Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Abdel Razek, delägare i jordbruket Fara & Bokayaa farms modern.
Foto: M. Håkansson

Det känns vemodigt att välja den sista aktiviteten för vårt team, snart ska nya följeslagare ta över och fortsätter med Ekumeniska följeslagarprogrammets huvuduppdrag: att vara en internationell närvaro som kan visa solidaritet och stärka de palestinska och israeliska krafter som verkar för fred. Vi bokar in ett besök hos Abdel Razek i Khirbet Ras al-Ahmar, för vi är väldigt nyfikna att se hur ett modern palestinskt jordbruk bedrivs. Khirbet Ras al-Ahmar ligger i norra Jordandalen i område C. [1] Nu är vi framme och Abdel Razek bjuder på te och lite frukt och grönt från deras egna odlingar. Abdel Razek är i 30 års åldern och bedriver, tillsammans med några andra familjemedlemmar, ett modernt jordbruk med fokus på grönsaksodlingar. Medan vi dricker te och knapprar på morötterna berättar Abdel att allt började för cirka åtta år sedan då hans familj hade bestämt sig för att investera i åkrarna i Khirbet Ras al-Ahmar. Målsättning är att skapa ett modernt jordbruk som ger livsnäring både för familjen och för många av de boende i trakterna. Idag har vi cirka 50 personer anställda, säger han.

När jag frågar vad han är mest stolt över svarar Abdel på en gång:

– System för vattenförsörjning och att vi har börjat exportera.

Vattenförsörjning är ett stort problem för palestinska bönder boende i område C, där den israeliska staten har kontroll över vattenleveranser. [2]

Abdel berättar att han och hans familj har investerat merparten av deras tillgångar i ett modernt system för bevattning av alla odlingar, den försörjer hela deras jordbruk med vatten. Systemet är oberoende från vattenleveranser från det israeliska företaget Makarot, som har annars monopol på det området.

– Det har kostat mycket, men det var värt. Vi levererar nu även vatten till närliggande beduinbyar, som får det gratis. Vi hoppas att tack vare detta kan fler palestinska småjordbrukare stanna här, säger Abdel.

Och när har ni börjat exportera, frågar jag?

– Det var för cirka två år sedan som vi började exportera grönsaker till Saudiarabien och Jordanien. Och vi märker att efterfrågan ökar, svarar Abdel.

Jag fortsatte och frågade Abdel om vilket som är deras största utmaningar och han hade ett svar direkt:

– Den största utmaningen är militära övningar av den israeliska armén, soldaterna övar regelbundet här i det område. [3] Det innebär att vi behöver lämna våra hus och hela jordbruket under fler dagar när en militär övning pågår. Det är ofta någon i familjen som stannar kvar trots riskerna för att ta hand om djuren. Varje år mellan november och mars genomförs stora militära övningar men även resten av året är den israeliska armén här. Den senaste övningen ägde rum i augusti i år, alla i byn behövde lämna sina hus i tio dagar och den enda vägen till byn stängdes under övningen. Det har orsakat stora problem för oss i driften av vårt jordbruk, fortsätter Abdel. Dessutom konfiskerade de israeliska soldaterna en minibuss som vi brukar använda för att köra våra anställda till och från jobbet.

Nu är det dags för oss att åka hem till Jeriko. Jag ber Abdel om att ta kort på honom, han ställer sig på trappan, bakom honom skymtar cirka 600 hektar av modernt palestinskt jordbruk.

Ett fordon tillhörande den israeliska armén. Foto tagen i augusti 2017, under en pågående militär övning. Hela jordbruket stod stilla då i 10 dagar. Foto: A. Nasser

Källor

1. What is area C?. B’Tselem, 2014-05-18. Hämtad: 2017-09-10

2. Brooks, D., Trottier, J. An Agreement to share water between Israelis and Palestinians: The foeme proposal. Friends of the Earth Middle East, 2012, sidan 56-58. Hämtad 2017-09-10

3. The Monthly Humanitarian Bulletin, UNOCHAOPT, 2017-07-04. Firing zones and risk of forcible transfer. Hämtad: 2017-09-10

Den här reserapporten skrevs i Yatta. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page