Att födas in i en konflikt

Jag befinner mig i Tulkarem och Qalqiliya på nordvästra Västbanken. Det hade kunnat vara en fantastisk stad med mycket turism här finns stora ekoodlingar, otroliga vandringsleder och Palestinas enda zoo. Men som överallt på Västbanken, är konflikten väldigt påtaglig. I den här konflikten är alla offer, dock är det barnen som är de största förlorarna. Oavsett om de är israeler eller palestinier, är de födda in i en långdragen maktkamp som eldar på konflikten.

Tulkarem och dess närhet bjuder på fantastiska vyer för vandring och mycket odling. Det hade varit perfekt för den eko-intresserade turisten, om inte konflikten varit så påtaglig. (Foto: Maria)

I Israel lär man sig direkt från början att tjäna sitt land är det viktigaste, genom att gå med i armén visar man sin tacksamhet och att inte göra det är oftast inget alternativ.

Yaffit vet vad hon pratar om. Hon är själv från Israel och har gjort militärtjänst.
Alla gör militärtjänsten i Israel, däremot finns det så mycket annat man kan göra i armén som inte innebär att tjäna förtryck eller upprätthålla ockupationen.

Själv var Yaffit i flottan och behövde aldrig vara inom ockuperat område. Det är inte lätt, men det går att komma runt att behöva vara i ockuperat område.

Kvinnor gör drygt två år och män tre år i tjänst. Vid vägran riskerar ungdomarna att hamna i fängelse eller möjligen betraktas som psykiskt sjuka. Intyg från militärtjänst efterfrågas både för anställningar och för banklån vilket gör det svårt för dem som vägrat.
Förutom uppenbara bestraffningar som dessa, riskerar ungdomar som inte gör militärtjänsten även att straffas av vänner och bekanta genom att bli utfrysta och kallade bland annat förrädare [1].

Det var när Yaffits äldsta son skulle in i militärtjänsten som hon blev rädd för att inte få se honom igen.
Efter en vecka ringde han hem och bad mig ge bevis för att ockupationen är fel. “Du har beviset mitt framför dig”, sa jag.

Yaffit började engagera sig i Combatants for Peace, en organisation med före detta soldater som jobbar mot ockupationen men inte militären, men är för en tvåstatslösning [2].
Yaffit gick med i organisationen för sex år sedan och träffade där sin blivande man, Issa Souf. Han palestinier och muslim, hon israel och judinna.
Jag är född judinna och kommer alltid vara judinna, svarar hon på frågan vad omgivningen tycker om deras relation.

Religion spelar ingen roll mellan människor, det är helt ovidkommande, det viktiga är att vi trivs ihop och att våra barn respekterar vår nya partner, säger paret tydligt.

Att konflikten är något som barn är uppväxta med på båda sidor blir väldigt tydligt här runt Tulkarem som överallt annars på Västbanken. Barn i Israel växer upp med att få inpräntat i sig att de genom att göra militärtjänst visar sin tacksamhet mot Israel, att den arabiska befolkningen på andra sidan muren är farlig. Barn i Palestina växer upp med att inte få sova på nätterna av rädsla att soldater kommer in på natten. Barnarresteringar är vanliga. Israel har fått mycket kritik för dessa då de oftast sker nattetid genom att soldater kommer in i husen, sätter ögonbindel på barn, ibland så unga som åtta-tio år, och för bort dem för att få dem att erkänna ett brott. Oftast handlar det om stenkastning, ett brott som de ibland inte ens begått och, även om de skulle ha kastat sten, inte rättfärdigar behandlingen de får utstå. Enligt den israeliska organisationen Btselem hölls i slutet av juli över 200 palestinska barn i fängelse av den israeliska staten [3].
Det är inte en fråga om OM dina barn blir bortrövade, säger en mamma jag pratade med i den lilla byn Azzun som varit väldigt utsatt för just nattliga raider av militär, det är en fråga om NÄR de blir det.

Det blir tydligt att båda sidors barn föds in och blir offer, på olika sätt, men ändå offer.

Det är snart dags för Yaffits dotter att ta värvning.
Hon ser inte fram emot det, men även hon är inlärd från början att det är otroligt viktigt att tjäna sitt land. De flesta ungdomar som gör militärtjänsten gör det för att de måste, inte för att de vill, de flesta räknar dagarna tills de slutar, säger Yaffit.

Yaffit (”Efternamn är inte så viktigt”) och hennes man Issa visar att det går att bygga broar mellan människor, men menar också att det är en konflikt där båda sidor redan som barn blir indragna. (Foto: Maria)

Källor

1) https://www.abc.net.au/news/2007-09-24/israeli-draft-dodgers-protest-occupation/679514
2) https://cfpeace.org/about-us/our-vision/
3) https://www.btselem.org/statistics/minors_in_custody

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.