”Om fem år häver vi ockupationen”

Den israeliska vägrarrörelsen i Israel har vuxit snabbt de senaste åren. Det har blivit mer accepterat i det israeliska samhället att vägra tjänstgöra i armen på de ockuperade terratorierna. ”Vi känner att vindarna blåser i rätt riktning”, säger Arik Diamant, generalsekreterare i rörelsen Mod att Vägra. ”Vi kommer att häva ockupationen inom fem år.”

Sedan skapandet av staten Israel har armén spelat en mycket stor roll i det israeliska samhället. Många av israels mäktigaste män har en lång karriär i armén bakom sig. Det israeliska försvaret har tiotusentals anställda och de flesta medborgarna i Israel har gjort två eller tre år militärtjänst.

Photos Eappi 1 013– På 1980-talet kallades vägrare för förrädare, alla talade illa om oss, säger Eyal Hareuveni, själv en vägrare och aktiv i vägrarrörelsen Yesh Gvul. Idag vägrar vetenskapsmän, piloter och elitsoldater att tjänstgöra på de ockuperade områdena. Nu är det till och med ädelt att inte tjänstgöra på de ockuperade terratorierna.

Färska opinionsmätningar visar att 25 % av den vuxna judiska befolkningen tycker att det är en soldats rättighet att vägra tjänstgöra på de ockuperade områdena. För tonåringar är siffran 43 %.

Photos Eappi 1 036– Det börjar sjunka in, säger Arik Diamant, vi får väldigt bra gensvar.

Genom Israels hela historia har det funnits de som vägrat order i militären men de har varit väldigt få och oorganiserade. När Libanonkriget började 1982 var det fler som ifrågasatte israeliska försvarets aktioner.

Många israeliska soldater dog i Libanon. Till skillnad från förr så rapporterades det mesta i media vilket ledde till heta diskussioner i hela Israel. Några soldater organiserade sig och gick ut kollektivt med att de vägrade att tjänstgöra i Libanon på grund av politiska skäl.

– Försvaret chockerades, minns Eyal Hareuveni. Detta var första gången i Israel som någon vägrade på grund av politiska skäl.

Försvaret reagerade genom att döma vägrarna till fängelsestraff. Det stoppade dem inte. Omkring 3000 soldater skrev under uttalandet där de lovade att vägra tjänstgöra i Libanon. Försvaret slutade att skicka soldater till Libanon 1985 för att de visste att om de fortsatte skulle det skapa massiva protester hos soldaterna. Den första vägrarrörelsen var skapad och den kallade sig Yesh Gvul, vilket är hebreiska för ”det finns en gräns”.

Den första intifadan som började 1987 genererade en stor ström av nya vägrare och den nuvarande intifadan, med början år 2000, har varit en tid för en rad nya vägrarorganisationer. År 2001 skapades den första vägrarrörelsen för värnpliktiga. Artonåringarna som startade den, kallade sin rörelse för Shministim som betyder högstadium, platsen där rörelsen skapades. Tillsammans skrev de ett brev till premiärminister Ariel Sharon där de deklarerade att de vägrade vara delaktiga i Israels brott, till exempel husförstörelse, avrättningar utan rättegång, tortyr och utegångsförbud.

Idag har brevet skrivits under av fler än 300 personer. Många av dem har suttit i fängelse för sin vägran. Fem av pojkarna fick fängelsestraff i ett år, det längsta straffet för militärvägran i Israels historia.

År 2002 skrevs ”Kombatanternas brev” under av 50 officerare och soldater. I brevet lovar de att ”Vi skall inte fortsätta att strida bortom 1967-års gräns för att dominera, tvångsförflytta, svälta ut och förödmjuka ett helt folk.” I samma brev säger de att de fortfarande tror på den sionistiska drömmen och att de är villiga att tjänstgöra i det israeliska försvaret ”i varje uppdrag som tjänar försvarandet av Israel.” Brevet var upptakten till rörelsen Mod att Vägra som idag har 623 soldater som har lovat att inte tjänstgöra på de ockuperade terratorierna.

Piloterna i israeliska flygvapnet är hjältar i det israeliska samhället. När de också skrev ett ”vägrarbrev” förra året ”chockades landet”. I brevet, som är underskrivet av 27 piloter, skriver de att de ”vägrar att ta del i flyguppdrag som attackerar civila befolkningscenter” och att den ”pågående ockupationen korruperar hela det israeliska samhället.”

Ingen av de nämnda vägrarrörelserna kritiserar idén om att ha en armé, bara det sätt som armén används. Organisationen Ny Profil säger att de vill ha ”en rörelse för att civil-isera det israeliska samhället”, eftersom de tycker att Israel idag genomsyras av militarisering. De verkar för detta genom att organisera debatter kring den ökande militarisering och vad detta för med sig. Nyligen släppte de en rapport om rekryteringen av barn till det israeliska försvaret som visar på att Israel tydligt bryter mot internatinella lagar på detta område.

Arik Diamant verkar mycket övertygad om att ickevåldsmetoden politiskt ickesamarbete, i hans fall att inte samarbeta med försvaret, är den mest effektiva metoden för att häva ockupationen.

– Att demonstrera är fullständigt värdelöst när det handlar om ockupationen eftersom man inte kan demonstrera i de ockuperade terratorierna. Jag har försökt tiotals gånger. En gång åkte jag för att demonstrera i en bosättning som öppnade ett nytt bostadsområde och vi var inte tillåtna att komma in. Genast när man korsar den gröna linjen försvinner demokratin helt och hållet. Den enda effektiva metoden av kamp är att vägra att ta del i försvaret, säger Arik.

Arik Diamant, fallskärmsjägare och generalsekreterare i Mod att Vägra, tror att det kommer att ta fem år att häva ockupationen. Andra i vägrar- och fredsrörelsen är inte fullt lika optimistiska. Eyal Hareuveni i Yesh Gvul ser positiva förändringar i åsikterna i det israeliska samhället, men han pekar också på att fortfarande är fredskrafterna ganska små.

– Vi i den radikala fredsrörelsen är endast några tusen personer. Vi rör oss alla i varandras organisationer. Det är en extremt liten minoritet, konstaterar Eyal.

Till dags datum är det 1362 soldater i Israel som har officiellt vägrat på det ena eller andra sättet. Ett mycket litet antal om man jämför med de miljoner av israeler som har tjänstgjort i det israeliska försvaret. Trots detta har Diamant märkt en distinkt skillnad i mentaliteten hos den vanliga soldaten.

– Många av mina kamrater i försvaret säger att de är osäkra på om de har nog med mod att vägra och få fängelse för det, men att de inte tänker tjänstgöra längre på de ockuperade områdena. Jag hör detta oftare och oftare. Folk tjänstgör utifrån rädsla och det börjar vittra sönder.

För mer info se boken Refusenik! Israel´s soldiers of conscience compiled and edited by Peretz Kidron and www.refusersolidarity.net

Den här reserapporten skrevs i Jerusalem. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page