Avstängda vägar ger inga rubriker

Vi lämnar Yanoun tidigt en kylig morgon i december för att ta oss till en skola. När vi åker igenom staden Aqraba för att ta oss ut på en av de större vägarna saktar vår chaufför Ghassan Bani Fadl plötsligt in. Framför oss ser vi en stor hög med sand, grus och stenar.

Högen ligger mitt över vägen. Vi vänder om för att ta en annan väg. Där möts vi av en kö med bilar och ser lite längre fram att fyra israeliska soldater kontrollerar varje bil som passerar.

Det finns många exempel som kan beskriva omfattningen av den pressade vardag palestinier lever i under ockupation, som jag bevittnat under mina tre månader här; hur palestiniers mark och vattenresurser krymper år för år medan de israeliska bosättningarna växer, [1] hur palestinska hem genomsöks av israelisk militär mitt i natten, och hur familjer får order att riva sina hem trots att de har ägandebevis. [2]

Blockerad väg in till byn Aqraba. Foto: Johanna Persdotter

Blockerad väg in till byn Aqraba. Foto: Johanna Persdotter

Avstängda vägar ger inga rubriker i internationella medier. Ändå väljer jag att ägna denna avslutande reserapport åt att söka beskriva den israeliska militärens blockering av vägar, vilket är en del av vardagen under ockupation.

Efter andra intifadan stängdes de flesta vägspärrar inne på ockuperade Västbanken men strukturer lämnades kvar. [3]

Sedan början av oktober har vi som följeslagare bevittnat hur vägspärren i byn Beit Furik utanför Nablus på norra Västbanken åter börjat användas mer regelbundet. Vi har även mött på flertalet vägblockader och så kallade flygande vägspärrar under våra dagliga resor runtom Nablus och Ramallah.

En flygande vägspärr är en tillfällig vägspärr där israeliska soldater parkerat sin jeep, ibland lagt ut spikmattor eller hinder, och stannar alla bilar som ska passera för att kontrollera id-handlingar. Vid flera tillfällen har jag bevittnat hur palestinier får stå utanför sin bil med ett gevär riktat mot sig medan soldater sökt igenom bilen. Jag har också sett hur hela minibussar med kvinnor och män tvingats ut och får sitta på knä med vapen riktade mot sig tills soldaterna sökt igenom bussen.

Ahmed Mazen som arbetar som kommunsekreterare i Beit Furik förklarar för oss hur Beit Furik med cirka 13 000 invånare och även grannbyn Beit Dajan stängs av från omvärlden när den israeliska militären stänger vägspärren på den enda vägen in till Nablus.

– Under förra veckan stängde militären vägspärren varje morgon och varje eftermiddag när folk skulle till och från jobbet, berättar Ahmed.

Ahmed förklarar vidare att många invånare i Beit Furik arbetar utanför byn och tvingades stå i kö i minst en timme innan de kunde komma till sina arbeten. På vägen hem tvingades de sedan vänta och köa igen.

Borgmästare Arif Hanani tillägger att förra måndagen blockerades vägspärren hela dagen och att 200 bilar fastnade i köerna.

– Varför blockerar de vägen för så många människor? Om de vill arrestera någon så kan de gå till personens hus. Detta är kollektiv bestraffning, säger Arif.

Osama Khatatba, rektor på högstadieskolan i Beit Furik, berättar att 27 lärare arbetar på skolan. 20 av dem kommer från Nablus och måste därför ta sig igenom denna vägspärr varje dag. Dagen före vårt möte blev lärarna fast i vägspärren i tre timmar.

– Hur kan läraren sen undervisa?, frågar Osama och förklarar lärarnas pressade situation och hur militären skapar problem för utbildningen.

Han tror att militären har en strategi att försvåra utbildningen på skolan eftersom de under den senaste månaden även vandrat omkring utanför skolgården vilket distraherat eleverna.

Den israeliska fredsorganisationen B’Tselem och många andra människorättsorganisationer beskriver vägspärrar som denna som diskriminerande då endast palestinier blir stoppade medan israeliska bosättare kan passera fritt på det ockuperade Västbanken. [4]

Jag frågar vår chaufför och översättare Ghassan, som tagit uppdrag för följeslagarprogrammet i Yanoun i över tio år, om hans upplevelse av blockerade vägar, flygande vägspärrar och varför de sätts upp. Han instämmer i det som flera av våra lokala kontakter svarat när vi frågat om vägspärrarna.

– Jag ser det som en form av kollektiv bestraffning. När en person i en by gjort något fel så bestraffar militären hela byn genom denna aktion. De vill sända ett budskap om att de har kontroll över våra liv, säger Ghassan.

Någon dag senare träffar jag en grupp studenter på Nablus universitet. De berättar frustrerat om hur de minibussar de åker med till universitetet tvingas ta långa omvägar för att vägar blockerats och militären satt upp tillfälliga vägspärrar vilket gör att de blir försenade samt måste betala mer pengar för sina dagliga resor.

Trots detta är de, likt de yngre studenter jag skrev om i förra reserapporten, motiverade att slutföra sina studier.

– Utbildning är det redskap vi har för att motarbeta ockupationen, sammanfattar de tillsammans.

Kö börjar bildas då vägspärren i Beit Furik stängts av. Foto: Johanna Persdotter

Kö börjar bildas då vägspärren i Beit Furik stängts av. Foto: Johanna Persdotter

 

Källor

1. The humanitarian impact of Israeli settlement policies. UNOCHA, december 2012. Hämtad: 15 december 2015.

2. Läs gärna följeslagare Erik Svanbergs reserapport Om ett rivningsbeslut, Följeslagarprogrammet, 20 november 2015. Hämtad: 15 december 2015.

3. Background on the restriction of movement. B’Tselem, 15 juli 2012.  Hämtad: 13 december 2015.

4. Checkpoints, physical obstructions, and forbidden roads. B’Tselem, 20 maj 2015. Hämtad: 13 december 2015.

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.