”De har raserat mitt hjärta och min dröm”

För många palestinier är hotet om husrivning vardag. Många familjer lever i en ständig ovisshet om när de ska få en rivningsorder och när den i så fall ska genomföras. Men befolkningen lever vidare och kämpar för att få leva ett fritt liv. Ett liv där de kan gå till arbetet, umgås med sina familjer, utbilda sig och ge barnen en bra framtid, utan oro för att ockupationen än en gång ska styra över deras liv.

Izz Burqan efter att hans hem och levebröd raserats av israelisk militär den 17 april 2019. Foto: M. Goodwin

En tidig morgon fick vi ett meddelande från FN-organet OCHAoPt (1). Det pågick husrivningar i området Wadi Yasoul, i Silwan, ett område i östra Jerusalem, inte långt ifrån Gamla stan. Tidigare under veckan avslog den israeliska högsta domstolen en överklagan från palestinska familjer i Silwan, vilket nu tillåter rivning av ett 60-tal hem och fastigheter (2), något som i sin tur gör runt 500 personer bostadslösa och bortdrivna från sina hem.

Silwan är ett palestinskt område med cirka 45 000 invånare som sedan östra Jerusalem blev ockuperat 1967, har varit en måltavla för israeliska myndigheter och bosättarrörelsen. Områdets strategiska lokalisering i närheten av Gamla stan, al-Aqsamoskén och resten av Tempelberget gör att Silwan blivit extra intressant då det finns en plan om att tillintetgöra området till förmån för en expandering av en nationalpark med namnet ”City of David National Park” (3).

När vi först kommer fram till Silwan möter vi en familj bredvid resterna av vad som varit ett stall för deras åtta hästar. Militären har redan lämnat platsen. Familjen al -Qaq har likt många andra familjer ansökt om tillstånd för att bygga såväl stall som bostadshus till familjen, men utan positivt besked. En majoritet av de palestinier som ansöker om bygglov nekas tillstånd, trots åtskilliga ansökningar, och att de själva äger marken, vilket i sin tur ofta innebär att det inte finns någon annan utväg än att bygga utan tillstånd. Som en respons på detta beläggs individerna med höga böter och slutligen rivningsorder på sina bostäder och fastigheter (4). Mellan år 2004 och mars 2019 har sammanlagt cirka 830 fastigheter i östra Jerusalem rivits, vilket innebär att ungefär 3000 människor blivit bostadslösa under samma period (5).

Familjen al-Qaq fick för två veckor sedan rivningsorder på sina två fastigheter. Över telefon pratar vi med Mahmoud, den äldsta sonen i familjen, som för tillfället utbildar sig till veterinär i Ukraina. Han berättar att han alltid älskat djur och att det varit hans högsta dröm att komma tillbaka till Palestina för att arbeta med familjens hästar efter att han blivit klar med sin utbildning. Mahmoud uttrycker en stor ilska och uppgivenhet.

– They have demolished my heart and my Dream (De har raserat mitt hjärta och min dröm. Förf. Översättn.) (6)

Efter ett långt samtal går vi vidare längre upp på gatan. Vi träffar då Izz Burqan, en man vars familj även den mött militären tidigare under morgonen.

– Jag bad om att få ta hjälp av mina grannar för att lyfta ut mina ägodelar ur huset, men militären blockerade vägen från olika håll och lät ingen komma förbi. Nu är mitt hem, min butik och mitt kök begravda i rasmassorna” (7).

Även deras släktingar, som också bor i samma kvarter, har fått rivningsorder på huset som de bott i 30 år. Vi följer med upp till deras hus.

– Vi har redan börjat packa, berättar Bilal Burqan och visar stora säckar med familjens ägodelar.

Han berättar att de har två veckor på sig att tömma huset innan militären kommer för att riva det.

– Min bror gifter sig den 26 april, vi vet inte hur vi ska känna. Vi hoppas bara att vi ska hinna vara glada under bröllopet och att vi ska få fira innan de kommer för att riva huset(8).

Dessa är endast ett fåtal av de individer som fått rivningsorder eller har fått sin egendom förstörd trots förbud mot att ockupationsmakten förstör privat egendom om det inte är absolut nödvändigt med hänsyn till de militära operationerna. Allt i enlighet med internationell humanitär rätt och artikel 53 i Genévekonventionen (9).

Resterna av vad som tidigare varit familjen al-Qaqs stall för åtta hästar. Foto A. Berggren

Källor

(1) United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs occupied Palestinian territory
(2) Hasson, Nir. Supreme Court Okays Demolition of 60 Palestinian Buildings in East Jerusalem. Haaretz. 2019-04-16 https://www.haaretz.com Hämtad: 2019-04-22
(3) Destruction of Palestinian Homes and Heritage in occupied East Jerusalem – The case of Silwan, Civic Coalition for Palestinian Rights in Jerusalem, https://www.civiccoalition-jerusalem.org Hämtad: 2019-04-22
(4) Ibid
(5) Statistics on demolition of houses built without permits in East Jerusalem , B’tselem, 2019-04-19 https://www.btselem.org/planning_and_building/east_jerusalem_statistics Hämtad: 2019-04-23
(6) al-Qaq, Mahmoud, Telefonsamtal efter rivningen av familjens stall 2019-04-17
(7) Burqan, Izz, Samtal efter rivningen av familjens bostadshus och butik 2019-04-17
(8) Burqan, Bilal, Samtal efter mottagen rivningsorder från israeliska myndigheter 2019-04-17
(9) Universal declaration of Human Rights, The Office of the High Commissioner for Human Rights, Published by the United Nations Department of Public Information DPI/876/Rev.4—07-55693—November 2007
https://www.ohchr.org/EN/UDHR/Documents/60UDHR/bookleten.pdf Hämtad: 2019-04-23

 

Den här reserapporten skrevs i Jerusalem. Bokmärk permalänken.