Yatta

Yatta 022

Problemen i området har hittills fått mycket begränsad internationell uppmärksamhet. Lokalbefolkningen, och lokala organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter, har nu speciellt efterfrågat följeslagarnas preventiva närvaro.

Följeslagarna som verkar i området utgår från sin bas i Yatta, en stad med cirka 80 000 invånare. En av följeslagarnas huvuduppgifter är att vara närvarande i de byar som finns utspridda i området. Syftet med närvaron är att förebygga att våldsamheter uppstår och för att förmå israeliska myndigheter att ingripa då mänskliga rättigheter kränks.

Reserapporter från Yatta

Gör vi någon nytta?

Har följeslagarnas närvaro på Västbanken någon betydelse, egentligen? Kan man åstadkomma något av vikt genom att vara här i tre månader?

Allting handlar om rädsla

Hur ska man förstå att vanliga, reflekterande israeler accepterar att ockupationen, med alla de övergrepp och allt förtryck mot palestinier som den för med sig, får fortsätta? Hur kan israelerna tro att den ska bidra till ett tryggare liv i Israel? Hur kan judar, som själva utsatts för så mycket våld och hat under århundraden, själva bli förövare mot ett annat folk? Det är frågor många israeler får.

Vattnet är slut, vägen är borta

– De vill isolera oss och göra livet så svårt som möjligt för oss, för att få oss att flytta, tror Nidal Younes, chef för byråden i Masafer Yattadistriktet, och syftar på de israeliska myndigheterna. För några veckor sen grävde den militära myndigheten upp en väg som möjliggjorde en hyfsat snabb förbindelse till Yatta för områdets tolv byar.

Israel kan!

– En nation som Israel, som återuppväckte ett dött språk, som tog emot flyktingar från hela världen och kunde skapa en demokratisk stat i Mellanöstern, den har rimligen också förmåga att hitta en fredlig och rättvis lösning för både israeler och palestinier, säger Dean Issacharoff, som har tjänstgjort i Israels försvarsmakt som soldat på Västbanken.

Ockupationens vardag

Hur påverkar ockupationen palestiniers och israelers sätt att se på varandra? Förmodligen bidrar den till att öka rädslan för ”den andre”. Rädslan är inte obefogad, men ockupationen är knappast den bästa lösningen för att uppnå en rättvis överenskommelse mellan palestinier och israeler.

Även kristna diskrimineras i ”Det heliga landet”

The Nation State Law, lagen som fastslår att Israel ska vara en stat för judar, som antogs i Knesset i juli förra året, kommer att öppna för diskriminering av etniska och religiösa grupper i Israel. Men fenomenet är inget nytt. Redan idag råder olika villkor för olika grupper i det israeliska samhället. Landets kristna är inget undantag utan drabbas också av särbehandling.

Kvinnor som gör skillnad

-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.

”Vi måste våga vägra vapen!”

I inget annat land jag har besökt har den militära närvaron varit så uppenbar. På gator, i gamla stan i Jerusalem, på bussar och på caféer. Även bosättare med maskingevären hängande över axeln hör till gatubilden. Ruth Hiller, israelisk mor till sex barn har gjort det till sin livsuppgift att bidra till demilitariseringen av det israeliska samhället.

Lagen- Basils verktyg

At Tuwani är en av de palestinska byar på södra Västbanken som vi ofta besöker. Där träffar vi en ung kille, Basil Adra. Han är bara 22 år men tar redan ett stort ansvar i byn när det gäller bevakning av olivträden, att kalla på polis vid trakasserier från den närbelägna bosättningen Maon Farm och med att skydda byns barn till och från skolan. Basil kämpar för rättigheter med både lag och ickevåld.

– Var finns rättvisan?

-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.