fredlig lösning på konflikten. En av grupperna som ofta glöms bort i den offentliga debatten är de palestinier som härstammar från Afrika och som kallar sig själva afropalestinier. Hur ser de på ockupation?

Det sörjs och det firas. Det firas och det sörjs.

Det är extremt varmt i Palestina just nu. Det är inte bara temperaturen i Jeriko som kretsar kring 40 grader som ger folk sömnlösa nätter. Det är framförallt den politiska termometern som stiger. Den 18 april i år har Israel firat 70 år av självständighet. Den 15 maj sörjer palestinierna på Västbanken, i Gaza och världen over, fördrivningen från sina hembyar som skedde för 70 år sedan.

”Jag vill tillbaka till mitt hem”

Över fälten kommer ljudet av borrar mot betong, som följs av höga kraschande ljud. Det är ljuden av palestinska hem som förstörs. Vi står alla hjälplösa bredvid medan bulldozrarna fortsätter sitt arbete ostört. I slutet av dagen har tolv vuxna och åtta barn förlorat sina hem, och femton personer förlorat förutsättningen för sin försörjning.

Förenade i önskan om fred

Thaer Njoom är en ung palestinier som lever i al-Auja i Jordandalen. Amos Gvirtz är en äldre israel som lever i Shafayem utanför Tel Aviv. De har aldrig träffats men delar en strävan för fred och en önskan om ett slut på ockupationen.

Mötet med Tarek och Feyrouz Abu Houn

I Jordandalen bor det många palestinska familjer som dagligen möter påföljderna av den israeliska ockupationen. En illegal ockupation som dessutom är kreativ, i den mån att olika principer tillämpas av israeliska myndigheter för att driva ut palestinier från sina hem. En av dessa principer är när palestinska byar utses till israeliska militärzoner. Makarna Tarek och Feyrouz Abu Houn från Fursuh Beit Dujan är hemmahörande i Jordandalen och lever i så kallade militärzoner.

Mötet med Khaled Mukarkar

Efter några veckor i den tiotusenåriga staden Jeriko och flera turer runt Jordandalen går det inte att blunda för regionens kontraster, i den meningen att grönska och bördighet spelar mot torka och ofruktsamhet. Här har vi följeslagare träffat många människor, bland dem Khaled Mukarkar, en bonde som har bott i al-Ajua, Jordandalen så länge han kan minnas.