Byn som hade kunnat vara en idyll…

En liten palestinsk by — Yanoun — med tusenåriga olivträd, bräkande får och galande tuppar i ett kulligt landskap med utsikt över Jordandalen. Det låter nästan som en idyll…

Yanoun är en liten by på den s.k. Västbanken, dvs. den västra sidan av Jordandalen, i det palestinska område som ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967 och som Israel fortfarande ockuperar. Namnet ”Yanoun” är, enligt byledaren Rashid, ett kanaanitiskt namn, dvs. mer än tre tusen år gammalt, som betyder just ”stillsamhet” eller ”rofylldhet”.

På grund av ockupationen drabbas palestinierna på Västbanken av ett antal restriktioner och hinder för normalt vardagligt liv. Det gäller inte minst resor och andra transporter som ofta blir extremt krångliga och långsamma, på grund av:
* Ett stort antal militära vägspärrar och kontrollstationer som måste passeras, ofta efter att resenärerna och deras eventuella bagage kontrollerats.
* Påtvingade omvägar dels genom de många större och mindre bosättningar som israeler byggt på Västbanken, dels genom att ett antal vägar är reserverade för enbart dessa israeliska bosättare och förbjudna för palestinier.

Två grupper av palestinier är extremt drabbade av ockupationen: de som lever intill den mur som Israel håller på att bygga för att förhindra palestinier att ta sig in i Israel eller in i israeliska större bosättningar samt de som lever intill bosättningarna. Bara en mindre del av muren byggs längs den internationellt erkända gränsen mellan Israel och Palestina, den s.k. Gröna linjen, som utgjorde gränsen före sexdagarskriget. Större delen av muren slingrar sig inne på palestinskt område, vilket medför att ett antal bosättningar hamnar på den ”israeliska” sidan. Det är detta, dvs. att muren byggs på ockuperat område och inte längs gränsen, som är anledningen till att den olagligförklarats av Internationella domstolen i Haag.

På grund av murens dragning har inte bara ett antal bosättningar utan även stora områden av palestinsk mark hamnat på fel sida om muren, dvs. på andra sidan av muren i förhållande till markens ägare i palestinska byar. Varje morgon får ett stort antal bönder köa för att passera hårt bevakade portar i muren för att kunna komma åt och jobba på de åkrar som hamnat på den ”israeliska” sidan. Och de som tillåts passera portarna är enbart de som fått tillstånd av armén och de måste passa de tider som gäller och komma ihåg att regelbundet förnya sina tillstånd.

De palestinier som bor intill de religiöst och nationellt motiverade bosättningar får dessutom finna sig i att ofta bli trakasserade och även misshandlade av bosättare som ser hela Västbanken som en del av det ”förlovade land” som de enligt Bibeln anser sig ha rätt till (det finns även andra bosättningar, befolkade av israeler som bor där av ekonomiska skäl eftersom de där får hus eller lägenheter till kostnader som de bara skulle kunna drömma om inne i Israel).

På Västbanken, där landet börjar slutta ner mot Jordandalen, ligger Yanoun, med ca hundra invånare. Det är en gammal by känd för sina olivträd, varav de äldsta lär vara två tusen år gamla, och för sin olivolja, som lär vara den bästa i Palestina — i alla fall om man frågar dem i Yanoun… Det kunde ha varit en idyll — om det inte hade varit för ett antal mindre utposteringar från en större bosättning, Itamar, på vägen mot Nablus. Dessa utposteringar ligger på kullarna runt Yanoun och är anledningen till att byn nästan helt övergavs 2002.

Byns invånare hade då trakasserats under flera år och efter att fem bosättare i Itamar dödats av en palestinier attackerades Yanoun av bosättare som misshandlade de män de fick tag på, dödade och lemlästade får, förorenade brunnen, brände en generator etc. Efter detta flyttade alla byns invånare utom två till närmast större samhälle, vilket uppmärksammades i medier. Snart kom israeliska och andra fredsgrupper för att etablera en internationell närvaro i byn och på så sätt försöka förhindra att bosättarna skulle kunna ta över hela byn samt utgöra ett slags skydd så att Yanouns invånare skulle våga återvända.

En del av Yanouns invånare återvände också, men de har hela tiden tvingas att anpassa sig till bosättarna på kullarna runt byn; man kan inte komma för nära dem och stora delar av byns traditionella marker har därmed i praktiken blivit oanvändbara. Bosättare, alltid beväpnade, gör då och då provocerande ”visiter” i eller i närheten av byn, vilket innebär att man aldrig helt kan slappna av. Det är dock uppenbart att den internationella närvaron spelar en mycket stor roll för att förhindra allvarligare våld från bosättarnas sida. Sedan 2004 svarar det ekumeniska s.k. Följeslagarprogrammet, EAPPI, för en permanent närvaro i byn och från mitten av november till början av februari är jag en av de fyra som för programmets räkning ska försöka göra livet lite lättare för invånarna i den lilla byn Yanoun, som hade kunnat vara en idyll…

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.