Att färglägga en stridsvagn

De senaste dagarna har Yanoun inte bara fått besök av israeliska bosättare utan också av en israelisk fredsaktivist vid namn Rotem Mor. Han söker lugnet i Yanoun för att skriva nya kapitel till sin bok som handlar om de senaste årens aktiviteter, då han bland annat rest och föreläst i Australien, Nya Zeeland och Sydostasien, ordnat seminarier för vapenvägrare och arbetat mot byggandet av muren. För tillfället organiserar han guidade turer i Jerusalem. [1]

Jag frågar Rotem om han är intresserad av att dela med sig av sitt liv. Han tittar tveksamt på mig och säger att en del saker är jobbiga att prata om och ligger långt tillbaka i tiden, men han börjar långsamt berätta.

Rotem började sitt arbete för fred och rättvisa för åtta år sedan, då han tog ett viktigt beslut och bestämde sig för att avbryta militärtjänsten. [2] År 2000 var Rotem 18 år och fick en tjänst som lärare inom israeliska armén. Efter ett och ett halvt år bestämde han sig för att skicka in en ansökan om att få lämna sin tjänst. I ett brev på sin hemsida skriver Rotem att han hade börjat ifrågasätta militärtjänsten långt innan han blev rekryterad. Tankarna grundade sig på den felaktiga information han ansåg sig ha fått om Israel-Palestinakonflikten som enbart utgick från det israeliska perspektivet. Detta är också det perspektiv de flesta israeliska ungdomar rättfärdigar militärtjänsten med.

Rotem började inse hur mycket hat och rädsla som inpräntats i honom ända sedan han var liten. Han upptäckte att han inte tror på att det finns en fiende, utan bara människor från en annan kultur som är lika arga och rädda som han själv var. [3] Rotem jämför militärtjänsten med slavarbete, eftersom arbetsdagarna är så långa och hårda att det inte lämnas tid för eftertanke. I Rotems fall är detta inte riktigt sant eftersom hans tjänst som lärare faktiskt gav honom tid att reflektera och ifrågasätta syftet med militärtjänstgöringen. När han hade fattat sitt beslut började han protestera. Han infann sig fortfarande på sin tjänstgöringsplats, men vägrade arbeta. Han valde också att bära civila kläder istället för de obligatoriska militärkläderna. Rotem förklarar att han ville vara en börda för staten genom att inte följa reglerna och inte bidra till att upprätthålla det militära systemet.

När ansökan var inlämnad började en lång och krånglig process. Rotem berättar att hans kamp för att bli frigiven från militärtjänsten var mer ansträngande än hans ett och ett halvt år inom armén. Han blev bland annat skickad till arméns avdelning för mental ohälsa, men eftersom han dök upp i civila kläder vägrade de att ”behandla” honom. På grund av sin vägran att bära uniform dömdes Rotem till 28 dagar i militärfängelse. Drygt sex månader efter att Rotem lämnat in sin ansökan blev han slutligen fri från den israeliska armén och blev ”en civilperson”. Processen tog mycket energi men han funderade aldrig på att ge upp.

Rotem är också stolt över att han lyckades skapa diskussion bland andra soldater. [4] Rotem berättar vidare att det svåraste med att avbryta militärtjänsten var reaktionen från familjen och osäkerheten inför framtiden. Hans pappa var tidigare officer inom israeliska armén och reagerade starkt på Rotems val att lämna den. Jag frågar om Rotem vill berätta om sin relation till familjen, men han får genast ett sorgset uttryck i ansiktet och säger att det är svårt att prata om.Rotems historia är långt ifrån unik. New Profile är en organisation som arbetar för en demilitarisering av det israeliska samhället med syfte att få ett slut på ockupationen av det palestinska området. På deras hemsida kan man läsa om flera unga kvinnor och män som är så kallade ”conscientious objectors” – vapenvägrare och som avtjänar eller har avtjänat ett eller flera fängelsestraff.

En man berättar att han vägrar tjänstgöra på det ockuperade området eftersom ockupationen leder till att Israel begår brott, försvarar brottslingar och gör vanliga människor, som honom själv, till medbrottslingar. [5]

I Haifa träffar vi Ruth Hiller som arbetar för New Profile. Hon beskriver hur barn redan i skolåldern förbereds för att tjänstgöra i den israeliska armén och vaggas in i ett militärt samhälle. För att exemplifiera detta visar hon flera bilder. En av dem är från en räknebok där barn lär sig siffror genom att räkna militärsymboler och stridsvagnar. En annan bild visar en sida ur en målarbok, en sådan där barnen ska färglägga en figur. Istället för blommor eller Kalle Anka ska barnen ge färg åt en stridsvagn. En tredje bild visar en pojke utklädd till soldat vid en skolmaskerad. Ruth visar även ett foto av Philip, 6 år, som förklarar vad en israel är: ”En israel är någon som mig som börjar första klass och väntar på att ta värvning i armén för att skydda landet Israel”. [6] Detta är bara några exempel på hur barn matas med bilder och information om ett militärt samhälle som norm, vilket också normaliserar ett krigstillstånd. Om omgivningen är fylld med militära referenser blir det svårare att ifrågasätta meningen med ett sådant samhälle eller behovet av en israelisk armé på det ockuperade området, menar Ruth Hiller.

Det är onekligen svårt att bortse från den ständiga närvaron av soldater i Israel och på det ockuperade området. Jag ser dem patrullerande på gatorna, vid vägspärrar, på caféer, på bussar, på barer, på restauranger och i affärer. 18-åriga pojkar och flickor, alla beväpnade med gevär hängande över axeln som om det vore en handväska. Jag har varit här i två månader, men kan inte vänja mig vid mängden av vapen och uniformer. Jag kanske hade haft en annan förståelse om jag vid sju års ålder hade färglagt en stridsvagn.

Cajsa Olsson
Yanoun september 2010

[1] http://www.jerusalemrealitytours.com

[2] Israel är unikt på så sätt att militärtjänsten är obligatorisk för både män och kvinnor. Det är det enda landet i världen som har obligatorisk värnplikt för kvinnor. Undantag ges till vissa grupper, till exempel araber som bor i Israel och kvinnor som är gifta eller har barn. Värnplikten för män är tre år och för kvinnor strax under två år. http://www.globalsecurity.org/military/world/israel/army.htm

[3] http://web.archive.org/web/20091024142118/geocities.com/rotemmor/doc5.htm

[4] Läs Rotems dagbok på http://web.archive.org/web/20091027102637/geocities.com/rotemmor/news.htm

[5] http://www.newprofile.org/english/?p=252#more-252

[6] Se fler bilder på www.newprofile.org/images/exhibition/np_xzbt.ppt

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.