En annorlunda kärlekshistoria

Kvinnan i rummet har två namn. Sujud och Sema. I henne ryms två liv, två verkligheter och två identiteter. Sema är en judisk flicka som växte upp i en israelisk bosättning i östra Jerusalem. Sujud är en muslimsk kvinna med sitt hem i en palestinsk by på Västbanken. Denna historia handlar om mod, val och konflikt. Och framförallt handlar den om kärlek.

I Husan har solen klivit upp och värmer människorna. Här i byn strax väster om Bethlehem sitter jag och betraktar henne. Sujud. Tjugo år gammal och full av attityd. Jag känner mig nästan blyg inför henne. Hon har liksom en närvaro som känns. På väg till arbetet som språklärare har hon gjort en avstickare och klivit in på kontoret där jag sitter. Hon slår sig ner på en stol och introduceras som Sujud, kvinnan med en mycket speciell historia. Jag är nyfiken. Speciellt hur? Framför mig ser jag en muslimsk palestinsk kvinna i slöja och fotvid kappa. Fast Sujud är en palestinsk kvinna som talar hebreiska bättre än arabiska och som bär på en berättelse som skiljer sig från alla andra kvinnors jag mött.

Sujud föddes i Syrien av två judiska föräldrar, de gav henne namnet Sema. Hon var deras skatt (Sema: hebreiska för skatt). Med sina fyra systrar lämnar Sema och föräldrarna Syrien för att skapa sig ett hem i bosättningen Gilo, belägen i det av Israel ockuperade östra Jerusalem. I bosättningen arbetar Muhammed, en palestinsk man från byn Husan på Västbanken. Vid sexton års ålder blir Sema och Muhammed förälskade i varandra. En kärlek som kanske hade kunnat avfärdas som ett tonårssvärmeri. Men kärlek är stark och beslutsfast och bryr sig inte särskilt mycket om årtal. Kärlek bryr sig inte heller särskilt mycket om politik eller nation. Eller religion. Kärlek är en identitet i sig själv. En judisk ung kvinna i en bosättning på ockuperat land, på stulen palestinsk mark, möter en muslimsk man och blir kär. I fyra år håller de sin relation hemlig. Hon är rädd. Rädd för föräldrarnas reaktioner, rädd för att någon skall göra Muhammed illa om hon berättar. Vad Sema gör är olovligt i hennes familj. En otänkbar relation i Gilo och på många platser i Israel.

I fyra år träffas de i smyg, smiter iväg till Jerusalem för att hålla kärleken levande för varandra och hemlig för andra. När fyra år gått bestämmer de sig för att berätta om kärleken. För hans familj, för hennes familj. Kaos utbryter och upp och ner vänds världen. Så många tabun som skall brytas. En judinna med en muslim, en israel med en palestinier. Det handlar om kultur, religion, politik, rädslor och en rad föreställningar om det där okända. Sema vill konvertera till Islam. Hon och Muhammed har bestämt sig för att gifta sig.

Semas familj accepterar inte hennes val. Muhammeds familj accepterar inledningsvis inte heller hans val. Men efter att Sema introducerats i Muhammeds familj och konverteringen gjorts gällande antas hon som en familjemedlem och fru till Muhammed. Sema försöker förgäves att få ett erkännande av sina föräldrar och sina systrar. Upprörda känslor och en miljon tårar sliter på banden mellan dotter och familj. Sema lämnar Gilo och flyttar till Husan. Hon bryter med sin judiska identitet och med Israel. Hon bryter med sina judiska vänner och med sin mamma, sin pappa och sina fyra systrar. Hon bryter med allt som format henne, det som varit hennes värld fram till nu.

När jag frågar henne vad hon saknar mest från denna värld svarar hon, ”min pappa”. Nu börjar en ny värld. Ett liv som gift ung kvinna. En kvinna som tagit klivet med den man hon älskar. Som gått emot strömmen, som gått emot sin familj. Hon ges ett nytt namn av sin palestinska familj, det är namnet på den knäfallande positionen i den dagliga bönen till Gud, till Allah. Hon är muslim och lever i Palestina. Hon heter Sujud och är tjugo år.

Den här reserapporten skrevs i Betlehem. Bokmärk permalänken.