En by – två beskrivningar

Byn Yanoun som jag är placerad i skulle man kunna beskriva ur två helt olika perspektiv, ett idylliskt och ett mindre idylliskt.

Den idylliska beskrivningen handlar om en liten by med ett fåtal hus som klänger sig fast på en av kullarna ner mot Jordandalen i ett landskap som får varje bibelplansch från söndagsskolan att framstå som en kitschig affisch. Byn som ligger ca 700 meter över havet har en bedårande vy av ett böljande landskap av kullar och dalar som söker sig ner mot Jordandalen. Det är som om tiden stått stilla. På sluttningarna går herdar med sina fårhjordar mellan olivträd och mandelträd. I dalsänkorna finns fält för spannmålsodling och olivlundar med träd som vittnar om att här har lantbrukare funnits i århundraden. Träden påminner mer om levande varelser som står där hukande för vinden i räta rader. Rader som ger utrymme för odling mellan träden. Hela landskapet andas frid och historia.

När man sedan får möta människorna som bor här, ja då är man fullständigt förälskad och förförd. Den gästfrihet och värmande kärlek man möter hos dessa människor som lever under enkla förhållanden tar en med storm. Ständiga inbjudningar och mängder av kaffe och te serverat på traditionellt vis. Ett enkelt besök för att, som vi svenskar brukar säga: ”kolla läget”, tar minst en timme, om inte två. Ett balsam för stressade själar från väst.

Men det går också att berätta något annat om denna by. Det är en berättelse om en by som fått hela sin existens hotad. För lyfter man blicken ovanför byn och tittar lite närmare på topparna av de kullar som omsluter byn på tre sidor ser man de expanderande bosättningarna. Eller rättare sagt, utposter till en av de många bosättningar som etablerats på Västbanken i strid mot internationell rätt. Enligt internationell rätt får inte en ockuperande nation flytta in sin egen befolkning på ockuperat territorium, inte heller tvinga bort den ursprungliga befolkningen på det ockuperade området. Israeliska myndigheter bortser från detta och har i sin egen vokabulär etablerat begreppen bosättning och illegal bosättning, därmed antydande att de förstnämnda skulle vara lagliga.

Itamar, som den närmaste bosättningen heter, anlades 1984 av religiösa bosättare. Bosättningen har genom åren expanderat sitt territorium genom att besätta topparna på kullarna öster ut. Dessa så kallade utposter har deklarerats som olagliga av den israeliska staten samtidigt som det dragits fram högspänningsledningar, byggts transformatorstationer, dragits fram vatten och etablerats militära vaktposter med bevakningsvägar som patrulleras av israeliska armén. Att bosättarna tillåtits göra alla dessa investeringar med så tydligt stöd av den israeliska staten, är ett minst sagt märkligt sätt att hantera något som den israeliska staten själv anser vara olagligt.

Den expanderande bosättningen har inneburit ett hot mot flera kringliggande byar, som fått se hur deras mark konfiskerats. Detta har genom åren lett till konfrontationer och blodspillan på båda sidor. 2002 gick bosättarnas trakasserier så långt att människorna i byn Yanoun kände sig tvingade att flytta, eftersom hoten började bli så aggressiva att de fruktade för sina liv. Först då kom reaktioner från omvärlden. Efter att israeliska fredsrörelsen ingripit och internationell närvaro kunnat etableras genom Följeslagarprogrammet, kunde de flesta bybor återvända till byn.

En by som nu förlorat det mesta av den mark man brukat för odling och bete och som fortsätter att utsättas för trakasserier. Enligt byrådets ordförande har han ensam förlorat över 80 % av sin mark. Yanoun är en by som trotsigt biter sig fast på sluttningen och med stolthet odlar den mark man har kvar. Men byns framtid är oviss. Trots detta försöker människorna i byn leva sina liv så gott det går, och byns äldste är mycket noga med att vi inte på något vis ska provocera bosättarna eller militären. Det enda byns invånare vill är att få föda sina fårhjordar och skörda sina grödor i fred så att de kan säljas och bli till liv för andra. Har de protesterat, kanske du undrar. Javisst! I mitt nästa brev ska jag berätta om hur det gick för en av byborna som gjorde det.

Den här reserapporten skrevs i Yanoun. Bokmärk permalänken.