Jerusalem

200904 Jamie Drew vy original

Staden är uppdelad i två delar: östra Jerusalem, där i huvudsak palestinier bor och västra Jerusalem där främst israeler bor. Östra Jerusalem är en del av den ockuperade Västbanken. Här har Israel etablerat ett stort antal bosättningar. Den israeliska muren som byggs i och runt Jerusalem skär av östra Jerusalem från övriga delar av Västbanken. Följeslagarna arbetar bland annat med observation vid vägspärrar, följer med en sjukhusbuss som hämtar patienter på Västbanken för att underlätta bussens passage genom vägspärrar, samt finns närvarande vid husdemoleringar. De har också kontakter med den israeliska fredsrörelsen och deltar i deras aktiviteter, såsom olivplockning nära bosättningar och demonstrationer på Västbanken och i Israel.

Reserapporter från Jerusalem

”Jag är helt förstörd. Nu måste jag fira ramadan utan min son.”

I väntrummet inne på Judea militärdomstol på Ofer militärbas, norr om Jerusalem, är stämningen tryckt. Människor har samlats i väntan på att just deras anhöriga ska få sina fall prövade av domstolen. Deras anhöriga är alla anklagade för olika brott, och de kommer inom kort få sina domar. Trots de olika anklagelserna har de en sak gemensamt. De ska alla dömas under militär lag, en lag som använts mot hundratusentals palestinier boende i de ockuperade territorierna sedan början av ockupationen 1967.

”De säger att vi är förrädare och att vi borde dödas”

Solen står högt på himlen. Det är fredag i västra Jerusalem. Demonstranterna står i vanlig ordning samlade i femvägskorsningen vid Paris Square. De svartklädda demonstranterna står tysta med skyltar formade som svarta händer med en gemensam uppmaning skriven på tre språk – engelska, arabiska och hebreiska. Skyltarnas budskap går ej att missförstå. ”Stoppa ockupationen”.

”Ser ni vad som sker här? De behandlar oss som djur”

Klockan är 05.00 och jag befinner mig vid Qalandiya checkpoint. Det är den första fredagen under den muslimska fastemånaden Ramadan och palestinier från Västbanken köar redan för att ta sig igenom den militära vägspärren för att åka till Jerusalem för fredagsbönen i al-Aqsa-moskén, den tredje heligaste platsen för muslimer världen över.

”De har raserat mitt hjärta och min dröm”

För många palestinier är hotet om husrivning vardag. Många familjer lever i en ständig ovisshet om när de ska få en rivningsorder och när den i så fall ska genomföras. Men befolkningen lever vidare och kämpar för att få leva ett fritt liv. Ett liv där de kan gå till arbetet, umgås med sina familjer, utbilda sig och ge barnen en bra framtid, utan oro för att ockupationen än en gång ska styra över deras liv.

”Jag hoppas på fred”

I Islam Abu Odehs kök välkomnas alla som vill lära sig laga palestinsk mat samtidigt som de lär sig mer om livet i flyktinglägret Aida. Hon har blivit kändiskocken på Västbanken med ett tydligt mål – att kunna ge sin son med cerebral pares ett bättre liv och möjligheten att få gå i skolan.

– En sida kan inte lösa konflikten, det krävs två

När allt tycks se väldigt mörkt ut så dyker det upp ljus i tunneln. Mitt möte med Combatants for Peace var just ett sådant ljus som gav mig en gnutta hopp om att en annan framtid i Israel och Palestina kan vara möjlig. Trots alla fördomar mot ”den andra sidan” så visar Abidal och Husama att det går att mötas, försonas och arbeta tillsammans för fred och rättvisa i ett land som varit i konflikt i så länge många kan minnas.

Vi har inte lyxen att tappa hoppet

I ett israeliskt arbetarklassområde i Jerusalem, cirka 15 minuter från gränsen mot Betlehem träffade jag Angela Godfrey-Goldstein, en luttrad fredsaktivist, med brittisk och israelisk bakgrund. Hon berättade om sin syn på det israeliska samhället, den politiska situationen och att känna hopp för fred.

Kvinnor som gör skillnad

-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.

“Det här är bara en historia av många”

Klockan 04.00 vaknar en familj i den lilla staden Tuquʿ, som ligger sydöst om Betlehem på Västbanken, av att det bankar på dörren. Några minuter senare stormar sju soldater in i familjens hus och griper en 14-årig pojke som anklagas för att ha kastat en sten. Kvar i huset lämnas en familj i chock.

”Vi måste våga vägra vapen!”

I inget annat land jag har besökt har den militära närvaron varit så uppenbar. På gator, i gamla stan i Jerusalem, på bussar och på caféer. Även bosättare med maskingevären hängande över axeln hör till gatubilden. Ruth Hiller, israelisk mor till sex barn har gjort det till sin livsuppgift att bidra till demilitariseringen av det israeliska samhället.