Bloggarkiv
Världens ögon är saknade i Hebron
Vi, följeslagargrupp 78, blev i mars 2020 evakuerade i förtid från Hebron på grund av coronapandemin. Nu nio månader senare får jag information om situationen på plats och om vad som händer, genom meddelanden från personer vi lärde känna, eller genom att följa olika lokala organisationer i sociala medier.
Så använder Israel militära skjutzoner för att bebygga Västbanken
Nästan en femtedel av Västbanken består av israeliska så kallade skjutzoner. Det är en större geografisk yta än område A, där den palestinska myndigheten i teorin har makten. Militärzonerna är stängda för allmänheten och de flesta palestinier som en gång levde här har tvingats att lämna sina hem. De få som bor kvar trakasseras kontinuerligt. Samtidigt har bosättare börjat att bebygga skjutzonerna.
Att göra närvaron kännbar
Varje dygn genomför den israeliska militären räder i palestinska familjers hem på Västbanken. Detta blev vi följeslagare flera gånger i efterhand vittnen till när vi var på plats i Hebron januari – mars 2020. Officiellt handlar det om underrättelse eller för att leta efter misstänkta personer eller vapen. Breaking the Silence, en israelisk organisation som samlar vittnesmål från före detta soldater som tjänstgjort i armén, hävdar i en rapport att detta framför allt är ett effektivt sätt att skrämma och kontrollera den palestinska befolkningen.
Olivträdet i Israel-Palestinakonfliktens mitt
Det är slutet av november och olivskörden på Västbanken börjar lida mot sitt slut. Olivträdet är för palestinierna så mycket mer än ett träd, det är en djupt rotad del av den palestinska identiteten. Israeliska styrkor och bosättare har genom åren grävt upp, sågat ner eller på andra sätt förstört miljontals olivträd. Avsaknaden av följeslagarnas skyddande närvaro under årets olivskörd har gjort att det är viktigare än någonsin att uppmärksamma den vandalisering som sker av palestinsk mark och egendom och de attacker som riktas mot olivplockare.
Att plocka oliver i en ockuperad stad
I skuggan av amerikanska valet och coronapandemin fortsätter den israeliska ockupationen av Västbanken. Detta märks inte minst under den pågående olivskörden, som utan internationella observatörer i år innebär ökad oro för trakasserier och vandalisering. I hjärtat av Hebron, där militär, extremistiska bosättare och palestinsk civilbefolkning ska samsas på en väldigt liten yta, blir det extra tydligt.
Den internationella närvaron behövs i skörden av det gröna guldet
För ett år och några dagar sedan satt jag och mina teamkamrater, Ben från Wales och Isabela från Brasilien, under ett olivträd i byn Shufa på norra Västbanken. Mohammed skulle få hjälp att skörda sina oliver med vår skyddande närvaro. Det här året hade säkert Följeslagarprogrammet, eller någon annan internationell organisation, varit på plats och skyddat honom också, om det inte hade varit för Covid-19-pandemin. Tyvärr är behovet av hjälp mot bosättare betydligt större än det finns fredsorganisationer som kan bistå på plats.
Hjälten och hjärtat bakom vårt uppdrag i Betlehem
Mohammad Adnan Asakreh, den unga man som har öppnat upp hela sin värld för oss och utan vem våra månader i Betlehem inte hade varit desamma. Utöver att ha fungerat som vår chaufför så har Mohammad varit vår huvudsakliga länk in i det palestinska samhället. Vår stöttepelare. Vår tolk. Personen vi har frågat om i princip allt. Mohammad och hans familj kommer för all framtid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Längtan efter rörelsefrihet
Vi följeslagare följer med Abed Salaymeh när han visar internationella turister hur den begränsade rörligheten drabbar de palestinska invånarna i Hebron. För mig verkar begränsningarna mer vara till för att göra livet svårt för palestinierna än på grund av säkerhetsskäl. Det vi bevittnat under tiden i Hebron är ibland allvarliga incidenter, men lika ofta sådant som långsiktigt nöter ner människor.
