En dag söder om Hebron

Fredag morgon, 30 november 2011, for jag tillsammans med två kollegor till Susiya, i bergstrakterna söder om Hebron. Vi övernattar i vårt vanliga tält. Det börjar bli kyliga kvällar, mörkret kommer tidigt och eftersom vi inte har någon elektricitet blir det också tidigt sänggående.

Nästa morgon är vi uppe med solen och beger oss mot Twaneh. Nasser kör oss i sin gamla minibuss och efter 30 minuters skakig färd är vi framme. Nasser får inte köra på den fina asfalterade vägen, som är förbehållen bosättarna, utan vi får nöja oss med ett par hjulspår i marken. 08.00 är vi framme hos Hafez i Twaneh. Vi är en grupp demonstranter; israeler, palestinier samt vi utlänningar från skilda delar av världen. Vårt mål är den lilla byn Tuba en timmes marsch från Twaneh.

Demonstrationen är anordnad av Ta`ayush (www.taayush.org) , vilket på svenska betyder ungefär ”vanligt liv”. Organisationen arbetar för att skapa vänskap mellan araber och judar, bryta ner rasism och segregation samt stoppa den orättfärdiga ockupationen. Medlemmarna kommer från skilda delar av det israel/palestinska samhället, arbetare, författare, filmskapare etc. Tuba har ständigt utsatts för attacker från den närbelägna och mycket militanta bosättningen Chavat Maon. En bosättning som enligt de israeliska myndigheterna förklarats illegal, men fortfarande finns kvar. Alla vägar i området kontrolleras av bosättarna t.o.m. den lilla stig, som leder från byn till skolan.

Fram till mitten av 2005 ledsagades barnen till skolan av internationella följeslagare. Ständiga överfall, som ledde till att såväl barn som följeslagare misshandlades svårt, medförde att den internationella opinionen krävde att IDF (Israel Defence Force) ingrep och övertog beskyddet av barnen.  Se www.btseleem.org, där finns det en intressant rapport om bosättarnas ständiga övergrepp samt om den legala situationen i området. Rapporten heter ”Means of Expulsion, Violence, Harassment and Lawlessness against Palestinians in the Southern Hebron Hills”, publicerad i juli 2005 av Antigona Ashkar.

Således, här är jag nu, för att följa bonden Omar, som skall plöja ett åkerstycke inte mycket större än en svensk kolonilott. Han har sin son och en åsna till hjälp. Trots att han inte bor många hundra meter från åkerlappen, är det första gången på 5 år som han kan bruka jorden.

09.15. Rapporter inkommer till oss i Twaneh att Omar har börjat plöja. Fyra observatörer beger sig mot Tuba och placerar sig strategiskt på en kulle för att kunna följa händelseutvecklingen. Det är tänkt att vår marsch skall börja från Twaneh mot Tuba klockan tio. Omar har börjat sitt arbete lite för tidigt och alla demonstranter har ännu inte hunnit fram till startpunkten.

09.50 IDF, säkerhetspolis, Borderpolis (gränspolis) och vanlig polis omringar området livligt påhejade av bosättare, som plötsligt dykt upp bland olivträden.

10.10 Militärjeepar placerar sig strategiskt utmed vår marschväg.

10.20- 10.30 Demonstranter börjar strömma till. Bussar från Tel Aviv och Jerusalem anländer, så även privatbilar.

10.40 Vår marschväg är täckt och avskuren av tungt beväpnad militärpersonal, även bepansrade fordon har nu dykt upp utmed vägen.

10.45 Över 200 människor har anlänt, även press och TV.

11.00 Marschen startar.

11.05 Efter 5 minuters marsch stoppas vi av ca 50 soldater, som står i vår väg. Palaver utbryter, militären är tveksam hur de skall hantera situationen, TV-kameror och vanliga kameror sätts igång. Demostranterna rör sig sakta framåt, soldaterna tittar uppgivet på sina befäl, en äldre demonstrerande man med käpp och ilsket röd skjorta skriker något på hebreiska, andra hebreisk-kunniga människor faller in i ropen. Befälet talar febrilt i mobiltelefoner, demonstranterna rör sig sakta framåt, soldaterna backar, för att slutligen på order från sina befäl öppna väg för oss. Bosättarna står en bit upp i skogsbrynet och attackerar verbalt befälet, många är mycket upprörda och försöker nå oss, men inser efterhand det omöjliga att stoppa marschen.

11.50 Marschen fortsätter. Vi når Tuba och bonden Omar, som går där och plöjer med åsnan på den lilla åkerlappen. Över 200 demonstranter ser på, vi bevakas av lika många soldater och poliser. Bosättarna skriker och hytter med nävarna. Om man inte visste vilket allvar som ligger bakom och hur mycket denna seger betyder för bonden Omar, skulle man tycka att situationen var komisk eller snarare burlesk.

12.15 En del prominenta personer håller tal. Professor Ezrahi (pol. science) sade bla.  “vi måste ta till alla medel, som finns att tillgå för att stoppa den orättvisa som israeliska staten utsätter palestinierna för.” En känd israelisk filmskapare, Raanan Alexandrowich nämnde ”denna marsch är en stor framgång för samarbetet mellan israeliska och palestinska aktivister, sällan har så många demonstrerat tillsammans för en gemensam sak.” Översättare till engelska, var en känd israelisk föfattare David Shulman, som bla. skrivit en omtalad bok  ”Dark Hope”, som behandlar palestiniernas situation på Västbanken och de övergrepp de utsätts för av bosättarna. Boken är utgiven av ”University of Chicago Press.”

13.20 Bosättarna kräver att Omar skall sluta plöja. Högljudda rop och okvädningsord på hebreiska gör att åsnan självmant stannar och tittar på sin husbonde. En bosättare viftar med en karta, som enligt honom, visar att jordplätten tillhör bosättningen. En annan menar att de har bevis i Bibeln att de äger jorden. Åsnan tittar förstrött på åskådarna, den har nu vant sig vid oljudet och plöjer färdigt.

13.30 är plöjningen klar och vi går alla hem till den jordgrotta där Omar, hans hustru och 7 barn bor. Vi blir bjudna på te och en bit bröd.

14.15 börjar återtåget allt under det att bosättarna försöker tränga sig igenom militär- och poliskedjan för att komma på närmare kastavstånd för stenkastning, ett vanligt sätt för dem att understryka sina argument.

15.10 är vi tillbaka där vi startade i Twaneh efter en lyckad aktion. Jag har under söndagen och måndagen 2-3/12 kontrollerat hur situationen har utvecklats i Tuba. Vi har fortfarande internationell närvaro där och endast smärre skärmytslingar har ägt rum.

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.