Diakonia – arbetets utmaningar

Att bli störd i sitt arbete är en utmaning och man måste vara tuff och våga, säger Safa’, man måste vara sann mot sig själv och följa sin inre kompass, även om det ibland är väldigt, väldigt tufft.

Safa’ Abu Assab som arbetar på Diakonia i Jerusalem. Foto: J. Schulze

Jag är i Jerusalem och tillsammans med mina svenska följeslagarkollegor besöker jag Safa’ Abu Assab som arbetar som programansvarig på biståndsorganisationen Diakonia.
Diakonia bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen. Diakonia finns i drygt 30 länder och utgör tillsammans med flera hundra samarbetspartners ett världsomfattande nätverk [1].

I Israel och Palestina samarbetar man med ett 40-tal organisationer och samarbetspartners i Östra Jerusalem, Gaza och på Västbanken. Man fokuserar på att arbeta med att öka respekten för mänskliga rättigheter, med fred och säkerhet, att stärka lokaldemokratin samt att arbeta med de många olika aspekterna av fattigdom som finns. De mest utsatta grupperna är flyktingar, personer med funktionshinder, kvinnor, barn och ungdomar och dessa står därför ofta i fokus för Diakonia och deras samarbetsorganisationers arbete [1].

Det första jag ser på väggen när jag kommer in på kontoret, som ligger i ett relativt nybyggt hus, är en affisch med texten ”Collective punishment is a war crime”. En mening som jag sorgligt nog verkligen tycker beskriver situationen i Palestina. Safa’ har arbetat på Diakonia i 19 år. Hon har också studerat på Hebrew University i Jerusalem och i Storbritannien. Safa’ berättar att hon var den första palestinska kvinnan som läste på Hebrew University på doktorandnivå. För att göra det var hon tvungen att lära sig hebreiska. Hon har också doktorerat i internationella relationer i England och arbetat som assistent åt Hanan Ashrawi, den första kvinnan som valdes till det palestinska nationella rådet för mänskliga rättigheter [2]. Jag förundras över Safa’s styrka och målmedvetenhet när hon berättar om sin utbildning och sitt arbete och hon säger att hon vill arbeta för rättvisa och fred, för att människor ska bli fria. Utmaningen för hjälporganisationerna i Israel och Palestina är att många organisationer är förföljda och att israeliska myndigheter vill stänga ner organisationerna som försöker hjälpa utsatta människor, säger Safa’. Hon berättar också att de därför ofta måste arbeta underjordiskt tillsammans med organisationerna för att inte bli störda av polisen. I Gaza är det svårt att jobba eftersom att det är svårt att få tillstånd att åka dit.

– Att bli störd i sitt arbete är en utmaning och man måste vara tuff och våga, säger Safa’, man måste vara sann mot sig själv och följa sin inre kompass, även om det ibland är väldigt, väldigt tufft.

Arbetet på Diakonia är väldigt varierande eftersom att man jobbar med lokala organisationer. I Palestina har man skapat specifika program med fokus på internationell humanitär rätt, stöd till organisationer från civilsamhället och humanitärt arbete där man bland annat arbetar med att stötta människor med speciella behov och funktionshinder, berättar Safa’. Man arbetar också med att hjälpa människor att komma ur arbetslösheten.

– Vi försöker hjälpa unga människor mellan 18-25 att hitta jobb bland annat genom egenföretagande. Arbetslösheten i Palestina är stor och befolkningen är ung. Främst är det många kvinnor som är arbetslösa [3].

Förutom arbetet på Diakonia ger Safa’ kurser i internationella relationer på ett av Jerusalems universitet.

Diakonias skylt utanför kontoret i Jerusalem. Foto: J. Schulze

Källor

1. www.diakonia.se Hämtad 2018-04-03
2. Wikipedia Hanan Ashrawi  Hämtad 2018-04-06
3. Palestinian Central Bureau of Statistics Hämtad 2018-04-04

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page