Här finns jordbruksgrindar med begränsad tillgång för de palestinier som äger jorden. En av följeslagarnas uppgifter är att vara närvarande vid grindarna för att dokumentera tillgången till jord.
Tulkarem-Qalqiliya
Reserapporter från Tulkarem-Qalqiliya
Att födas in i en konflikt
Jag befinner mig i Tulkarem och Qalqiliya på nordvästra Västbanken. Det hade kunnat vara en fantastisk stad med mycket turism – här finns stora ekoodlingar, otroliga vandringsleder och Palestinas enda zoo. Men som överallt på Västbanken, är konflikten väldigt påtaglig. I den här konflikten är alla offer, dock är det barnen som är de största förlorarna. Oavsett om de är israeler eller palestinier, är de födda in i en långdragen maktkamp som eldar på konflikten.
Gröna linjen, muren och livet däremellan
Muren som sträcker sig många mil byggdes av Israel av säkerhetsskäl, av rädsla för terroristattacker från palestinier. En kan då fråga sig hur det kommer sig att större delen av muren byggdes på palestinskt territorium? Eftersom detta medför att flera palestinska samhällen hamnar på samma sida muren som Israel. [1]
Olivskörd med militär närvaro
Så långt ögat når ser jag olivträd när vi färdas genom det palestinska landskapet på nordvästra Västbanken, olivträd som kan vara hundra år gamla. Generationer av palestinier har skördat sina oliver från träden, men idag hindras tyvärr många av israeliska bosättare och militär. I byn Kafr Qaddum har de som äger olivträd nära bosättningen Kedumim fått tillåtelse av israeliska myndigheter att tillträda och skörda på sin mark i endast tio dagar.
Med rötterna i marken och huvudet i skyn
Ockupationen drabbar många palestinier hårt. Jag har mött Ebtsam Moussa och Nada Tweer, två starka kvinnor som har berättat för mig hur kvinnors vardag kan se ut under ockupationen, och hur de arbetar för att den ska bli bättre.
Livet nära en israelisk bosättning
Israeliska bosättningar har funnits på Västbanken sedan ockupationen började för 50 år sedan, och de fortsätter att expandera, trots att de är illegala enligt internationell humanitär rätt. En av de allra största bosättningarna – Ariel, ligger på en kulle med utsikt över byn Marda. Det dagliga livet för de cirka 3 000 invånarna i Marda påverkas mycket negativt av bosättningen, men det finns ändå krafter till att skapa positiv förändring.
Att stå upp för andras rättigheter
Hanna Barag är en av de 250 israeliska kvinnor som kämpar mot Israels ockupation av Västbanken genom ickevåldsmetoder i organisationen Machsom Watch. De har bland annat ett projekt som fokuserar på jordbruksgrindarna i muren som Israel byggt för att avgränsa Israel mot Västbanken. Hon säger att hon engagerar sig för sitt eget välmående och för sitt land – för ett demokratiskt Israel.
Rätten till hälsovård
Min tredje reserapport kommer handla om hälsoorganisationen Palestinian Medical Relief Society:s (PMRS) mobila hälsoteam och vilka problem de möter när de ska åka igenom en militär vägspärr till sömzonen. Jag ska få slå följe med hälsoteamet under en dag och få se hur de arbetar.
Ramadan: fasta, fest och ett synligare förtryck
Det är ramadan, muslimernas fastemånad. De fromma (vuxna) muslimerna fastar om dagarna. Om kvällarna, när en av dagens böner ljuder från minareterna bryts fastan. Det är fest varje kväll, iftar. I Yanoun samlas familjer och vänner till glada måltider om kvällarna och nätterna. När vi följeslagare går och lägger oss för natten hör vi glada röster från grannarnas fester.
Havet – en saknad vän
Många kan nog känna igen sig i hur bra vi kan må av att befinna oss vid öppet vatten, att få känna doften av saltvatten och vinden som blåser i håret. För många Palestinier är detta en känsla det var länge sedan de fick uppleva. En av dessa är min vän Tareq som inte fått sitt tillstånd beviljat för att åka in i Israel och se havet på över två år.
En tidig morgon vid en jordbruksgrind
Det är tidigt på morgonen och vi är på väg till en jordbruksgrind som ligger norr om Tulkarem på norra Västbanken, det är en av de fjorton jordbruksgrindar [1] som vi kontinuerligt besöker. Klockan är fem på morgonen och det är inte helt ljust ute men till skillnad från den tidigare gruppen följeslagare, som var här februari, mars och april, så har vi en varm och behaglig luft när vi väl kommer ut.
