Barn som grips av militär

Flera gånger i veckan står vi på skolvägar där den militära närvaron är hög. I Tuqu’, en by söder om Betlehem, ligger fyra skolor nära varandra. Därför går alla elever från lågstadiet till gymnasiet på den här vägen. När vi står där är det alltid trevlig stämning och alla elever säger god morgon. De minsta vinkar glatt, vill veta våra namn och skaka hand. Men lite längre bort står soldaterna.

Vi ser hur barnen tystnar när de måste passera soldaterna på den trånga vägen. Oftast står det även soldater utanför lågstadieskolan. Trots det är det de unga pojkarna som är de mest utsatta. Frihetsberövande av barn är vanligt förekommande i Palestina [1]. För någon vecka sedan greps två pojkar som är 14 och 15 år från sina hem mitt i natten i Tuqu’. Två andra pojkar från en annan by greps av militär mitt under ett prov.

För två år sedan sköts en 17-årig elev från Tuqu’ till döds av Israeliska soldater. Många av eleverna blev vittne till dödsskjutningen, och sedan dess har Omar Alhwar sett en förändring hos pojkarna i hans skola. Omar arbetar som socialsekreterare på pojkskolan som inrymmer både ett högstadium och ett gymnasium. Han upplever att det har blivit fler sammandrabbningar mellan eleverna och militären i byn sedan dödsskjutningen. Under de tre åren han har arbetat på skolan har 25 pojkar under 18 år blivit gripna, enligt Omar. Ungefär 20 av pojkarna har fått fängelsestraff i mellan fyra till sex månader. En elev sitter idag fängslad. Det vanligaste brottet som barn döms för är stenkastning. Enligt internationell rätt ska frihetsberövande straff för barn endast ges som sista utväg, ändå döms runt 90 % av de barn som grips på ockuperade Västbanken till fängelsestraff av israelisk militärdomstol [2].

En 15-årig elev blev ögonvittne till när 17-åriga Qusai sköts till döds, och har målat vad som hände.          Foto: Omar Ahlwar

 

Oftast grips barn mitt i natten i sina hem. De nattliga gripandena sker av tungt beväpnade soldater och beskrivs som oerhört skrämmande. Oftast ges ingen förklaring till varför de frihetsberövas eller någon dokumentation som styrker skälen för det, och familjen får vanligtvis ingen information om var barnet förs. När personen blir gripen får de oftast ögonbindel och deras händer bakbinds med buntband innan de förs iväg av militären. Oftast utsätts den frihetsberövade för både fysiskt och psykiskt våld när de grips och förhörs [3].

Omar berättar att pojkarna påverkas starkt av allt som händer. När en elev som har blivit gripen eller suttit i fängelse kommer tillbaka till skolan kan de uppträda på olika sätt. Några kommer tillbaka med dåliga vanor, kommer sent till skolan, uppträder aggressivt och uppvisar dåliga resultat i skolan. Att uppvisa mer aggression mot soldaterna är i dessa fall också vanligt. Andra kommer tillbaka och är tillbakadragna, blyga och instängda. Omar uppmuntrar sina elever att uttrycka sina känslor på andra sätt än ilska, till exempel genom att måla. Det har visat sig vara effektivt. Omar visar mig några av bilderna som eleverna har målat. De är kraftfulla, detaljerade och fulla av känslor.

Det är vanligt att skolor i Palestina samarbetar med andra organisationer i arbetet med psykisk och mental hälsa för eleverna. Omar arbetar tätt med Läkare utan gränser och har både gruppsessioner och individuella samtal med elever som behöver det. Enligt Omar lider många av de drabbade av post-traumatisk stress (PTSD), mardrömmar eller av sängvätande.

Skolan tar ett stort ansvar i att erbjuda en trygg och strukturerad miljö för pojkarna. Lärare och rektorer står ofta utanför skolorna när de börjar och slutar för att se till så att eleverna är trygga.  Foto: T. Thunander

 

Skolan i Tuqu’ håller full koll på sina elever, och har god kontakt med föräldrarna så fort en elev inte kommer till skolan. Rektorn är noga med disciplin och struktur. Tillsammans med tydlig struktur och regler och arbetet med mental hälsa och nära kontakt med eleverna hoppas skolan att de kan erbjuda en trygg miljö för pojkarna, när de annars är så sårbara i konflikten.

 

 

 

Källor

[1] Military court watch, 2016. http://www.militarycourtwatch.org/page.php?id=VsnK4U5iSza5706A2gS4PWZ1lz. Hämtad: 2018-11-20

[2] Military court watch, 2016. http://www.militarycourtwatch.org/page.php?id=bcrFYuzCKHa8559AZKJwgDnwzz. Hämtad: 2018-11-20.

[3] Military court watch, 2016. http://www.militarycourtwatch.org/page.php?id=VsnK4U5iSza5706A2gS4PWZ1lz. Hämtad: 2018-11-20

Den här reserapporten skrevs i Betlehem. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page