En röst för medmänsklighet i rädslans grannskap

- Jag blir livrädd när raketer kommer in från Gaza. När larmet som varnar för raketer går, följer en till två minuter av total rädsla. Vart skall vi springa om larmet går, är det första jag tänker när jag tar mina barnbarn ut på en promenad.

I en samlingslokal i Netiv HaAsara i södra Israel sitter trettio ekumeniska följeslagare från hela världen och lyssnar till Roni Keidars berättelse om levnadsvillkoren där. Netiv HaAsara ligger endast 400 meter från gränsen till norra kortsidan av Gazaremsan och har därför drabbats av många raketattacker därifrån. Här är busskurerna inte några enkla inglasade plåtställningar, utan kraftigt förstärkta små betonghus som skall stå emot en direkt träff från en raket.

Netiv HaAsara är ett litet samhälle där 180 familjer bor idag. De flesta ägnar sig åt högteknologiskt jordbruk. Vi har rest hit som en del av vår studievecka i Israel, med syfte att få höra israeliska perspektiv på konflikten, i samhällen där de konfliktrelaterade problemen är andra än de vi ser i vår vardag under ockupation på Västbanken.Raketerna som river sönder vardagslivet för civilbefolkningen i södra Israel avfyras av Hamas och andra militanta palestinska grupper. Eftersom raketerna och dess avfyrningsramper är av låg teknisk kvalitet så kan de militanta grupperna endast på ett ungefär styra vart raketerna skall landa. De avfyrar medvetet raketerna mot befolkningscentra, utan hänsyn till de civila dödsoffer och skador som med all säkerhet kommer som en följd. [1]

De militanta palestinska grupperna bryter på så vis medvetet mot en av de viktigaste principerna inom internationell rätt, nämligen den att stridande parter skall skilja mellan kombattanter och civila under en militär konflikt och samtidigt ”förebygga onödig och överdriven skada mot civila”. [2] Svaret från det israeliska flygvapnet, att bomba mål i Gazaremsan, låter sällan vänta på sig. Roni känner dock ingen lättnad när israeliska militärens svar når Gaza:

– När jag ser en helikopter skjuta mot Gaza oroar jag mig för var den kommer att träffa. Jag har flera vänner i Gazaremsan.

Roni är medlem av Other voice som är en gräsrotsorganisation utan politiska ambitioner som utgörs av medborgare från Sderot-regionen och Gazaremsan. [3] De söker kreativa vägar för att föra ut en ”annan röst” från regionen, arrangerar ickevåldsaktioner och söker ingjuta hopp om en fredlig framtid i invånarna i regionen. I ett grannskap som präglas av ömsesidig rädsla och krav på hämnd och militära ”lösningar”, arbetar Other voice för ökad förståelse mellan människorna i södra Israel och i Gaza. Other voice har tagit ställning mot blockaden av Gaza, [4] något som även Roni ställer sig bakom:

– Blockaden är ingen lösning. Man kan säga att Gazaborna lever och växer upp i världens största fängelse, de kan ju inte lämna Gaza. Så länge som [befolkningen i Gaza] inte har några arbeten, och därför inte kan försörja sina familjer så kommer det fortsätta att finnas hat, och de kommer bara att vänta tills de kan [attackera oss] igen.  […] Vi vill ha en relation till folket i Gaza, som vanliga grannar. Under tidiga åttiotalet hade vi jättegoda relationer med bl.a. palestinska gästarbetare från Gaza. Långsamt, steg för steg, stängdes gränsen till Gaza, säger Roni.

Många av Ronis grannar menar att Israel måste slå tillbaka hårt mot de militanta krafter som finns i Gaza och Roni är ganska ensam om sina tankar om ömsesidig respekt i förhållande till Gazas folk:

– Jag är en ensam röst i vår by, till och med i min familj. Min man håller inte alltid med mig, säger Roni med ett skratt.

Roni tar med oss till en höjd i utkanten av byn, varifrån vi kan se en stor del av norra Gazaremsan. Det känns lätt overkligt att se de dramatiska rubrikernas Gaza så nära. Efter en tur till närliggande Sderot (där vi bl.a. besöker en lekpark där den största lekattraktionen är en stor ihålig larv av raketsäkrad betong) åker vi åter norrut, ovetandes om att södra Israel och Gaza skulle komma att drabbas av ännu en eskalation av våldsamheter inom 48 timmar.

Den 18:e augusti genomförs koordinerade terrorattacker mot mål i södra Israel. Förövarna misstänks ha kommit från Gaza via Sinai. Israeliska flygbombningar av mål i Gaza och raketbeskjutning av södra Israel från Gaza följer. [5] Ronis ställningstagande för vikten av att se den andra sidans mänsklighet fortsätter att vara smärtsamt aktuellt.

Källor

[1] United Nations Human rights council: Human rights in Palestine and other occupied arab territories — Report of the United Nations Fact-Finding Mission on the Gaza Conflict, ”The Goldstone Report”, s.32-33 http://www2.ohchr.org/english/bodies/hrcouncil/docs/12session/A-HRC-12-48.pdf (Hämtad: 2011-09-06)

[2] International Committee of the Red Cross, Methods and means of warfare, http://www.icrc.org/eng/war-and-law/conduct-hostilities/methods-means-warfare/overview-methods-and-means-of-warfare.htm (Hämtad: 2011-09-03)

[3] Other Voice hemsida: http://www.othervoice.org/welcome-eng.htm , (Hämtad: 2011-09-03)

[4] Other Voice, ”Letter to Prime Minister of Israel Benjamin Netanyahu”, 30 april 2010, http://www.othervoice.org/letter-to-prime-minister-Netanyahu-End-the-siege-on-Gaza.htm , (Hämtad: 2011-09-06)

[5] Anshel Pfeffer & Haaretz, ”30 rockets strike Israel day after coordinated terror attacks kill 8”, Haaretz, 2011-08-19, http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/30-rockets-strike-israel-day-after-coordinated-terror-attacks-kill-8-1.379518 (Hämtad : 2011-09-06)

Den här reserapporten skrevs i Hebron. Bokmärk permalänken.