Att leva med bosättare

På Västbanken, 12 kilometer sydost om Nablus, ligger den lilla byn Yanoun. Här bor ungefär 100 palestinier och uppskattningsvis lika många får. Under tre månader ska jag bo här, på palestinskt ockuperat område, tillsammans med tre andra ekumeniska följeslagare. I den här rapporten berättar jag om varför vi är här.

Yanoun är en idyll. Kontrasten till Stockholms storstadsliv är enorm. Runt om byn växer mandel- och olivträd på böljande kullar och fält. Fåren lämnar sin skarpa lantliga doft efter sig samtidigt som luften känns frisk och lätt. Exakt kl 03.46 varje morgon väcker tuppen oss, men vi somnar om till ljudet av fågelkvitter. På dagarna besöker vi byborna som berättar om sina liv. Vi bjuds på sött myntate och starkt kardemumma-doftande kaffe i små koppar och stannar länge hos varje familj. Här får livet ta tid. Men det lugn som jag upplever här har inte alltid funnits i Yanoun.

Runt om sluttningen med de tiotalet hus som utgör byn finns byggnader som tillhör den israeliska bosättningen Itamar. Bosättningen etablerades under mitten av 1980-talet och där bor israeler som menar att Gud har givit dem rätten till landet. Successivt har bosättarna expanderat sitt territorium genom så kallade utposter.(1) 1996 började byborna trakassera byborna i Yanoun. Den första incidenten skedde en dag då Ahmed Sobih vallade sina får. På avstånd såg han en man som han trodde var från en grannby så han gick fram för att hälsa. Men mannen visade sig vara en bosättare. Ahmed blev slagen med sin egen vandringsstav. Flera ben i kroppen bröts och han ser inte längre på sitt vänstra öga. Efter den dagen såg bybornas liv annorlunda ut.

Utan förvarning kom de vitklädda männen med långa skägg och kippa(2) in i byn beväpnade med sina M16-gevär. De stal och förstörde egendom. Män blev slagna framför ögonen på sina barn. Kvinnor och barn hotades. El och vatten saboterades. Bosättarna utropade åkrarna till deras. I oktober 2002 kunde Yanouns invånare inte uthärda mer och man flyttade till släktingar i en närliggande ort. Men den israeliska fredsrörelsen uppmärksammade händelsen och snart befann sig både media och internationella organisationer i byn. Med den internationella närvaron i Yanoun vågade byborna efter ett antal månader eller år flytta tillbaka till sina hem.

Sedan juni 2003 har ekumeniska följeslagare funnits i byn. Var tredje månad kommer ett nytt team. Vårt uppdrag är att vara närvarande och synliga i våra västar så att bosättarna vet att hot och våld kommer att observeras och dokumenteras.(3) Enligt den israeliska människorätts-organisationen B´Tselem har 121 bosättningar såsom Itamar etablerats på Västbanken mellan 1967 och 2007. (Denna siffra inkluderar inte de ca 100 utposter som Israel inte erkänner.) Bosättningarna har fått ekonomiskt, politiskt och militärt stöd av den israeliska regeringen trots att de strider mot internationell rätt. Bland annat måste en ockupationsmakt hindra sin egen befolkning att flytta till ett ockuperat område. Det är även ockupationsmaktens ansvar att skydda befolkningen på det ockuperade området (det vill säga palestinierna),(4) men i fallet Yanoun, liksom i många andra fall, har militären snarare stått på bosättarnas sida.

Källor

1. Termen “utpost” refererar till ett relativt begränsat ockuperat område (oftast på en kulle) med ett antal bebodda byggnader som är separerade från närmaste permanenta bosättning. Avståndet mellan en utpost och en permanent bosättning kan vara några hundra meter, men en majoritet av utposterna ligger flera kilometer bort från närmaste bosättning. Dessa utposter önskar bli egna bosättningar.

2. Liten rund huvudbonad för judiska män, även kallad kalott

3. Fakta och berättelser om Yanoun är hämtade från Thomas Mandals bok ”Living with Settlers”

4. Fakta hämtat från http://www.btselem.org/English/Settlements/ och Diakonias mycket informativa hemsida om internationell humanitär rätt i det ockuperade palestinska territoriet  http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=1021

Fakta: Israels ockupation av det palestinska området. Sedan sexdagarskriget 1967 är Västbanken, Gazaremsan och Golanhöjderna ockuperat av Israel. Att ockupera betyder att en främmande militär makt har effektiv kontroll över ett territorium. Ockupation är per definition temporär. Israels ockupation har på gått i snart 42 år. Israel ser det ockuperade palestinska territoriet som ”omtvistat territorium”. Eftersom varken Västbanken eller Gazaremsan tidigare tillhörde en suverän stat hävdar Israel att området inte kan anses vara ockuperat av Israel under internationell rätt. FN:s generalförsamlings- och säkerhetsrådsresolutioner, såsom resolution 242 och 338, följer emellertid inte Israels juridiska tolkning och anser att det ockuperade palestinska territoriet är under fientlig ockupation. Källa: Diakonia

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.