Bakom taggtråd och låsta grindar

Landet krymper. Marken står oanvänd bakom taggtråd och låsta grindar. Snart går det inte att leva på inkomsterna från jordbruket längre. Runt om Tulkarem på nordvästra Västbanken slingrar sig muren som skiljer israeler från palestinier och palestinier från sin mark. Just här är muren byggd flera kilometer från gränsen mellan Israel och Palestina. Mellan muren och gränsen står betesmarker, odlingar och hem.

En man och en liten flicka får sina tillstånd kontrollerade av en soldat vid grinden i Deir al-Ghusun norr om Tulkarem. Foto: A Dunne.

En man och en liten flicka får sina tillstånd kontrollerade av en soldat vid grinden i Deir al-Ghusun norr om Tulkarem. Foto: A Dunne.

Tidigt en tisdagsmorgon står jag med en klunga människor och väntar vid en grind genom ett taggtrådsstängsel. Stängslet är högt, försett med dubbla rader taggtråd och grinden leder till palestinsk jordbruksmark. Snart kommer ett militärfordon körande, och så ett till. Ett tiotal israeliska soldater kliver ur och männen runtomkring mig, palestinska bönder, går närmare grinden. Arbetsdagen ska precis börja. Om de släpps igenom vill säga.

Sömzon är det begrepp som används om marken som finns mellan gröna linjen, alltså den internationellt erkända gränsen mellan Israel och Palestina, och muren. [1] Just utanför Tulkarem är muren i själva verket ett dubbelt stängsel med taggtråd och rörelsesensorer. Marken innanför stängslet är palestinsk men kontrollen är israelisk.

Runt om Tulkarem finns ett tiotal grindar som leder till sömzonen och som bemannas av israelisk militär. Grindarna öppnas ungefär en timme på morgonen och en timme på eftermiddagen. Endast ett fåtal grindar är öppna varje dag. Varje grind har ett nummer, och på det tillstånd som alla palestinier som vill passera måste ansöka om står detta nummer. Har man ett tillstånd får man alltså bara passera genom just den grind som ens tillstånd gäller. Passage genom dessa grindar är det enda sättet för palestinska bönder att få tillgång till den mark de äger på andra sidan muren, för att kunna bruka den.

Jag pratar med Ahmad Nazlat som bor i en by norr om Tulkarem. Han berättar att han nyligen fått ett tillstånd för passage genom en av grindarna i området.

– Det är första gången sedan 2008 som jag har fått tillstånd att komma till min egen mark. I åtta år har jag behövt anställa arbetare med tillstånd för att kunna bruka marken. Det har kostat mig väldigt mycket. Men man blir inte genomsläppt bara för att man har ett tillstånd. Häromdagen frågade soldaterna varför jag hade rena kläder på mig. De trodde inte på att jag skulle till min mark för att arbeta, så jag fick inte komma igenom.

Ahmad berättar också för mig att grinden som finns utanför hans by stängdes i november 2015.

– Sedan dess måste vi åka igenom en annan grind. Det är mycket längre och många färre bönder har fått tillstånd att åka igenom den. Soldaterna förklarade inte för oss varför de stängde grinden, och jag tror inte att de kommer att öppna den igen.

86 % av muren, som den kallas även där den är ett stängsel, är byggd på eller planeras att byggas på palestinsk mark och är därmed olaglig enligt internationell rätt. [2] Sömzonen är ett av de tydligaste exemplen på det olagliga israeliska övertagandet av palestinsk mark. Detta övertagande strider bland annat mot rätten till rörelsefrihet och rätten till arbete. [3] Israeliska myndigheter hänvisar till sömzonen som en bufferzon för att minska risken för terrorattacker i Israel, [4] och detta gör att upprättandet av sömzonen även bryter mot förbudet mot kollektiv bestraffning enligt den fjärde Genèvekonventionen. [5]

Just den här tisdagen blir alla män som väntar på att få komma igenom grinden kroppsvisiterade innan de får passera. Det händer inte alltid. Grinden är öppen i 45 minuter och precis innan den ska stänga ser och hör jag hur soldaterna höjer sina röster och samlas kring en av arbetarna. Några av soldaterna höjer sina vapen. Mannen får inte passera och kommer så småningom tillbaka samma väg han kom.

Han berättar för oss som står kvar utanför grinden att soldaterna kommenderade honom att ta av sig sina byxor som en del av visiteringen. När han vägrade blev soldaterna först arga, sedan nekade de honom att komma igenom. Den här tisdagen kunde denna man inte arbeta, på grund av att han inte ville ta av sig byxorna inför soldater med höjda vapen.

Marken är palestinsk och kontrollen är israelisk. Marken står oanvänd bakom taggtråd och låsta grindar.

Bönder står i kö för att visa upp sina tillstånd för den israeliska soldaten vid grinden i Deir al-Ghusun. Foto: A Dunne.

Bönder står i kö för att visa upp sina tillstånd för den israeliska soldaten vid grinden i Deir al-Ghusun. Foto: A Dunne.

 

Källor

1. Hinder för fred – Rörelserestriktioner på Västbanken, sid 9. Följeslagarprogrammet, 2013. Hämtat 2016-03-30

2. The Humanitarian Impacts of the Barrier, sid 6, United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (UNOCHA) och United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNRWA), augusti 2008. Hämtat 2016-03-30

3. Hinder för fred – Rörelserestriktioner på Västbanken, sid 4 ff, Följeslagarprogrammet. Hämtat 2016-03-30

4. Under the Guise of Security: Routing the Security Barrier to Enable Israeli Settlement Expansion in the West Bank, sid 2, B’Tselem, 2005. Hämtat 2016-03-30

5. Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (IV), 1949-08-12, Publicerad av Fonden för Mänskliga Rättigheter. Hämtat 2016-03-13

Den här reserapporten skrevs i Tulkarem-Qalqiliya. Bokmärk permalänken.